Kristerssons falska samförstånd

Klang- och jubeltid! I dag, ja på dagen faktiskt, fyller den svenska pensionen 100 år. 21 maj 1913 tog riksdagens beslut om det första pensionssystemet.
För att uppmärksamma detta bjuder socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) i dag på en liten krönika över den svenska pensionen.

Det är en intressant läsning, eftersom det så tydligt är del i det nymoderta historieskrivningsprojektet – förtjänstfullt åskådliggjort av Sofia Arkelsten.
Redan i fjol uppmärksammades hur Kristerssons departement dragit i gång en seminarieserie inom ramen för socialförsäkringsutredningen. Huvudtesen för Kristersson är att högern och vänster utvecklade den svenska välfärdsmodellen tillsammans och i bästa samförstånd.
Det har han – med rätta – fått en del kritik för. Och han har också fått backa på det.

Nå. I dagens krönika över pensionssystemet är Kristersson på’t igen: pensionerna infördes i bred enighet 1913 och pensionssystemet har i huvudsak förändrats genom breda politiska överenskommelser.

Förvisso tillstår ministern att det var lite stridigheter kring ATP-frågan, men han berättar inte vad det egna partiet stod för. Inte så konstigt. Det här är ju vara Moderaterna gör – att kirurgiskt avlägsna det rent reaktionära i partiets historia och låtsas som om partiet och dess företrädare bara stått för sunt förnuft.

Men vi kan ju sluta med ett litet historiskt citat. 1990 var Ulf Kristersson MUF-ordförande och var drivande i att förnya ungdomsförbundets idéprogram. Samma år skrev han följande i Svensk Tidskrift:

”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”

Ack detta samförstånd.

Daniel Swedin