Tecken i tiden

Nu klockan nio fortsätter LO-kongressen på Folkets Hus i Stockholm. Först blir det ett panelsamtal om full sysselsättning, på engelska.

I år ska representanterna för den internationella fackliga rörelsen inte bara få tala om sin respekt för den svenska arbetarrörelsen. De ska dessutom bidra till diskussionen kring kongressens huvudtema, den fulla sysselsättningen.

Det är kanske ett tecken i tiden.

På podiet kommer också LO:s chefsekonom Ola Pettersson att finnas. Han tänker säkert prata om att det i dag finns utrymme för en mer offensiv ekonomisk politik. Det brukar LO ekonomer göra.

Det speciella i dag är att Pettersson har stöd av en nästan enig ekonomkår.

I Sverige, där regeringen nästan varje vecka råkar ut för ny kritik därför att Anders Borg är alltför snål.

Numer finns den kritiken också på morgontidningarnas ekonomi och ledarsidor. Svenska Dagbladet kallade i veckan Anders Borgs överskottspolitik för absurd.

Men också i resten av världen, där besparingarna i till exempel Europa nu nått vägs ände. Tunga ekonomiska debattörer – som verkligen inte kan beskrivas som några vänsterflummare – talar om behovet av en mer annan kurs.

Det är med andra ord märkligt att Borg håller fast vid sin kurs; överskott för Sveriges del, svältkurer för resten av Europa.

Men ännu märkligare är det egentligen att den kursen nästan inte ifrågasätts i den svenska politiken, utom möjligen av Jonas Sjöstedt.

Miljöpartiet vill helst vara sparsammast i klassen och Socialdemokraterna accepterar i grunden Borgs kalkyler. Visst, Magdalena Andersson – hon finns också på scenen i dag – vill använda pengarna effektivare och det pratas om ett mål för sysselsättningen. Men politiken bygger på Anders Borgs siffror, och den ärver samma kamerala grundinställning.

Visst är det lite konstigt.

Ingvar Persson