Allvarlig brottslighet

Hösten 2010 dominerades tidningarna av historier om asiatiska bärplockare som lurats till Sverige med löften om snabba pengar och massor av bär. Verkligheten handlade ofta om usla boendeförhållanden, mygg och rena svältlöner.

Ett resultat av arbetsgivarnas nya makt över arbetskraftsinvandringen. Så såg förstås inte regeringen på saken. Sven-Otto Littorin hade ju redan ett år tidigare slagit fast att ansvaret var LO:s.

I Särna gjorde vietnamesiska arbetare uppror och låste in en förman, i Storuman fick kommunen ge kinesiska arbetare mat och i Jämtland fick bärplockare från Bangladesh kläder och sängkläder av hjälporganisationer.
Frågan är ändå om inte thailändarna i Åsele var de som råkade värst ut. Deras arbetsgivare, bärhandlaren Ari Hallikainen, försvann helt sonika med både företagets pengar och deras löner.

Arbetarna fick sedan vänta hela hösten på pengar från den statliga lönegarantin för att alls kunna åka hem.

I slutet av februari i år greps Hallikainen – av thailändsk polis. I dag har han dömts till ett och ett halvt års fängelse av Hudiksvalls tingsrätt. Men inte för att han lurat människor att resa över halva världen eller för att han stulit utblottades pengar.

Den svenska domstolen ger Hallikainen fängelse för att han fuskat med bokföringen och för att den svenska staten inte fått sina skattepengar.

Skattebrott är allvarliga saker, men frågan är om det inte är ännu värre att bedra och handla med utblottade människor?