Den här gången klarade vi oss

EU domstolens ledamöter

Så har vi sett det igen. EU-ledare som under några tumultartade timmars toppmöte fattar beslut som kommer att avgöra framtiden för miljoner och åter miljoner människor.

Hemliga papper, hårda förhandlingar och väntande journalister. I efterhand är det inte ovanligt att toppolitikerna själva har svårt att svara på vad de egentligen bestämt, och det är snarare regel än undantag att besluten tolkas helt olika på de olika ländernas presskonferenser.

Det är verkligen inte vackert eller betryggande. Den europakt som beslutades i går är nämligen inte politiskt snömos. Den förutsätter att parlamenten i de länder som ingår fattar beslut om lagar, och att lagarna följs. Folkvalda politiker – i dag och i framtiden – ska lydigt följa de beslut som fattats under en kaotisk höst och några förvirrade timmar i storstrejkens Bryssel.

Skulle de trilskas väntar EU-domstolen.

Det är inte vilken församling som helst. I sina röda domarkåpor är det ett slags juridiska superhjältar som står över folkviljan och politiska beslut. Själva vill domarna ogärna betrakta det som en maktposition.

Pernilla Lindh – fram till förra året Sveriges domare i EU-domstolen – gillar i alla fall inte att man talar om domstolens påverkan eller inflytande.

”Båda orden är felanvända”, förklarar hon myndigt för LO-tidningen.

Å andra sidan säger hon att ”visst, vår tolkning gäller”.

Det är väl så vi andra brukar uppfatta makt.

Den som vill få fler godbitar ur domare Lindhs världsbild rekommenderas Tomas Rambergs intervju från januari 2009. Den får mig att tro att dinosaurierna visst inte är utdöda.

Nu är det alltså EU:s domstol som ytterst ska avgöra om de folkvalda i euroländerna håller sig till den pakt som slöts under gårdagskvällen. Den svenska budgeten ska dock inte prövas, inte nu.

Det är det Reinfeldt menar när han säger att reglerna inte blir juridiskt bindande.

Jag antar att vi borde känna oss lättade, eller vaksamma.

Ingvar Persson