Hadzialic sätter fingret på S problem

I dag ger gymnasieminister Aida Hadzialic en intervju Aftonbladet där hon är kritisk mot delar av debatten inom ”vänstern”. Hon säger bland annat:

– Man sviker arbetarklassens barn när man inte gör en klassanalys och i stället håller på med en debatt om kultur och identitet som inte leder någon vart.

I söndags intervjuade jag den holländske statsvetaren Cas Mudde. Hans menar att en av anledningarna till att radikala högerpopulistiska partier växer i Europa är brist på utbud av annan politik som lockar potentiella SD-väljare.

Det beror bland annat på att socialdemokratiska partier i Europa blivit elitistiska, teknokratiska projekt som är dåliga på representation och saknar en ekonomisk politik som i grunden utmanar den rådande ordningen.

Det går säkert att vara kritisk till delar av debatten inom ”vänstern” även om Hadzialic är svävande när det gäller konkreta exempel. Och det är ytterst välkommet med en idédebatt där ledande S-företrädare deltar. Men fokus på att kritisera andra för att det saknas klassperspektiv i debatten blir ändå lätt bisarrt.

Det finns en svaghet med en Hadzialic resonemang. Hon kritiserar en allmänt obestämd vänster för att inte hålla med henne. I själva verket väntar större delen av denna vänster på att regeringen ska våga ta ut svängarna i den ekonomiska politiken. Feminister, antirasister och HBT-aktivister har aldrig stått i vägen för det.

I valrörelsen 2014 argumenterade denna ledarsida sig blå i ansiktet för att få till en tydligare konflikt i den ekonomiska politiken. S valde en annan väg. Visst, man pratade om samhällsproblem, men analysen backades inte upp med politik. Väljarna som skulle vinnas var medelklassen i Nacka. Anders Borgs skattesänkningar låg kvar och den ekonomiska debatten handlade om vem som var bäst på att försvara ett förlegat överskottsmål.

Jag håller med Hadzialic om att S-politik ska fokusera på det gemensamma, på att utjämna ekonomiska orättvisor och utgå från en klass- och maktanalys. Om detta också nu börjar praktiseras från regeringens sida vore det ännu bättre.

I går kom ett utmärkt löfte om tio miljarder till välfärden. Här är några förslag på vad som skulle behöva ingå i ett program för en socialdemokrati som verkligen tar sig an de utmaningar som Hadzialic pekar på.

– En tydligare analys av vad ekonomiska ojämlikheter beror på och hur de kan åtgärdas.

– En politik för att klara integrationen som erkänner storleken i utmaningen och presenterar politiska förslag som är trovärdiga.

– Fortsatt utbyggd a-kassa och sjukförsäkring.

– Förbättrade pensioner för dem med sämst inkomster.

– Långsiktiga, kraftfulla investeringar i utbildning.

– En kulturrevolution i S så att partiet blir mindre elitistisk och teknokratisk.

Om intervjun med Hadzialic inte följs av konkreta förslag så kommer lätt det kritiska citatet i intervjun att kunna riktas rakt tillbaka mot regeringen själva. Som sagt:

”Man sviker arbetarklassens barn när man inte gör en klassanalys och i stället håller på med en debatt om kultur och identitet som inte leder någon vart.”

Karin Pettersson