No go-zonen Täby

Sverige har 53 ”no-go-zoner” säges det i debatten. Uttrycket ”no go-zon” kommer sig av att man översatt polisens uttryck ”Utsatt område” vilket jag skrivit om här.

Ord har betydelse, fel ord leder tanken och politiken fel.

Men den rapport från 2015 som man hänvisar till är inte första i ämnet. Redan 2014 tog polisen fram en liknande rapport, fast då var det 55 områden.

Ett av dem var förre statsministerns hemort Täby.

Detta kan möjligen synas lite långsökt. Men visar faktiskt bra varför begreppet ”no go-zon” är missvisande.

Själva begreppet fick för övrigt fart i debatten efter att SvD:s ledarskribent Per Gudmundson kallade just områdena i 2014 års rapport ”no go-zoner”.

Att Täby (och Vallentuna) kom med handlar om en sammantagen problematik. Just den blandning av socioekonomisk utsatthet och kriminalitet som båda rapporterna handlar om.

Detta är reella problem, och det upplevs starkt av både boende och myndigheter. Men att kalla det ”no go-zon” är helt enkelt inte sant, inte i Täby men inte heller i Rosengård eller Vivalla.

Jag tror debatten skulle vinna på att diskussionen breddas så de faktiska problem som finns får riktiga lösningar.

Och då räcker det inte att enda närvaron är polis. Även andra myndigheter behöver finnas på plats även i utsatta områden, försäkringskassa, arbetsförmedling, skattekontor. Men även övrig samhällsservice.

Om den snurriga diskussion vi har nu kan leda till det vore faktiskt någonting vunnet.

Anders Lindberg