Bör det vara förbjudet att bränna Koranen?
Nedan följer den inledande texten i veckans nyhetsbrev från Aftonbladet ledare. I nyhetsbrevet resonerar vi om varför vi skriver saker och hur vi tänker just nu. Där finns även länkar till bra texter och poddar från veckan som gått.
Prenumerera på Aftonbladet ledares nyhetsbrev här.
Och i Malmö brinner det…
En av veckans mer konstiga debatter handlar om Koranen. Den danske politikern Rasmus Paludan som i förra valet misslyckades med att komma in i Folketinget fick ju inte tillstånd att bränna Koranen i Rosengård.
När han kom ändå fick han istället inreseförbud. Nästa steg är att han vill bränna Koranen i Stockholm 12 september.
”Vi behöver inte ha det i vårt land.” säger Stefan Löfven.
Men det är Polisen som avgör.
Jag skrev en text om detta i veckan och har fått många frågor om hur jag menar. Så jag tänkte utveckla lite.
I Malmö brände andra Koranen i Paludans frånvaro vilket resulterade i upplopp och skadegörelse. Gissningsvis vill man uppnå samma sak i Stockholm – i Botkyrka, Fittja, och Alby närmare bestämt.
Upplopp och skadegörelse.
Låt oss tala klarspråk om det.
Extremhögern är inte några franska upplysningsfilosofer som vill ifrågasätta kyrkans makt över samhället.
De slår inte uppåt mot världsliga och religiösa makter. Det är inte frihet de är ute efter, utan makt. De sparkar därför nedåt mot de maktlösa.
Som mobbare alltid gör.
Rasmus Paludan tillhör en typ av högerpolitiker vars enda politiska idé är att håna muslimer. Han har tidigare eldat upp Koranen inlindad i bacon.
Vad betyder det då att bränna böcker?
Tankarna går självklart till Tredje riket där bokbålen 10 maj 1933 blev en symbolisk upptakt till den terror, de utrensningar och koncentrationsläger som följde. Vid kristallnatten brändes judiska heliga skrifter som en del av pogromen. Förintelsen följde först senare.
Heinrich Heines berömda ord ”Detta var blott ett förspel. Där man bränner böcker bränner man snart också människor.” kan ses som en grym föraning. Han yttrade dem redan 1821.
Heinrich Heines böcker tillhörde för övrigt de som brändes av nazisterna.
Att bränna böcker är en typ av anti-intellektualism, en dumhet som ligger extremhögern mycket nära. I går var det Hemingway, Freud och Marx som brändes – idag Koranen.
Igår var judar måltavla – i dag muslimer.
Föraktet för andra människor, viljan till makt, hånet och hyllandet av den starkes rätt är detsamma.
Att bränna Koranen är naturligtvis inte en fråga om yttrandefrihet ens för extremhögern själva – det är en fråga om rasism.
Bör då rasism vara förbjudet?
Det beror på, är det tråkiga svaret. Åsikterna är självklart tillåtna men inte alltid handlingarna. Yttrandefriheten har aldrig varit utan gräns.
Förtal är en typ av otillåtna yttranden. Uppvigling är förbjudet liksom hot och hets mot folkgrupp. Mobbning är inte tillåtet varken i skolan eller på arbetsplatsen.
Men allt beror på sitt sammanhang. Att muttra vid middagsbordet är inte samma sak som att ropa ut något inför en uppretad folkmassa.
Jag lutar åt att den typ av Koranbränningar som nu förbereds i Stockholm rimligen bör omfattas av rubriceringen hets mot folkgrupp. Syftet är helt uppenbart att uttrycka missaktning mot muslimer.
Förvisso iklätt en tunn fernissa av försvar för yttrandefriheten, men ändå.
”Demon handlar om att håna och förnedra islam och den falske profeten Muhammed …” skriver Paludan enligt Sydsvenskan.
Det rimliga svaret på aktionerna är därför att de som begår brott grips av polisen och lagförs som andra brottslingar.
Men därmed inte sagt att det alltid är förbjudet att bränna varken heliga skrifter och andra böcker. Lagen innehåller inte och bör inte innehålla något generellt förbud.
Däremot kan de som bränner böcker inte förvänta sig att göra det oemotsagda. Demonstrations- och yttrandefriheten gäller även för de demokrater som står upp för allas lika värde.
Jag vet inte om Rasmus Paludan, eller hans följare, kommer att få mötestillstånd. De borde nog inte få det. Rimligen bör inte polisen i Stockholm göra en annan juridisk bedömning än den i Malmö.
Lika fall ska behandlas lika.
Dessutom pågår en pandemi just nu. Black Lives Matter-demonstrationen i Göteborg skingrades och hela första maj-firandet ställdes in. Varför just en Koranbränning, som ju lär dra hundratals, kanske tusentals, människor ska särbehandlas positivt förstår jag faktiskt inte.
Men oavsett vilket tror jag det viktigaste nu är att Rasmus Paludan inte får det han vill ha. Att vi slipper se upplopp, skadegörelse och bråk. Och att han inte lyckas framställa sig som en martyr det är synd om.
Anders Lindberg