Carl Bildt och det ryska huset
Carl Bildt har mycket just nu. Det diplomatiska bråket men Vitrysslans president Lukasjenko når nya höjder. I dag kom beskedet att all svensk personal på ambassaden i Minsk kastas ut, och den svenska utrikesministern rapporterar direkt på twitter.
Samtidigt kan Svenska Dagbladet berätta att Bildt tagit sig tid att skriva brev, till Kronofogdemyndigheten.
Det är en historia som har det mesta:
En tysk affärsman som gjort affärer i Sovjetunionen, men fick sitt företag konfiskerat när kommunismen kollapsade. Brukar det inte vara tvärtom?
En internationell skiljedomstol som anser att den ryska staten har en skuld på 20 miljoner kronor. Ett hus på Lidingö som ägs av den ryska staten och en kronofogde som med stöd av Högsta domstolen, Svea hovrätt och Nacka tingsrätt ska försöka reglera en skuld.
Och nu alltså en svensk utrikesminister som vill lära kronofogden sitt arbete.
Svenska ministrar ska inte lägga sig i myndigheternas dagliga arbete. Det kallas ministerstyre och accepteras inte ens när det handlar om något som faktiskt är ministerns ansvar. Att mäta ut egendom är som tur är inte en fråga för utrikesministern.
Ändå skriver Carl Bildt att ”Sveriges relationer med Ryska federationen skulle skadas” om kronofogden säljer det ryska huset.
Dessutom förklarar han att en försäljning måste prövas mot ”åtagande vad gäller diplomatisk immunitet”. Något alltså inte bara Kronofogdemyndigheten utan också tre domstolar skulle ha missat.
Det är svårt att inte läsa det som ett försök att påverka.
Vi har vant oss vid att vi har en utrikesminister som rycker på axlarna åt anklagelser om folkrättsbrott och korruption, föraktar konstitutionsutskottet och struntar sina anställdas fackliga organisationer. Och som dessutom kommer undan med allt det där.
Vi borde med andra ord inte vara förvånade. Ändå är frågan om inte Bildt den här gången har tagit sig vatten över huvudet.
Det är en sak att snäsa av journalister och riksdagsledamöter. Det är en annan att försöka näpsa Kronofogden och i förlängningen hela det svenska domstolsväsendet.
Ingvar Persson