Till sist tänker Reinfeldt prata
Mitt i rapporterna från Husby finns en fråga som ändå måste ställas. Hur blev kravallerna en fråga för Erik Ullenhag, och bara för honom?
Brinnande bilar, en massiv polisinsats och rökfyllda lägenheter. Stenkastning, tjutande sirener och vandalisering. Poliser som talar om rädsla och invånare som vittnar om övervåld och rasistiska tillmälen.
Bilderna från västra Stockholm beskriver ett samhälle som faller sönder. Även om vi sett dem förut – från Rosengård, Gottröra och Angered – är det fortfarande lättare att förknippa dem med platser långt borta. Los Angeles, Paris förorter eller södra London.
Då har inte svenska medier svårt att tala om bakomliggande orsaker. Om fattigdom, rasism eller främlingskap inför polisen och samhället. Men när det händer i Stockholm är allt det där plötsligt borta. Och politiskt blir det en ”integrationsfråga”. ”Invandrare” som inte passats in i samhället.
Regeringskansliets väloljade samordningskansli skickar fram Erik Ullenhag.
Antagligen anses han vara den som har minst att förlora, och som politisk taktik är det kanske rimligt. Men det är inte ett rimligt sätt att förhålla sig till politiskt ansvar.
Hur vi än ser på de senaste nätternas händelser så handlar lösningen om nya samhällsinsatser. Justitieministern borde engagera sig i polisens arbete, utbildningsministern i skolorna och arbetsmarknadsministern i arbetslösheten och hopplösheten.
Varken Beatrice Ask, Jan Björklund eller Hillevi Engström har dock hörts av.
Men framför allt har inte statsministern hörts av. Medan bilar brunnit och polisen slagits med ungdomar har Fredrik Reinfeldt – som är den enda som kan ta ansvar för helheten – hållit sig undan.
Nu utlovar regeringskansliet en kommentar efter dagens EU-nämnd. Kanske en reaktion på tidningskommentarer om skillnaden mellan statsministerns engagemang mot huliganismen i Djurgårdens IF och dagens passivitet.
Det är förstås bra att Fredrik Reinfeldt till sist väljer att kommentera händelserna i Husby. Nu återstår att se vad han har att säga.
Att hoppas att han skulle erkänna att en av förklaringarna finns i en politik som fördjupat klyftorna i det svenska samhället är nog för mycket.