Gärna arbetskraftsinvandring, men först en krossad arbetsrätt
I dag lanserar Markus Uvell, vd för högertankesmedjan Timbro en konspirationsteori. Timbro-vd:n menar att eftersom Aftonbladet till 9 procent ägs av LO – ”den starkaste kraften för minskad invandring”, enligt Uvell – så skriver vi på ledarredaktionen ofta om liberaler som flirtar med yttersta högerkanten.
Terapisamtalet om Uvells vanföreställningar får någon annan ta, men för sakens skull så vill är det ändå värt att bemöta påståendet att den svenska landsorganisationen är den ”starkaste kraften för minskad invandring”.
Det handlar om LO:s kritik mot dagens system med arbetskraftsinvandring där invandrade arbetare utnyttjas hänsynslöst på restauranger, i bärskogar, på bilverkstäder och byggarbetsplatser.
Månadslöner på 2 000 kronor, arbetsdagar på 16 timmar och anställda som bor i källaren hos arbetsgivaren – så ser villkoren för invandrad arbetskraft ut i Sverige i dag.
Detta varnade LO för när de nya reglerna infördes, men regeringen valde att inte lyssna. Man skapade ett system där löntagare lätt kunde bli exploateringsoffer för oseriösa arbetsgivare.
Myndigheterna har redan blivit tvungna att skärpa reglerna för till exempel bärplockare. Inte för att facken är så starka, utan för att de inte kunde avstyra det utbredda missbruket – och tidningsrubrikerna blev för besvärliga.
LO:s fackliga löfte – ”Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin under några omständigheter arbeta till lägre lön eller sämre villkor än det vi nu lovat varandra” – finns att läsa i skriften ”Kollektivavtalet – det skrivna löftet”. Löftet har som mål att förhindra att någon på arbetsmarknaden konkurrerar om jobb genom att acceptera villkor sämre än vad som föreskrivs i kollektivavtalen.
När Uvell säger att LO är den starkaste kraften för minskad invandring är syftet att misstänkliggöra det fackliga löftet. Högern försöker då och då koppla LO:s arbetskraftsinvandringskritik till Sverigedemokraternas arbetskraftsmotstånd. Att Sverigedemokraterna inte vill att svenska fack får rätt att försvara kollektivavtalen inom EU-rätten talar man tyst om.
– Från LO:s sida diskuterar vi gärna en ökad arbetskraftsinvandring, men LO kommer aldrig att acceptera ett gästarbetarsystem med ett A-lag för svenska arbetare och ett B-lag med underbetalda och utnyttjade invandrare.
Så sa Wanja Lundby-Wedin i sitt tal inför Svenska Byggnadsarbetareförbundets kongress i somras. Sverigedemokraraterna driver, i konflikt med LO, just en gästarbetarmodell.
LO-facken är inte emot utländsk arbetskraft på svensk arbetsmarknad, men man vill att svenska kollektivavtal ska gälla. Man driver att arbetsmarknadsprövningen, en myndighets- och partsgemensam prövning om arbetskraftsbrist och arbetsgivares lämplighet, ska återinföras. Även invandrad arbetskraft tjänar på ordning och reda på arbetsmarknaden. Fråga bara de utnyttjade bärplockare och byggjobbare som fått hjälp av LO-förbunden.
Timbro finansieras av arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv och de gillar inte det fackliga löftet eftersom det minskar arbetsgivarnas makt. Så därför ifrågasätter centrala avtal, man vill försämra anställningsvillkoren, sänka lönerna, urholka arbetsrätten – och så kallar man arbetstagarorganisationerna för invandringsmotståndare.
Att LO-facken driver att ingen som arbetar i Sverige ska behöva acceptera lägre lön eller sämre villkor är det som stör Timbro allra mest. Timbro-vd:n säger inte att han är för fri och oreglerad arbetskraftsinvandring för att han är en sådan stor människoälskare. Han gör det för han är vill se otrygga anställningsvillkor, obefintlig arbetsrätt och sämre löneutveckling för alla.
PS. LO driver just nu Alla kan göra något, en landsomfattande kampanj mot främlingsfientlighet och man utbildar sina 150 000 förtroendevalda för att motverka rasism på arbetsplatserna. DS.
Daniel Swedin