Börjar fallet med Larsson?

Jag kan ju ha fel, men visst känns det lite som att den borgerliga regeringen under de två senaste veckorna börjat förlora sitt momentum?

Expressen skriver om att Fredrik Reinfeldt trixar med siffror. Hillevi Engström agerar robotmoderat i SVT:s Agenda och avslöjas som en siffertrixare. PJ Anders Linder på Svenska Dagbladets konservativa ledarsida är öppet missnöjd med M-regeringens passivitet.

Jan Björklund hatar läsplattor och häcklas för sin militaristiska läggning. Kristdemokraterna ligger och kippar efter luft som en döende fisk och kontrar med att rekrytera nationalisten Charlie Weimers till Göran Hägglunds stab. Centern hade något sorts jippo i helgen som ingen brydde sig om.

Om jag har rätt i den här spaningen så kommer nog ändå historikerna skriva att regeringens fall började när barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) ställde upp i Ekots Lördagsintervju i helgen.

Intervjun är förmodligen den mest plågsamma mangling en borgerlig företrädare råkat ut för sedan Sofia Arkelsten mötte Thomas Ramberg.

Larsson passade på att sjukdomsförklara transsexuella och säga att transsexualism går att behandla. Hon visste inte varför hennes regering tre gånger sagt nej till att utreda förslag om förstärkt meddelarskydd. Ministern förstod inte hur jobbskatteavdraget är utformat, att man betalar högre skatt som föräldraledig än när man jobbar (den långa tystnaden mellan Rambergs fråga och Larssons svar är radiohistoria!).

Ministern hävdade att män helst är föräldralediga när barnen är lite större. Hon visste inte vad regeringen egentligen tycker om gårdsförsäljning av alkohol. Hon kunde inte säga vad hon tyckte om uranbrytning i Sverige.

På frågan om vad Kristdemokraterna gjort för att förverkliga sitt vallöfte om att räkna upp taket i a-kassan så att den följer prisutvecklingen svarade hon att hon ”inte tror att frågan varit aktuell i regeringsförhandlingar”. Och så öppnade Larsson för att riva upp regeringens energiöverenskommelse. Så där fortsatte det.

Håhå, jaja. Det kanske är ett utslag av rent önsketänkande, men låt oss avsluta det här med en sång.

Daniel Swedin