Krismedvetenhet i hundratals år!

När började egentligen Socialdemokraternas kris? Efter valet 2010 greps en socialdemokrater av en väldig krismedvetenhet och man började söka svaret på frågan. Vissa frifräsande kriskommissionärer landade i slutsatsen att partiet inte ”tänkt en progressiv tanke” sedan 1982 och att det var därför man förlorat valen 2006 och 2010.
 
Nu, ett par dagar efter Håkan Juholts avgång, söker folk efter frågan igen. Så när började egentligen Socialdemokraternas kris? Frågar vi den liberale tidningsmannen Ernst Klein så är svaret 4 oktober 1969. Det var nämligen då Olof Palme valdes till Socialdemokraternas partiordförande:

Med Olof Palme fungerade det inte längre. Olof Palme ville vara en utrikespolitisk aktivist. Då kunde han inte samtidigt presentera sig som trygghetssymbol.

Så för över 40 år sedan inleddes alltså Socialdemokraternas kris. Det kan man ju tycka är att ta i lite, särskilt som partiet faktiskt vunnit ett par val sedan dess. Men den liberale ”debattören” Fredrik Segerfeldt tar i ännu mer! Enligt honom började Socialdemokraternas kris 1932, alltså när Socialdemokraterna tog makten i Sverige första gången.

Segerfeldt skriver i sin ”debattartikel” att arbetarrörelsens ”kärnväljare hade haft det bättre om Sosseriet aldrg hade existerat”. Hoppla!  Nu kan vi verkligen prata kris – Sverige hade varit ett bättre land om arbetarepartiet och arbetarrörelsen kunde suddas ur historieböckerna.

Personligen är jag av åsikten att Dackefejden lade grunden för dagens socialdemokratiska kris. Redan på 1540-talet väcktes svenskarnas misstankar mot luriga smålänningar som försöker utamana centralmakten och ifrågasätter hur den sköter sitt fögderi.

Daniel Swedin