Ett nygammalt klassamhälle

Kanske fångar Katrin Zytomierska på sätt och vis bilden av det Sverige vi ser växa fram. I alla fall tillhörde hon den skara bloggare som i den senaste valrörelsen fick betalt av Moderaterna för att ställa troskyldiga frågor i youtube-klipp och skriva vänligt om partiet i sin blogg.

Däremot är det tveksamt om Moderaterna betalat Zytomierska för det inlägg hon skrev innan helgen. Där bestämde sig nämligen den moderata affischflickan att hudflänga sin polska barnflicka.

Och som hon gjorde det sedan.

I sin blogg – som har tiotusentals läsare – skriver hennes arbetsgivare att barnflickan är ett svin, och önskar henne allt ont. Hon är opålitlig och ond, och hon kommer aldrig att tillåtas ett liv i Sverige.

Ord och inga visor. Och vad är det då den unga polskan har gjort?

Hon har lämnat sin arbetsgivare. Eller rymt, som Zytomierska väljer att uttrycka det. Och det trots att Zytomierska försäkrar att hon aldrig snålat med glass, chips eller kläder till de fattiga släktingarna i södra Polen.

Vi får veta att barnflickan är en enkel bodjänta, och sådana ska man inte skämma bort.

Inlägget har skapat en storm på nätet, och polisanmälningar. Nu är det bortplockat. Men det har lämnat något efter sig, en blixtbelysning av ett nygammalt klassamhälle.

När statsministerns dåvarande pressekreterare Edvard Unsgaard för snart två år sedan hyllade det ”invandrarföretag” som städade bort bajs i hans trappuppgång väckte det visst rabalder. Riktigt så borde inte arbetslinjen tolkas.

Ändå uttryckte som sagt Unsgaard en distanserad uppskattning för tjänstefolket. Zytomierska visar upp en annan och hårdare sida av det moderna tjänstesamhället. Det totala föraktet för de människor som får vardagen att fungera.

Man kan vara snäll mot tjänstefolket, bjuda på kakor och pizza, hjälpa till med krånglande myndigheter och tillåta besök hos släkten. Men priset är högt.

Det går inte att missförstå Zytomierska. Hon anser att hon äger sin barnflicka.

Det kanske passar i en tid när rut-avdrag framställs som näringspolitik och direktörerna utan blygsel framställer kraven på minskade löneklyftor och jämställdhet som ett samhällsproblem.

Zytomierska låter som en övreståndsfigur ur en roman från slutet av förra seklet som beklagar sig över svårigheten att hitta anständigt tjänstefolk medan pigorna sliter med serveringen.

Det finns dock en skillnad. Den tidens överklass skulle ändå ha haft vett att hålla sin ynkliga klagan för sig själva.

Men på den tiden fanns å andra sidan inga bloggar.

Ingvar Persson

– – –
Läs också:
Nyheter24: Facket: ”Katrins blogginlägg kan få oerhörda konsekvenser”
LO-bloggen: Tystnaden som uppstår när din barnflicka har rymt.
Alliansfritt Sverige: Sponsrad moderatbloggare hatar på tjänstefolk