Något för alla i öppningsspelet

Det fanns en tid när jag brukade försöka bedöma stämningen i olika organisationer med ledning av öppningsspelen på deras kongresser. Kulturinslagen brukar berätta en hel del om förbund och föreningars självbild.

Frågan är dock var den tanken leder när det gäller LO? Öppningsspelet som nyss avslutades var ett litet smörgårdsbord. En smula rock, en nypa ståupkomik och en dos hip hop – från Södertälje. Lite klassisk sing a song och radikal poesi av Jenny Wrangborg.

Och till sist Arbetets Söner för de riktiga traditionalisterna.

Något för alla, med andra ord. Men ingen klar bild av vart organisationen är på väg.

Jag vet inte riktigt vad ombuden tyckte, men kanske är det precis så LO:s, och fackets, roll ska förstås. Individer med olika ålder, olika erfarenheter och olika smak, men förenade av ett gemensamt intresse. Och när det intresset blir tillräckligt brett är det en del av allmänintresset.

Det är väl det som är LO:s uppgift. Att samla löntagarintressen från olika branscher och formulera dem, både som förhandlingskrav och krav på politiken.

Det kulturella smörgårdsbordet blev kanske rätt sätt att sätta fart på kongressen.

Ingvar Persson