Stålindustri är politik

I går kunde tidningen Dagens Arbete avslöja att 600 jobb kommer att försvinna på stålkoncernen Outokumpus anläggningar i Långshyttan och Torshälla. Enligt Bjarne Rasmussen på järnbruksklubben i Degerfors – också det en del av koncernen – kan det dessutom på sikt bli problem för Avesta och Degerfors.

Det är en stor nyhet, och dyster. Men i dagens svenska offentlighet skapar den inte mer än notiser. Här har vi nämligen fått lära oss att företagsnedläggningar är strukturomvandling, och att det bara är bra när olönsamma företag läggs ner.

Det är därför det inte behövs någon näringspolitik, har vi fått lära oss.

Men det är inte siffrorna som är problemet i Långshyttan eller Torshälla. Precis som när järnverket i Degerfors hotades för tio år sedan handlar det om politik och nationalism, om än av det företagsinterna slaget.

Outokumpu stålverk i finländska Torneå behöver beläggning, och för att lyckas med det behövs marknader. Därför behöver Outokumpu dra ner stålproduktionen på andra håll. Och eftersom fack och stat ställer krav på kompensation startar en byteshandel, där de svenska bruken dessvärre inte har någon röst.

Det var så det gick till när stålproduktionen försvann från Degerfors, och det är det som händer när jobben i Långshyttan och Torshälla nu kan försvinna.

För tio år sedan handlade det om den brittiska stålindustrin och verket i Sheffield.

Nu gäller det Tyskland, och stålverken i Krefeld och Bochum. De kommer att läggas ner när Thyssen Krupp slår ihop sina påsar med Outokumpu. Men tyskarna blir inte helt lottlösa. I förhandlingar med det tyska facket har koncernen lovat att flytta kallvalsning till Tyskland.

Kallvalsning som i dag görs i Dalarna och Södermanland.

I går hade de svenska facken fortfarande inte fått någon information. Det gör Bjarne Rasmussen på IF Metall i Degerfors förbannad, men annars är det tyst.

Svenska trygghetslagar lägger inga hinder i vägen för nedläggningar, svenska politiker lär inte protestera och för den svenska allmänheten skulle nyheter från Långshyttan eller Torshälla lika gärna kunna komma från andra sidan jorden.

Inte konstigt att internationella ståldirektörer tycker att jobben i Långshyttan kan flyttas, eller att det låter så främmande när Stefan Löfven talar om att Sverige behöver en näringspolitik.

Ingvar Persson