Carl Bildt sitter på alla stolar

När Carl Bildt försvarade Lundins oljeutvinning med hjälp av barnsoldater gick det i alla fall att förstå hans motiv. Han blev trots allt förmögen på kuppen.

Varför han nu, som i kvällens Agenda, försvarar vapensamarbete med Saudiarabien är lite svårare att förstå, liksom hur redaktionen kommit på idén att tussa ihop Bildt med Mona Sahlin.

Visst, Bildt tycker säkert att det är roligt att hacka på sin efterträdare i Arvfurstens palats och förmodligen uppskattar en och annan direktör föreställningen. Men nog måste väl bilden av Bildt samtidigt få sig en törn när han så uppenbart försöker sitta på två stolar samtidigt.

Å ena sidan den rakryggade sanningssägaren. Visst, Saudiarabien är medeltida och det bör gärna uttalas.

Å den andra den pragmatiske statsmannen som inte tycker att ett militärt samarbetsavtal kan skada, även om det råkar gälla en av världens hårdaste diktaturer. Avtal är ju avtal, och diskreta diplomatiska signaler går ju alltid att skicka ändå.

Ändå satt ju Bildt i den regering som fick skicka hem en försvarsminister på grund av just det här avtalet, bulvanföretag och planerna på en vapenfabrik. Om det skulle man kunna skriva hur mycket som helst.

Att Bildt tvärsäkert avfärdar saudiernas egen förklaring till vreden, alltså att kritiken mot rättssystemet  anses vara riktad mot islam som religion, är också en smula märkligt. Men Bildt inser kanske att han skulle stå sig lite slätt i ett samtal om diplomatins ordval.

På en punkt hade Carl Bildt ändå rätt. Det som gäller nu måste vara att komma vidare. Det är ett nationellt intresse.

Problemet är förstås att så länge den nyss avgångne utrikesministern sitter i TV och muttrar om sin efterträdare skickar det förstås signalen till Riyadh att påtryckningarna fungerar. Det hjälper inte Sverige eller svenska företag.

Det vet förstås Carl Bildt.