Arbetsförmedlingen ska inte privatiseras
Andreas Carlson är Kristdemokraternas talesperson i arbetsmarknadsfrågor. Om namnet är obekant är det inte så konstigt.
Arbetsmarknadsfrågor har aldrig riktigt varit Kristdemokraternas stora fråga.
Nu har i alla fall Carlson upptäckt att det står illa till med arbetsförmedlingen. Det låter han meddela via Svenska Dagbladet.
Pengar som riksdagen anslagit används inte, verksamheten är ineffektiv och medborgarnas förtroende sviktar. Arbetsförmedlingen gör helt enkelt inte sitt jobb, om vi ska tro Carlson. Och det ska vi nog göra.
Utanför kristdemokraternas skara är problemen på Arbetsförmedlingen knappast någon nyhet. De senaste åren har varit fulla av rapporter om hur arbetsförmedlingen misslyckats med att lotsa arbetslösa till de lediga jobb som trots allt funnits. Dessutom har vi kunnat läsa om märkliga coachprogram, förnedrande fas3-åtgärder och alla sorters konstigheter.
Carlsons slutsats är – inte överraskande – att arbetsförmedlingen ska privatiseras. Vi har hört receptet förut. Konkurrerande tjänsteleverantörer, valfrihet för konsumenten, nationella kvalitetsregister och kontrollerande myndigheter.
Som den privatiserade skolmarknaden eller riskkapitalbolagens vårdinbrytningar med andra ord. Eller kanske som Arbetsförmedlingens egna satsningar på jobbcoachning med kristallhealing och annat hokus pokus.
Det är just här Carlson och många av hans borgerliga kollegor går vilse. Orsakerna till att Arbetsförmedlingen tycks vara på väg att haverera är nämligen inte bristen på konkurrens.
I stället handlar det om att regeringar – också Socialdemokratiska – lagt på förmedlingen allt fler uppgifter som inte handlar om att förmedla arbete eller utbilda för arbetsmarknaden. De senaste åren har den utvecklingen exploderat.
När regeringen vill få människor att resa sig från sjuksängen och gå till jobbet kallas arbetsförmedlingen in. När integrationen inte löper som ministern vill flyttas ansvaret från kommunerna till Arbetsförmedlingen. Och när utanförskapet ska bekämpas är det Arbetsförmedlingen som får handla upp jobbcoacher och fas3-platser i rasande fart.
Det är inte så konstigt om verksamheten i allmänhetens ögon byter karaktär, från en förmedlare av arbetskraft till en del av statens kontroll- och bestraffningsapparat.
Arbetslösheten har blivit ett individuellt problem som de arbetslösa ska lösa själva. Och rekryteringen av arbetskraft har blivit något arbetsgivarna får lösa med hjälp av bemanningsföretag.
Om Carlson och hans vänner får som de vill skulle den utvecklingen ta ett jättesteg framåt. Det är svårt att tro att det faktiskt skulle lösa problemen på landets arbetsförmedlingar.
Ingvar Persson