SvD:s bluffretorik gör debatten sämre

Maria Ludvigsson på Svenska Dagbladets ledarsida har reagerat på vår ledare om migrationspolitiken.

Hennes svar är intressant och värt att kommentera eftersom det representerar en hållning som är vanlig på ledarsidor till höger, exempelvis i SvD och Göteborgs-Posten.

Hållningen innebär att på ett teoretiskt och utopiskt plan vara för öppenhet och fri invandring – men i nästa steg villkora detta med att välfärdsstaten och den svenska samhällsmodellen först måste skrotas. Därmed kan man kombinera en på-pappret-humanism med ett monomant problematiserande om vad invandringen gör med Sverige. Argumentet är egentligen en klassisk bluff: om vi inte får villkora välfärden och sänka lönerna – ja då tvingas vi stänga gränserna. Tyvärr, men det är inte vårt fel att det blir så här när ni inte vill ställa upp på vår utopi om nattväktarstat och fritt spelrum för rövarkapitalismen.

Migrationspolitiken är svår och innebär avvägningar här och nu. Krigen i Syrien och Irak väntar inte på den nyliberala revolutionen.

I tisdags argumenterade jag för att Sverige inte på egen hand kan upprätthålla asylrätten, och att vi nu bör bygga kapacitet för att ta emot upp till 100 000 personer per år. Det skulle garantera att Sverige även fortsättningsvis skulle vara Europas generösaste land när det gäller att erbjuda en fristad för människor på flykt. Att göra detta vore ett mycket stort åtagande och handlar om praktiska saker som att säkra kvaliteten i mottagandet, utbilda lärare, bygga bostäder och skapa snabbspår in på arbetsmarknaden.

Jag brottas själv med denna fråga och kan inte med tvärsäkerhet säga att Aftonbladets ledarsida har alla svar. Det jag försökte göra i veckan är att föra ett öppet resonemang där dessa värdekonflikter tydligt redovisades.

Vi vill att Sverige ska vara ett invandrarland där välfärdsstaten används som verktyg för att integrera människor.

Ludvigssons svar är att hon inte vill prata volymer utan att ”det beror på hur vi reformerar den svenska modellen för att bli kompatibelt med ett integrationsvänligt land”. Utifrån hur den svenska modellen brukar beskrivas på SVD:s ledarsida kan jag inte sluta mig till något annat än att Ludvigsson propagerar för att stänga Sveriges gränser – alternativt att människor som kommer hit i praktiken ska leva sina liv utanför samhället, med allt vad det innebär av social misär, barn som far illa och människor som förnekas rätten till vård och trygghet.

Vi kommer garanterat att behöva tänka nytt och ställa om Sverige framöver, något jag själv formulera konkreta förslag om i en rad artiklar och reportage. Det som skiljer mig från Maria Ludvigsson är att jag sätter ett stort värde på den svenska samhällsmodellen, byggd på jämlikhet och tillit. Jag tror att denna modell är en av anledningarna till att Sverige idag är en av världens starkaste ekonomier och jämlika länder. Och ja, liksom Maria Ludvigsson välkomnar jag en debatt om dessa principer.

En sådan diskussion skulle bli mer hederlig om dessa högerdebattörer slutade gömma sig bakom sin bluffretorik om öppna gränser.