Björklunds största skandal

Lärarlegitimation och försittning får ursäkta, men det är nog lärlingsutbildningar som är Jan Björklunds riktiga hjärtefråga. Skolministerns budskap har liksom hela tiden något av ”ge grabben en moped” över sig.

Jan Björklund tycks alldeles övertygad om att bara ungdomar – mest gossar – slipper läsa böcker och i stället får tillbringa tiden i riktigt manliga miljöer ska det nog bli folk av dem också. Det har präglat behandlingen av gymnasieskolan, och det har skapat den senaste formen av lärlingsutbildning.

Tanken är nämligen inte ny. Det finns inte en svensk utbildningspolitiker de senaste 25 åren som inte försökt hitta sätt att överbrygga klyftan mellan skola och arbetsliv. I allmänhet har det misslyckats, ofta därför att arbetslivet tyckt sig ha andra saker att göra än att ta hand om ungdomar.

Björklunds lösning har också misslyckats, men på ett alldeles eget sätt.

Lärlingsutbildningarna har nämligen lockat ungdomar – 13 000 stycken under tre år. Problemet är bara att mindre än hälften lyckats få ett slutbetyg, och att ännu färre nått utbildningsmålen. Det visar en utvärdering Skolverket redovisade i dag. Det är klart att det är lockande att göra en politisk poäng av Björklunds misslyckande. Än en gång har det visat sig att kavata paroller inte löser skolan – eller arbetslivets – problem.

Men det är faktiskt inte Björklunds politiska misslyckande jag tänker på när jag ser Skolverkets siffror. Jag tänker på de tusentals ungdomar som lockats in på en utbildning som inte håller måttet, eller som inte är färdig. Ungdomar som – i bästa fall – har förlorat en del av sin skoltid och tvingats börja om.

Och allt för att en gapig skolminister tycker att han har något att bevisa, något han sedan inte kan leva upp till.

Det är en skandal – på riktigt.

Ingvar Persson