Se upp för rekryteringsgapet

Socialdemokraterna har bestämt sig för att den kommande budgetmotionen ska kallas ”affärsplan”. En retorisk nyordning som väckt visst rabalder under dagen.

Själv fastnar jag dock för en annan språklig glidning i dagens partiledningsframträdande, ”rekryteringsgapet”.

Begriper jag saken rätt menar Löfven och Andersson precis samma sak som Tommy Waidelich försökte säga i den lite tafatta debatten om vårpropositionen 2011.

Det var då Waidelich lanserade missmatchen i det politiska samtalet. Uttrycket – som han fått av Svenskt Näringsliv – betyder helt enkelt att de arbetslösa som finns inte passar till de lediga jobb som också finns.

Så var det, och så är det fortfarande. Trots massarbetslöshet misslyckas många arbetsgivare när de försöker hitta rätt personer att anställa.

Lösningen är naturligtvis en aktiv arbetsmarknadspolitik och ett fungerande utbildningssystem. I båda fallen sådant som den nuvarande regeringen misslyckats med.

Ändå kände jag mig för ett och ett halvt år sedan tvungen att invända. Inte mot kursen i politiken, utan mot språket.

Missmatch, vad är det för sorts ord?

Ska den som är arbetslös verkligen känna att hon drabbats av missmatchen? Och hur böjer man ordet?

Nu i affärsplanen är missmatchen alltså utbytt, mot rekryteringsgapet.

Blir det bättre?

Ingvar Persson