S-politiker till LO om Aftonbladet: ”Börja ställ lite krav eller sälj av”

Here we go again. Lokalpolitikern och pressekreteraren på kommunstyrelsen I Göteborg Ruben Malmström kräver att LO ska ställa krav på Aftonbladet att vara mer positiv i sin rapportering om S, eller sälja.

På Twitter skriver han: ”Varför ska LO äga ledarsidor som fokuserar på att brunsmeta deras medlemmars materiella intressen? Börja ställ lite krav eller sälj av och satsa pengarna på någon som faktiskt vill opinionsbilda för deras medlemmar, t ex deras egen tankesmedja @tstiden”

Sedan länkar han till en kritisk artikel om S invandringspolitik.

Lite fakta är att LO äger 9 procent av Aftonbladet och har veto vid tillsättning av ny politisk chefredaktör. LO ”äger” alltså ingen ledarsida alls.

Jag har hört tongångarna förr. Ofta från tjänstemän, ibland från S-politiker. Jag är lite trött på retoriken och tänkte för ovanlighetens skull faktiskt svara.

Ruben Malmström är högra hand åt den socialdemokratiska ledningen i Göteborg, Sveriges andra stad. Han har även kommunala förtroendeuppdrag. Så hans uttalanden är en intressant inblick i samtalet kring ett ganska viktigt fikabord.

Vi börjar från början, varför är det bra med fri press?

Frågan är inte retorisk. Socialdemokraterna har en lång historia av att både försöka få tyst på närstående röster i media och sedan klaga på att ingen lyfter partiets värderingar och perspektiv.

Fri press är bra eftersom samtal och utbyte av idéer leder utvecklingen framåt – därför att konkurrens mellan olika tankar på ett öppet torg kan leda till nya insikter och bättre beslut. En parti som i grunden är marxister och som marinerats sedan 1889 i Hegels dialektik borde förstå att uppifrån styrd debatt blir som en sjö utan vatten.

En så kallad öken.

Socialdemokraterna har ju provat några gånger. Många A-presstidningar blev med tiden helt oläsliga delvis på grund av dålig styrning. De var visserligen ofta lojala med det lokala kommunalrådet men ärligt talat, vem vill läsa det?

I början av 90-talet gick A-pressen i konkurs. Tidningen Arbetet i Malmö blev kvar liksom den lokala avläggaren i Göteborg, Arbetet väst, eller Arbetet Nyheterna. När jag växte upp fanns två morgontidningar med olika ideologisk färg i Göteborg och två i Malmö. Några år senare hade vänstersidan sträckt flagg, arbetarrörelsen valde att backa undan.

GP har under åren som gått sedan dess ibland tagit in någon S-krönikör men i övrigt i princip haft monopolställning. Förutom GT:s liberala ledarsida förståss.

Men att borgerlig media är stark i Sverige märks inte minst nu i diskussionen om försämringarna i lagen om anställningsskydd, las. Som enda tidning med nationell räckvidd har Aftonbladet på ledarplats argumenterat mot utredningen och jag tror nog man kan säga att vi har satt ett rejält avtryck i debatten.

Detta gör vi inte för att en politisk kommisarie hänger över vår axel utan för att vi har hjärtat till vänster. Vi är socialdemokrater även när Socialdemokraterna inte är det. Och till skillnad från det parti Ruben Malmström representerar så kompromissar vi inte om las.

På tal om LO:s ”medlemmars materiella intressen”.

Varför dyker då krav på lydnad upp just när det kommer till frågor om invandring?

Jag har en teori. S är rädda för att deras väljare ska gå till SD och därför vill partiledningen ändra invandringspolitiken. Men varje gång man försökt blir det jättelika interna bråk. Dessa beror inte på Aftonbladet ledare utan på att partiet är genuint splittrat.

Med retoriken ”tig och lyd” kan flyktingfrågan mycket väl bli en ny EU-fråga för S. En fråga som splittrar, river ner och förstör för generationer framöver. Alternativet är att man kompromissar.

Så mitt råd, Ruben Malmström, är att ni försöker reda ut detta genom att prata om saken. Inte genom att försöka få tyst på de som inte håller med S-ledningen. Jag vet att det kanske inte är Göteborgs partidistrikts bästa gren, men gör ett försök vetja.

Och du, vi kommer aldrig att följa order. Inte från S, från LO eller från dig. Det är inte så fri press fungerar. Men vi kan däremot bjuda på en kopp kaffe nästa gång du har vägarna förbi Stockholm, så berättar vi hur fri opinionsjournalistik fungerar på riktigt.

Anders Lindberg