Betyg för 10-åringar gör inte någon glad

Jag läser Maria Ludvigsson på Svenska Dagbladets ledarsida och kan inte låta bli att känna mig sorgsen.

Ludvigsson skriver om betygen, och som anhängare av sträng och tidig sortering borde hon förstås vara glad. Förra veckans uppgörelse innebär ju att 10-åringar faktiskt kommer att få betyg, och att frågan lever vidare på den politiska dagordningen.

Men texten i Svenska Dagbladet andas ingen seger. Tvärt om är den något slags försvarsskrift, och ganska halvhjärtat dessutom.

Ludvigsson beklagar sig över att ständigt få höra hur forskningen sågar tidiga betyg. Så där gör politiker alltid, säger hon. Och det finns inte en politiker som inte kan hitta forskning som stödjer den åsikt hon eller han redan har.

Så är det förstås, men lyckligtvis är det lite ovanligt med politiska beslut som forskningsöversikter från Vetenskapsrådet slår fast saknar stöd i forskningen.

Det tillhör också undantagen att politiska beslut fattas mot en nästan enig remissopinion av myndigheter, lärosäten och fackliga organisationer. Men just den saken berör inte Svenska Dagbladet.

Dessutom besväras tydligen Ludvigsson av att många säger att betygen inte kommer att lösa skolans problem. Det är det ingen som påståt, skriver hon.

Däremot skulle betyg för 10-åringar visst kunna fungera, om nu bara skolan i övrigt också fungerade som den skulle.

Det är, om jag får säga det, ett riktigt dåligt argument för att dra i gång ännu ett experiment med ett system som knappt hunnit landa.

Jag får intrycket att också Svenska Dagbladets ledarsida egentligen inser det. Hela betygsfrågan och Jan Björklunds hyperaktiva behandling av den höll på att bli ett riktigt bekymmer för borgerligheten.

Att regeringen och utbildningsminister Gustav Fridolin i förra veckan löste det problemet åt Svenska Dagbladets ledarskribenter har nog bara inte riktigt sjunkit in.