Vänsterns självhat

Det håller på att formas en ny konsensus i vissa delar av vänstern: det är de rödgrönas fel att Fredrik Reinfeldts utspel om invandringens ”kostnader” dominerar debatten. Om bara de rödgröna varit tysta skulle det inte hänt.

I sak är det ganska ett ganska tveksamt påstående. Fredrik Reinfeldt har till stor del satt dagordningen för den svenska politiska debatten sedan i varje fall 2004. Det är inte vänsterns, socialdemokratins eller ens ledarsidornas förtjänst, det är Fredrik Reinfeldt som är en mycket skicklig politiker.

Men vänsterdebattörers förmåga att skylla högerns framgångar på vänstern har betydligt djupare rötter. Man skulle nästan kunna tala om en läggning för självspäkelse, förklädd till intellektuell diskussion.

Högern älskar självklart denna analys.

Vi ser samma mekanism vid protesterna mot Jimmie Åkesson. Det är motdemonstranternas fel att han får uppmärksamhet. Eller vid nazisternas demonstration i Malmö. Det är de som protesterar mot nazisterna som bär skulden för deras framgångar.

Detta är inget nytt. När Folkpartiet fiskade i grumliga vatten 2002 och föreslog ”språktest för medborgarskap” fick Mona Sahlin skulden för att utspelet lyckades eftersom hon protesterade mot det.

Så vad kommer detta ifrån? 

Vi ser ju inte högerdebattörer skylla på Anders Borg för att Vänsterpartiet lyckas sätta ”vinster i välfärden” på dagordningen och ingen säger att det är Centerpartiets fel att Miljöpartiet lyckas.

Jag hittar två ledtrådar.

Den ena handlar om att vi har ett i allt väsentligt borgerligt samtalsklimat. Den neutrala positionen, ”the voice of reason”, är borgerlig. Att vara vänster är en avvikelse, en politisk åsikt till skillnad från en objektiv analys. Därför tror vi på riktigt att skatter inte kan höjas, att politiker inte kan skapa jobb, att valfrihet i skolan ökar kvalitén och att det inte ”går” att reglera vinstuttag ur välfärden.

Om man som vänster vill vara med i samtalet är den naturliga positionen att kritisera vänstern.

Den andra är att vänsterdebattörer är väldigt dåliga på att backa upp varandra. Ofta är det viktigare att bråka om vem som är ”rätt vänster” än att vinna debatter över högern. Då och då urartar detta i ett intellektuellt inbördeskrig.

Det vore nog bra om vi kan lämna dessa analyser därhän nu. 

Anders Lindberg