Reinfeldt går vilse i bollhavet

Tillsammans med partiledarkollegorna i regeringen presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt i går med visst gravallvar ett av mandatperiodens politiska prestigeprojekt, Framtidskommissionen.

Regeringens kommission – som kommer att ledas av statsministern själv – ska peka ut utmaningarna för Sverige och det svenska samhället, och peka på lösningar. Den ska kort sagt lägga grunden för ett nytt politiskt projekt, bortom det femte jobbskatteavdraget.

Annorlunda uttryckt, de borgerliga partierna har tillsatt en regeringskommission för att hitta på en politik att föra. Under normala förhållanden är det en uppgift politiska partier ska klara själva.

Redan i tisdags kunde den som önskade se kommitténs logotyp – ett färgglatt bollhav i gult, grönt och rött – i reklambranschens husorgan Resumé.

På något sätt känns det tidstypiskt. Regeringskansliet har en statssekreterare med propagandaansvar, och i reklambranschen talas det avundsjukt om ”inhousejobb”. Ytan och förpackningen först, innehåll och de politiska visionerna får komma i andra hand.

Risken är uppenbar att Reinfeldts framtidskommission går samma öde till mötes som förra mandatperiodens storsatsning, Lars Leijonborgs Globaliseringråd. Tillsammans med toppar från universiteten och arbetsmarknaden deltog inte mindre en fem statsråd under två år i arbetet.

I dag har fyra av de fem ministrarna fått lämna regeringen.

Resultatet blev en slutrapport med förslag om bättre utbildning, mindre krångel, lägre skatter och en försvagad anställningstrygghet. Ungefär som en slumpvis vald vecka av debattartiklar i Dagens Nyheter.

Nu ska alltså en statsminister som för bara några veckor sedan ägnade partistämman åt att varna för visioner leda en framtidskommission. Det borde garantera ännu en slutrapport utan överraskningar.

Att en regering tillsätter kommissioner och utredningar som en grund för kommande politiska åtgärder är varken nytt eller dåligt. Tvärt om är det en god tradition att förbereda beslut ordentligt, och att lyssna på kritiska invändningar.

Men då talar vi om utredningar med uppdrag att besvara tydliga frågor, frågor som har sitt upphov i politiska idéer och rent av i visioner om framtiden. Ett verktyg i ambitionen att leda en samhällsutveckling.

Det Fredrik Reinfeldt nu gör med sin kommission i grönt, gult och rött är något annat. Han använder regeringskansliets – och skattebetalarnas – pengar för att hitta på en politik för en regering som inte längre har några idéer.

Ingvar Persson