Lite läshjälp till kommunikationsministern

Häromveckan krävde riksdagens trafikutskott att regeringens ska återkomma med planer för hur underhållet av järnvägen ska bli bättre. Jag såg att kommunikationsminister Catharina Elmsäter-Svärd tyckte att det var svårt att förstå vad riksdagsmännen menade.

Jag kanske skulle kunna förklara. Jag skriver nämligen detta ombord på Tågkompaniets Reginatåg mellan Västerås och Fagersta.

Inte Ludvikatåget som jag skulle ha åkt med. Det gick för en timme sedan, och eftersom SJ:s anslutningståg från Stockholm fastnade i ett signalfel mellan Enköping och Västerås missade jag anslutningen, med två minuter eller så.

Tågvärden har hjälpt mig kolla. Varken Tågkompaniets driftsledning eller lokföraren på det tåg jag skulle ha åkt med hörde ett ljud om att vänta från SJ.

Personalen – på tåget och på Västerås station – kunde bara uppgivet rycka på axlarna och hänvisa till ”nästa avgång”.

Det handlade inte om något storslaget sammanbrott. Inget snökaos som fyller Stockholms Central med uppretade resenärer. Inget elavbrott som stoppar trafiken och ger stoff till TV-nyheternas kvällssändningar. Bara vanlig, förbannad, vardag för oss som försöker åka tåg i det här landet.

Alltså sitter jag nu här en timme senare, på ett tåg som inte kommer att gå ända fram och som något ljushuvud dessutom har döpt till Thomas Di Leva. Och ändå har jag tur.

Just det här tåget har en anslutningsbuss som via krokiga vägar tar sig till Ludvika. Jag blir i alla fall inte kvar i Fagersta.

När jag förhoppningsvis kommer fram har naturligtvis alla lokalbussar slutat gå.

Så, Catharina Elmsäter-Svärd, jag tycker inte det är så svårt att förstå vad riksdagens trafikutskott menade. Jag är ganska säker på att de menade att ett rikt land som Sverige borde ha en järnväg som blir underhållen. En järnväg där signaler och kontaktledningar fungerar, och en järnväg där det går att lita på tågföretagens tidtabeller.

Det är nämligen vad ganska många utanför riksdagen – och departementen – tycker. Och det är faktiskt därutifrån mandatet för både riksdagsmän och ministrar kommer.

Själv skulle jag egentligen bara vilja lägga till ett litet krav.

Kan inte trafikutskottet också kräva att jag ska slippa åka i ett tåg som heter Thomas Di Leva?

Ingvar Persson