Krisen får demokratin att skaka

I dag träffas de europeiska finansministrarna i Bryssel. Det har blivit många möten det senaste året.

Över dagens sammanträde vilar dock något märkligt vardagligt. Ämnet är nästa års budget för unionen, och positionerna är kända. EU-kommissionen och Europaparlamentet vill ha mer pengar. Många medlemsländer, bland dem Sverige, är skeptiska. Så brukar det vara.

Anders Borg bryr sig inte ens om att åka till Bryssel utan skickar sin statssekreterare.

Den odramatiska stämningen på dagens finansministermöte betyder dock inte att den politiska eller ekonomiska scenen i Europa har återgått till någonting som kan kallas vardag. Tvärt om.

Krisen är allvarligare än någonsin.

Förre statsministern Göran Persson förklarade i går för Dagens Industri att euroländerna nu trots allt rättar till sådant som varit fel från början.

En belåten Persson tycker sig se stramare budgetregler, hårdare sanktionen och i en framtid också gemensamma skatter.

Det låter ungefär som Anders Borg, möjligen undantaget det där om skatterna.

Kanske har Persson och Borg rätt. Kanske kommer kriserna att leda till hårdare budgetregler och tuffare sanktioner. En repris av den svenska budgetsaneringen.

Men det är inte säkert att det som kunde göras i ett litet land med öppna gränser är svaret på hur en kontinent ska komma till rätta med stagnation och arbetslöshet. Och det är helt säkert att det inte är svaret på den demokratiska kris som nu satt regeringsmakten i stora delar av Europa under tvångsförvaltning.

Ingvar Persson