Ett avslutande öppningstal

Wanja Lundby Wedins öppningstal till LO-kongressen började en smula självömkande.

Först pratade hon om framtidstro. Sedan slog hon fast att omgivningen är mer intresserad av personkonflikter än av sakfrågor. Lundby Wedin får klagomål på att LO inte syns, fast hon har fullt upp att hinna med intervjuerna. Och störst rubriker blir det när LO bråkar med Socialdemokraterna, inte när fackeltågen drar genom Stockholm i protest mot borgerliga nerskärningar.

Det lät inte som hon uppmuntrade kongressombuden till framtidstro precis.

Sedan är det ju sant att det stora problemet egentligen är att LO-förbundens medlemmar och deras vardag faktiskt nästan inte syns när samhällsförändringarna ska diskuteras.

Nå, det tog sig efter hand.

Mest intressant var kanske Wanja Lundby Wedins beskrivning av svårigheterna att komma i kontakt med regeringen. Fem gånger på sex år har LO:s ordförande varit inbjuden till Fredrik Reinfeldt, alltid som del av ett större sällskap.

Och LO-ledaren är inte ensam. Jag har hört direktörerna på Svenskt Näringsliv beklaga sig på samma sätt, och fackliga ledare från TCO och Saco.

Samarbetet mellan det Socialdemokratiska partiet och LO kommer att bli ett av LO-kongressens stora ämnen, i alla fall i rapporteringen. Men frågan är om vi inte kan stryka i vart fall ett av de argument som brukar användas mot fackligpolitisk samverkan.

Ett brott med Socialdemokraterna skulle inte göra det lättare för LO att tala med en borgerlig regering, i alla fall inte så länge den leds av Fredrik Reinfeldt.

Ingvar Persson