Som att bo fyra veckor i en torktumlare

Tidigt i morse gick hundratals partiarbetare till jobbet, pluggade in sin dator, slog upp tidningarna och tog ett djupt andetag.

I dag är sista lördagen innan valhelgen. Efter i dag är det nästan bara debatterna på TV som räknas. Sista omaffischeringen är i morgon.

På marken kommer valarbetarna knacka dörr, dela flygblad och stå i valstugor. Men på partiernas högkvarter sänker sig nu tystnaden.

Det bästa vore förmodligen om partierna helt enkelt skickade ut alla sina tjänstemän för att dela flygblad eller lappa bilar utanför Coop.

Erfarenheten säger dock något annat.

Hos det förlorande laget råder en lätt panik. Folk har huslån men snart inga jobb. Långt ifrån alla har fixat något i förväg och de fallskärmar de flesta har räcker bara ett år.

Hos det vinnande laget är huggsexan om jobb och uppdrag redan igång. Din kollega igår är din konkurrent i morgon.

I båda fallen börjar den mäktiga krigsorganisation som byggts upp i över ett år för att vinna valet i praktiken avvecklas.

Sista veckan utspelar sin nästan bara i media.

Jag vet att många i det borgerliga lägret är ganska sura på mig. Ni kommer att få ännu större orsak till det sista veckan, hoppas jag.

Men egentligen är jag väldigt imponerad av Er, och alla andra som befolkar valrörelsens olika delar. Jag vet själv vilket enormt jobb ni har gjort och hur lite tack ni kommer att få.

Utan människor som lägger ner sin själ i att dygnet runt kämpa för det de tror på förlorar demokratin sin nerv. En valrörelse är ett stort äventyr som kan sluta lite hur som helst, att arbeta i den är som att bo fyra veckor i en torktumlare.

Nästa helg kommer Sverige att förändras, genom att vi lägger papperslappar i en låda. Det är faktiskt något ganska fantastiskt som alla som arbetat i valrörelsen är en ovärderlig del av.

Det tycker jag vi borde tänka på oftare, demokratin är inte starkare än de människor som bär upp den.

Anders Lindberg