Boka ett möte med facket, Malmström

I dag lanserar EU-kommissionen en femårig strategi mot trafficking, vår tids slavhandel som kommissionärerna Malmström och Vassiliadu skriver på Aftonbladets debattsida.

Det är verkligen inte en dag för tidigt. I världen utsätts varje år många miljoner människor för människohandel. I Europa handlar det om hundratusentals personer som tvingas till arbete, ofta i sexindustrin. Och värst drabbas – som alltid – de redan mest utsatta.

Nu vill kommissionärerna att polisen i varje land ska upprätta speciella enheter för att arbeta mot människohandeln, och att de nationella polismyndigheterna ska samarbeta bättre, med varandra och med Europol. Dessutom ska de kriminella nätverken angripas där de är känsligast, via de ekonomiska tillgångarna.

Som polisstrategi låter det utmärkt. Svagheten är nog att människohandel och utnyttjande av människor är mycket mer än ett polisiärt problem.

En förutsättning för dagens människohandel är den sexindustri som i de flesta av Europas länder får blomstra, och som alltid kommer att konsumera människor – framför allt kvinnor – i utsatta situationer. Ingenting i EU-kommissionens handlingsplan handlar om att angripa massprostitutionen.

Men människohandel i dagens Europa handlar inte bara om prostitution. Till och med kommissionär Malmström skriver ju om Mark som arbetat ”under slavlika förhållanden”.

Det handlar om den yttersta konsekvensen av en arbetsmarknad där människors värde avgörs av deras möjligheter att ställa krav. Det gränslösa Europa har skapat nya möjligheter för arbetsgivare som vill smita från anständighet och ansvar.

Det gäller också Sverige, och inte bara de uppenbara exemplen som bärindustrin. Lönedumpning, om än inte människohandel, är i dag vardag i många branscher.

Efter domarna i till exempel Laval- och Vikingmålen framstår EU i dag snarare som den del av problemet än lösningen. Trots bland annat den fackliga rörelsens upprepade krav verkar det varken finnas något intresse för att foga ett socialt protokoll till EU:s fördrag eller för att på allvar ta itu med de växande klyftorna i unionen.

Ska sanningen fram går utvecklingen åt rakt motsatt håll. EU-kommissionen är inne och tafsat på strejkrätten och försöker begränsa ländernas möjligheter att reglera arbetsmarknaden. I krisens spår har EU sänkt löner och dikterat sociala neddragningar.

Det är sådant som begränsar möjligheterna att bekämpa människohandel och lönedumpning, i verkligheten.

Skulle Cecilia Malmström och hennes kommissionärskollegor vilja göra Europa till en kontinent där människor inte utnyttjas av människohandlare och skrupelfria arbetsgivare vore det nog dags att boka ett sammanträde med Europafacket.

Ingvar Persson