Nya lappkast om euron

Det finns inga gratismåltider. Inte i vardagslivet, och definitivt inte på politiska toppmöten.

På ett eller annat sätt kommer man alltid att få betala.

Den europakt som ska behandlas av EU-toppmötet på måndag har fått stenhård kritik. Den innebär att ytterligare en sten läggs till den åtstramningspolitik som just nu är EU ledarnas recept mot krisen. En politik som enligt allt fler har blivit en del av krisen, snarare än en del av lösningen.

Stora besparingspaket kommer att skapa arbetslöshet och fattigdom, minska tillväxten och underblåsa sociala motsättningar. Däremot löser de inte problemen med spekulation, oansvariga banker eller obalanser mellan olika euroländer.

Pakten innebär dessutom att viktiga och långsiktiga beslut kommer att fattas under former som knappast kan kallas demokratiska. Det räcker att titta på de senaste månadernas kattrakande mellan europeiska ledare.

Europakten, om den blir av, är inte svaret på Europas problem. Inte de ekonomiska problemen, inte de sociala problemen och inte de demokratiska problemen.

För svensk del tillkommer dessutom ytterligare en sak. Europakten är en del av den gemensamma valutan, och till den har svenska folket sagt nej i en folkomröstning.

I tisdags sa den socialdemokratiska riksdagsgruppen därför nej till en svensk medverkan i pakten. Det skulle, menade socialdemokraterna då, vara att ta ett steg mot att införa euro i strid med omröstningsresultatet.

Konkret formulerade Socialdemokraterna sitt nej som fyra krav:

Pakten skulle inte få bli ett steg mot att införa den gemensamma valutan i Sverige.

Sveriges möjligheter att föra en självständig politik fick inte begränsas.

Sveriges inflytande över pakten måste vara betydande.

Om reglerna för pakten skulle bli en del av EU:s fördrag måste Sverige ha undantag.

Ouppnåeliga krav kan man tycka, och det var också den tolkning som gjordes i tisdags. Det finns som sagt inga gratis måltider, och vill man ha inflytande så får man också avstå självbestämmande.

Ändå kommer Socialdemokraterna i dag att ge Fredrik Reinfeldt mandat att förhandla om en svensk medverkan i pakten. Och om inte andra motsättningar gör att processen havererar lär Sverige i nästa vecka bli en del av europakten.

Regeringen har nämligen gått med på de socialdemokratiska villkoren. Det var i alla fall så Carin Jämtin i går valde att presentera saken. Nu hoppas socialdemokraterna att Reinfeldt ska vara duktig i förhandlingarna.

Frågan är nu bara, betyder det att Marie Granlund – socialdemokratisk viceordförande i EU-nämnden – är beredd att säga nej när Fredrik Reinfeldt på måndag ringer hem för att berätta vad han förhandlat fram?

Kommer hon att stoppa en uppgörelse som inte fyller alla krav?

Ingvar Persson