Friskolorna tjänar på barn med behov

Internationella Engelska Skolan (IES) i Skärholmen tillhör de grundskolor i Sverige med de allra största klasserna – 21,8 elever per lärare, enligt Skolverkets senaste siffror (läsåret 2015/2016). Som jämförelse ligger det nationella snittet på 12,2 elever per lärare. På svenska grundskolor är 89,6 procent av lärarna tillsvidareanställda, på IES Skärholmen får endast 61,8 procent samma trygghet.
Det mest häpnadsväckande med siffrorna är att friskolan samtidigt tilldelas cirka 6 miljoner kronor extra per år av Stockholms stad i socioekonomiskt tillägg (statistik från åren 2015 och 2016). Kommunen omfördelar varje år en del av skolbudgeten så att skolor med en stor andel elever från svåra uppväxtvillkor ska få förstärkt stöd. För Skärholmens skolor är det ett viktigt tillskott. Men IES verkar inte se lärarna som ett sätt att stärka undervisningen.

Positivt med många lärare
Med tanke på att lärarfacken och bred forskning tillskriver lärartäthet stor positiv effekt just för yngre och resurssvaga elever vore det ju rimligt om IES med ett sådant exempel i sitt skolsortiment åtminstone visar lite ödmjukhet inför Ilmar Reepalus välfärdsutredning. Syftet är ju att se till så att skattepengarna går till sina avsedda ändamål – att skapa förtroende för aktörerna inom skola, vård och omsorg.
Men så är knappast fallet – IES är tvärtom ett av de storbolag som strider allra mest argsint för att riskkapitalister ska få fortsätta göra stora vinster på skattefinansierad skolverksamhet. I koncernens remissvar beskrivs Reepalus utredning som ”totalt grundlös”. Att vinsten som drivkraft skulle ha någon som helst negativ inverkan avvisas helt. Lärartäthet avfärdas som en ”statistisk villfarelse”.

Högt tonläge
Att IES som börsnoterat bolag motsätter sig ett vinsttak är såklart inget häpnadsväckande. Men att kosta på sig ett så högt tonläge när mätningar visar att 80 procent av befolkningen oroar sig över vinsterna säger mycket om vad IES är för typ av aktör.
Exemplet i Skärholmen visar att koncernen inte tar skolans uppdrag att kompensera för olika uppväxtvillkor på allvar. Skolan startade 2013 och mellan de två år de hunnit examinera avgångselever har resultatsnittet sjunkit.
Rektor Alexandra Ohlén menar att Skolverkets lärarsiffror är en gammal ögonblicksbild. I så fall är en förbättring att vänta i kommande mätningar.
Men den stora frågan kvarstår alltjämt – vart tog de extra 12 miljonerna till stöd för utsatta barn de senaste två läsåren vägen?

Kalle Sundin