Det borgerliga kinasyndromet

Näringsminister Annie Lööf (C) gjorde bort sig ordentligt i helgen. I Ekots Lördagsintervju i P1 sa ministern, i en utfrågning om vapenexport, att det är svårt att säga om Kina är en diktatur eller en demokrati:

– Jag tror det är svårt att ställa upp ett strikt diktatur – eller demokratikrav i vapenexportlagstiftningen. Det är väldigt svårt att göra den definitionen. Vad är Kina till exempel? Hur definierar vi Kina som land? Vad får det för konsekvenser i övrigt

Uttalandet möttes, förstås, av massiv kritik. Att en partiledare inte förmår skilja en diktatur från en demokrati är ingen liten sak. Att landets näringsminister tycks tro att Sverige exporterar vapen till Kina är mest tragikomiskt. Officiellt hymlar inte Sverige med sin hållning till Kina. På Utrikesdepartementets hemsida går att läsa: ”Kina är en enpartistat och saknar fria val. Politisk opposition är inte tillåten”. Inte direkt några tveksamheter där. 

Under veckoslutet har Lööf fått ägna anseenlig energi åt att pudla och är nu tydlig med att hon tycker att Kina visst inte är någon demokrati och att hon visst vet om att Sverige inte exporterar vapen till Kina. Gott så.

Men regeringen har åtminstone en till minister med en aningslös syn på den kinesiska folkrepubliken och svensk vapenexport dit. Låt oss påminna om en intervju som Aftonbladet gjorde med nämnde minister i slutet av mars:

Statsminister Fredrik Reinfeldt uppgav att det är svårt att skilja på diktaturer och andra typer av regimer, att veta exakt var gränsen går.
– Ska vi sluta handla med Kina också?

Säg det, Fredrik. Säg det.

Daniel Swedin