Inte konstigt att Moderaterna förlorar väljare i Stockholm

Alliansen fyllde halva skridskobanan i Kungsträdgården på sin valupptakt i eftermiddags. Valarbetarna trängdes runt scenen där partiledarna så småningom tog plats.
Innan dess fick publiken lyssna på bland annat finansborgarrådet Sten Nordin som sannolikt höll sitt sista borgarrådstal i Stockholm för den här gången.
Han pratade om Bromma flygfält, han ville ha det kvar och publiken applåderade hej vilt.
Föga anar den. För om den insett vidden av Sten Nordins förslag hade i varje fall de från Bromma slutat att klappa i händerna. För Sten Nordin vill inte bara ha kvar Bromma flygfält. Han vill bygga ut det. Alliansen vill ta bort gränsen för hur många starter och landningar som får göras på Bromma.
Flygplatsen som ligger inträngd mellan villaområdena skulle bli den enda flygplats i Sverige som inte har några krav för hur mycket flyget får bullra.
80 procent av Brommaborna störs redan av flyget.
Men Swedavia, som driver Bromma, räkna med en fördubbling av antalet passagerare, tunga plan och 200 starter och landningar varje dygn, eller totalt 80 000 varje år fram till år 2038.
Bromma har den högsta medianinkomsten i Sverige. Här kostar en ordinär villa kanske 15 miljoner kronor trots att den ligger rakt under inflygningen till Bromma flygfält.
Några av oss minns också Kälvestaolyckan 1977 då ett plan under inflygning till Bromma störtade i ett bostadsområde och alla 22 ombord omkom.Om inte piloten lyckats styra planet mot en parkeringsplats hade kraschen fått än större konsekvenser.
Buller, utsläpp och farliga inflygningar hör inte hemma över tättbebyggda områden.
Det är inte konstigt att Sten Nordin talat tyst om utbyggnadsplanerna. Moderaterna dominerar i många av Brommas valkretsar och det är väljare som Sten Nordin alltså vill svika.
Flygplatsen skulle passa mycket bättre som bostadsområde för tusentals bostadslösa stockholmare. Men även de väljarna tänker Sten Nordin svika.
Det är inte konstigt att det går dåligt för Moderaterna i Stockholm. Allt pekar på ett maktskifte i stadshuset.
Eva Franchell