Tidigare har det i leksaksaffärerna funnits leklådor med namn som ”Den lille postmannen” och ”Den lille polisen”.

Med allt man kan behöva för att leka post eller polis. Innehållande poststämplar, frimärken eller handbojor. Beroende på lek.

Aftonbladets ledarsida kan nu avslöja en ny produkt från Axess: ”Den lille martyren”.

Innehållet:

En näsduk.  Bra när elaka vänsterskribenter frågar vilket syfte man har som försöker koppla ihop invandring med våldsbrott.

Ett tummat exemplar av Nordisk familjebok från 1926. Ger tyngd med akademiskt språk och många referenser.

En prenumeration på tidningen Salt, Viktigt att kunna sin historia.

En bild på Markus Uvell, VD Timbro. Alltid bra att ha.

”Den lille martyren” kan även fås i en uppgraderad version eller laddas ner gratis från twitter.

Anders Lindberg

Fler som skriver: Andreas Johansson Heinö är missförstådd. Inslag har skrivit ett inlägg något kortare än Håkan Juholts Almedalstal. Det ljuva livet har svarat i ett lika långt inlägg.

Håkan Juholt deltog under eftermiddagen i Debatt Live i Aftonbladets tält i Almedalen. Han gav flera besked.

En tema som Juholt hållit sig till ända sedan sitt installationstal handlar om arbetets värde. Det är en ny slags arbetslinje som inte bara handlar om fler jobb utan även om de människor som utför jobben.

När han pratar om fungerande arbetsmiljöarbete låter det kanske inte så spännande.

Men i ett allt mer stressigt arbetsliv, där allt för många har svårt att få livspusslet att gå ihop, där människor bränns ut och tempot drivs upp tror jag han har träffat en nerv.

Det handlar både om traditionell arbetsmiljöpolitik som att inte skadas på jobbet men även mera subtila saker som att bekämpa stress och ge mer makt över det egna arbetet.

Det han måste göra är att vara mer konkret i sina förslag. Han har uppfattat problemen. Men vad vill han konkret göra åt dem?

Ett annat viktigt besked gäller det parlamentariska läget. Juholt höjer tonläget rejält när han säger att statsministern måste lyssna in stämningen i riksdagen vad gäller femte jobbskatteavdraget.

I praktiken ger han Fredrik Reinfeldt ett tydligt val: dra tillbaka förslaget om jobbskatteavdrag eller få regeringskris.

Det ska bli intressant i höst att se om Håkan Juholt håller fast vid den linjen hela vägen. I så fall är risken för nyval överhängande. Han verkar inte heller särskilt rädd för det.

På en punkt var han mycket tydlig: samarbete med Sverigedemokraterna är helt uteslutet. Det är en självklar hållning.

Sverigedemokraterna är inte vad vi normalt menar med ett demokratiskt parti. De anser inte att alla människor är lika mycket värda och det finns ingen anledning för övriga partier att ge dem något inflytande. Över 90 procent av svenska folket har ju röstat för en annan politik.

Att inte ge Sverigedemokraterna något som helst inflytande en hedersak för varje demokrat.

Anders Lindberg

Jan Björklund avslöjade igår en helt ny inriktning för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Den ska nu inriktas på försvaret av Gotland. En brigad om 5000 man ska därför komplettera det nuvarande försvaret.

Tas Gotland i från oss, får vi aldrig ön tillbaka, säger han till Helagotland.se. 

Den risken verkar överhängande. Redan efter Georgienkriget stärktes också försvaret, på Björklunds initiativ, men ett stridsvagnsgarage. Än så länge utan stridsvagnar.

Aftonbladet kunde redan 2002 avslöja den hemliga ryska planeringen, komplett med de hemliga invasionskartorna av Sverige.

Vi har nu hela listan, här är fem sätt som ryssarna kan ta Gotland:

1. Ryssland kan invadera Finland med en mekaniserad division i höjd med Rovaniemi. Sen kan de ta Rovaniemi, slå ut den finska Jägarbrigaden och gå över gränsälven. Sedan tar de E4:an söderut och tar av till Kapellskär i Roslagen. Där får de omlasta den mekaniserade divisionen till någon form av skepp, typ en kapad finlandsfärja, och sedan invadera Gotland från väster. 

Nackdelen är långa försörjningslinjer och att Finland kan ha den dåliga smaken som EU-medlem att enligt EU:s solidaritetsdeklaration begära hjälp av kärnvapenmakter som Storbritannien och Frankrike.

2. Ryssland kan invadera Estland och återta den före detta ryska militära hamnstaden Paldiski. Sedan kan de omgruppera sin Svartahavsflotta dit (kan bli problem komma under Öresundsbron) och med den invadera Gotland från öster.

Nackdelen är att Estland som Natomedlem kan begära hjälp av, typ Nato. Det vore jobbigt.

3. Ryssland kan omgruppera sina luftburna trupper (ungefär 35 000 man) till Kaliningrad och därifrån invadera Gotland från luften.

Nackdelen är Nato-länderna Lettland och Litauen som ligger mellan Ryska moderlandet och enklaven Kaliningrad kan upptäcka det. Samt ungefär 100 JAS 39 Gripen.

4. Ryssland kan använda kärnvapen.

Nackdelen är att det är varmt att gå runt i Visby på sommaren i en sån där skyddsdräkt.

5. Ryssland kan skicka en större styrka än 5 000 man (det tar max fyra turer) som turister med Gotlandsfärjan och sen övermanna de svenska soldaterna.

Nackdelen är att 6 000 platser med vilstol på Gotlandsfärjan kostar 3 120 000 kronor. Det är ganska dyrt.

Anders Lindberg

Idag är Centerpartiets dag i Almedalen. De firar med ett energiutspel på DN-debatt.

De vill att Sveriges energiförsörjning ska vara helt förnybar 2050.

Man pratar i allmänna termer om vindkraft, regelförenklingar och småföretagande. Det mest konkreta är ett tidsbegränsat stöd för introduktion av solenergi.

Detta är politik när den är som sämst. Man sätter upp storstilade mål långt in i framtiden. Sedan finns inga politiska åtgärder kopplade till målen. När de ska vara uppfyllda har alla ändå avgått.

Tvärtom mot utspelet vill Alliansen bygga ut kärnkraften som inte är en förnybar energikälla.

En känd visa för förskolebarn lyder:

Vi ska önska runt i ring

Önska kostar ingenting

Tänk vad man kan ha det bra

Säg vad du vill ha

Om vi ändå ska önska runt i ring önskar jag att Sveriges energiförsörjning ska vara helt förnybar redan innan 2050.

Exempelvis på tisdag.

Anders Lindberg

Andra som skriver om Centerpartiet: Röda berget skriver att Alliansen är splittrad om kärnkraften. Roger Jönsson konstaterar att Alliansen är på väg in i oväder. Högbergs tankar frågar sig om Alliansen överlever Centern. Martin Moberg funderar på vem som ska efterträda Maud.

Igår kväll var spänningen på Visbys krogar och uteställen stor. Frågan alla ställde, över sina rosévinsglas, var vilket utspel Moderaterna skulle göra idag.

Klockan 00:50 kom svaret på DN-debatt. Det blev en… trumvirvel… utredning.

Eller rättare sagt: det blev en utredning inför regeringens kommande valmanifest. 

Regeringen ska tillsätta någonting som påminner om Mona Sahlins rådslagsgrupper från förra mandatperioden för att förbereda valrörelsen 2014. Arbetet ska ledas av Fredrik Reinfeldt själv och övriga allianspartiers ledare ska vara med.

Ämnena är demografi, integration, jämställdhet, miljö och så vidare. I praktiken en ännu mer politiserad version av förra mandatperiodens misslyckade Globaliseringsråd. Mest av allt kanske ett svar på borgerlighetens egen brist på idéer.

När Mona Sahlin tillsatte Socialdemokraternas rådslag för att ta fram politiken inför förra valet, när Alliansen förberedde sin gemensamma politik inför 2006 och de Rödgröna inför 2010 gjordes arbetet inom partierna.

Nu har borgerlig idédebatt blivit ett statligt ansvarsområde.

Anders Lindberg

Andra som skriver: Johan Sjölander

Svaret är nog nej.

Men efter att ha fått ta emot en våg av reaktioner på min ledartext ”Vi firar mångfald i dag – inte enfald” i måndags undrar jag vad det är för konstig svans Timbro skaffat sig på nätet.

Det hör inte till vanligheterna att jag får otaliga mail där jag blir kallad ”landsförädare” och värre saker när jag skriver om rapporter och utspel från andra.

Jag har också fått seriös och intressant kritik, även om den lite drunknat. 

Andreas Johansson Heinö, författare till Timbrorapporten ”Integration eller assimilation?” och artikeln på Newsmill ”Därför borde vi tala mer om assimilation” som jag skriver om tycker i korthet inte att jag förstått någonting, är ”populistiskt kunskapsföraktande” och ”smutskastar”.

Han skriver i ett inlägg på sin blogg: ”Exit Ramadan, hej fläskkotlett!”:

Är detta en linje Aftonbladet tänker driva i fortsättningen? Det är ett populistiskt kunskapsförakt som jag inte trodde var värdigt Sveriges största socialdemokratiska dagstidning. 

Men nu har förstås inte Lindberg hamnat på Aftonbladets ledarredaktion för att utveckla vänsterns ideologiska förhållningssätt till integration. Istället är syftet att smutskasta och misstänkliggöra dem som, likt mig själv, inom de arenor som finns tillgängliga, försöker att föra debatten om det mångkulturella samhället framåt. 

Det han egentligen kritiserar mig för är att jag inte accepterar den betydelseförskjutning han försöker göra av begreppet ”assimilation”.

Johansson Heinö och Timbro har tagit sig an integrationsdebatten ungefär som moderaterna tog sig an jobbfrågan 2006. Han vill precisera, det vill säga ändra, betydelsen i de centrala begreppen för att flytta hela diskussionen till en ny planhalva.

Moderaterna lyckades framgångsrikt med begreppet ”utanförskap”.

Johansson Heinö och Timbro försöker på motsvarande sätt använda begreppet ”assimilation” för att etablera en ny spelplan.

Tekniken kallas ”framing” och introducerades av George Lakoff i boken ”Don’t Think of an Elephant!” från 2004. Man kan fördjupa sig i hur man använder språk och begreppspreciseringar för att förändra politiska diskussioner både på hans hemsida och i ett flertal utgivna böcker.

(Jag använde för övrigt samma stilistiska grepp när jag satte rubrik på detta blogginlägg.)

Finns det någon anledning för vänstern att acceptera denna utveckling bara för att den kläs i en akademisk språkdräkt och debattörerna har ett så aggressivt tonfall på nätet?

Nix. 

För Timbro är inte naiva. När de drog ingång en debatt om invandring, mångkultur och assimilation i januari i år var de inte okunniga om vilken diskussion de skulle få. De valde medvetet att provokativt använda begreppet ”assimilation” för att få diskussionen dit de ville.

Att de nu tar ett steg tillbaka och försöker säga ungefär: ”Oj, då. Nä det var inte så vi menade…” är genomfalskt.

När Per Wirten i februari kritiserade denna utveckling i inlägget ”Mångkulturalismen behövs” på Dagens Arena möttes han av ungefär samma reaktion som den jag fått. Lika så när Lisa Bjurwall kom med kritik i ledaren ”Integration: Högerns sanslösa debatt” i Dagens Nyheter i januari.

Hon skrev då om rapporten ”Integration eller assimilation?: 

Genom titeln har Timbro i alla fall bidragit till tabubrytandet av termen assimilation. Hittills har begreppet med rätta varit skytt av alla stora svenska partier utom Sverigedemokraterna. Assimilering innebär att helt överge sin egen kultur och det egna språket för att uppgå i en nations majoritetssamhälle. Det används oftast med implikationen tvångsanpassning. Sansat?

Nä, men väldigt, väldigt medvetet.

Anders Lindberg

PS. Aftonbladet är för övrigt inte bara ”Sveriges största socialdemokratiska dagstidning” som Andreas Johansson Heinö skriver. Vi är skandinaviens största tidning. Om vi nu ska hålla på och ”rätta” varandra.

Fler som skriver: Johan Lundberg på Axess tycker jag är ”löjeväckande”. Övriga 57 bloggar som länkat kan du hitta här.

I Sverige är det bara staten som har rätt att använda våld.

Förutom i självförsvar får våld användas av Polisen och i mer eller mindre reglerad utsträckning av ordningsvakter.

Igår beskrev bloggaren Johanna Sjödin sina upplevelser av att ha blivit frihetsberövad av ordningsvakter och sedan placerad i fyllecell efter att hon tidigare plankat i tunnelbanan.

Hon beskriver hur ordningvakterna tar henne till ett litet rum och sätter handfängsel på henne. Hon skriver:

När jag vill veta vad ordningsvakterna heter vägrar den ene med hänvisning till att ”…då kommer du att skriva om detta”. Inte heller den andre vakten är villig att uppge sitt namn. 

Hon får heller inte kontakta sin sambo för att berätta att hon blivit frihetsberövad. Slutligen kommer polisen dit. De väljer att tro på ordningsvakternas berättelse och sätter henne i fyllecell med hänvisning till lagen om omhändertagande av berusade personer.

Slutligen släpps hon vid tre på natten och får ta sig hem bäst hon kan.

Hennes berättelse har blivit en stor snackis på nätet och många har bloggat och kommenterat den. Påfallande många verkar känna igen sig i hennes upplevelse.

Om hennes uppgifter stämmer har förmodligen ett grovt och onödigt övervåld använts.

Jag vet inte vad som är sant. Vid en framtida rättegång kommer ord troligen stå mot ord. Ordningsvakterna kommer att ha snackat ihop sig och ingen kommer bli dömd. Så brukar det bli.

Men det finns anledning att ta berättelser som Johanna Sjödins på allvar.

Tidigare råkade en annan bloggare Jesper Nilsson ut för ett delvis liknande övergrepp av Polisen som han lyckades dokumentera med sin mobil och lägga ut på nätet. 

Justitiekanslern gjorde, på eget initiativ, för några år sedan en utredning kring obefogat våld från krogvakter. Kritiken från JK var förödande.

Han konstaterar bland annat att det:

i inte obetydlig utsträckning förekommer obefogat våld, övervåld och ojuste beteende från ordningsvakters sida i samband med ingripanden mot kroggäster

Vad gäller odningsvakternas agerande vid rättegångar:

att vissa ordningsvakter i inte obetydlig omfattning talar helt eller delvis osanning när de hörs i mål rörande krogvåld

Och att det:

framkommit omständigheter som tyder på att vissa s.k. entrévärdar – främst de som tjänstgör i Stockholms innerstad – utan lagligt stöd ingriper med våld mot kroggäster.

Fetningarna är mina. Men de anklagelser JK utredde mot krogvakterna påminner mycket om de som nu riktas mot ordningsvakter i Stockholms tunnelbana.

Oavsett den rättsliga processen som kommer följa på det som hänt Johanna Sjödin är det hög tid att Justitiekanslern gör motsvarande granskning även av ordningsvakterna i Stockholms lokaltrafik. Möjligen även av Polisens samverkan med ordningsvakterna.

Annars bör politikerna i Stockholms läns landsting begära en sådan granskning från JK.

Anders Lindberg

Många har kommenterat Johanna Sjödins blogginlägg. Opassande tycker kriminella, och inte vanliga medborgare ska vara rädda för polisen. Torbjörn Jerlerup undrar vad som hände. Erik Laakso kallar det godtyckligt övervåld. Beelzebjörn undrar över våldsmonopolet. Sagor från livbåten förvånas över mängden våld. Emil Isberg tycker Johanna Sjödins fall påminner om Jesper Nilssons. Scaber Nestor använder ordet ”Tunnelbanefascister”.

Idag på DN-debatt svänger S om Libyen. Man slår nu fast att Sveriges militära insats i Libyen bör förlängas.

Det är ett välkommet besked efter Håkan Juholts (S) och Peter Hultqvists (S) märkliga signaler i samband med första maj.

Då skrev Peter Hultqvist (S) bland annat en debattartikel på Newsmill med rubriken ”Därför säger vi nej till en förlängning av Libyeninsatsen”.

Nu säger S-ledningen alltså ja istället. Det är positivt. Och förmodligen ett resultat av den förödande kritik man fått även internt i frågan.

S argumenterar i artikeln för att behovet av svenska insatser för att upprätthålla flygförbudszonen är bergränsat eftersom de anser uppdraget genomfört. Man vill därför se andra insatser inom ramen för det FN-mandat som redan är på plats.

Dels öppnar man för att sätta in marina stridskrafter för att upprätthålla vapenembargot mot Libyen.

Dels öppnar man för att bidra med transportflyg.

När det gäller vapenembargot är detta en viktig del av FN:s Libyeninsats.

Sveriges förmåga till marina insatser är god. I Adenviken, utanför Somalias kust har Sverige under flera år bidragit till EU:s insats för att jaga pirater. Det har varit en stor insats som omfattat både korvetter, stödfartyg och under en period helikoptrar. Faktum är att Sverige dessutom haft ledningsansvar för hela EU:s insats från HMS Carlskrona.

I artikeln framgår inte exakt vilka insatser S tänkt sig men man stänger heller inte dörren varken för en insats i storleksordning med Adenviken eller för en utökning med exempelvis U-båtar.

När det kommer till frågan om flygtransporter har Sverige dels egna Herkulesplan för taktiska transporter och dels hyr man flygtimmar i en gemensam Europeisk pool av C-17-plan för strategiska transporter. Även detta skulle självklart vara ett viktigt bidrag till FN-insatsen.

Men.

Sveriges bidrag till FN:s insats i Libyen bör utgå från det som efterfrågas på plats. Det finns naturligtvis ingen moralisk skillnad om Sverige bidrar med Gripenflygplan eller korvetter. Den viktiga frågan är om man är beredd att ställa upp med det FN behöver eller inte.

Det vet vi inte riktigt idag. Och här bör Socialdemokraterna svara tydligt ja.

Mandatet för den svenska flyginsatsen går ut om en månad. Då måste en ny militär insats troligen ta vid. Att S öppnar för att Sverige ska bidra med marina insatser och vissa fortsatta flyginsatser är positivt även om argumenten för att stänga dörren för en fortsatt insats med Gripen känns svaga.

Regeringen bör nu ta fasta på socialdemokraternas nya besked och diskutera hur en fortsatt militär insats bör se ut och vilka behov den kan fylla.

Anders Lindberg

Folkpartiet tar tillfället i akt för att kritisera S vinglande fram och tillbaka i frågan. Visserligen sant men det känns mest som ett utslag av partipolitisk pajkastning. Centerpartiet välkomnar istället S ”kovändning” som man på typiskt centermanér kallar det. Göran Pettersson (M) undrar varför S ska bli trodda denna gång.

Ina Lindström (FP) är ledande Folkpartist i Örebro. I en intervju med Radio Örebro erkänner hon både att hon inte bor i kommunen och dessutom att hon tänker rösta två gånger i valet.

Hur har det här gått till?

Jo, trots att hon bor i Stockholm har hon skrivit sig hemma hos en annan folkpartist i just den valkrets där omvalet äger rum. Det ger henne möjlighet att rösta två gånger i valet. Vid valet 2010 var hon nämligen skriven på en annan adress i Örebro och röstade i en annan valkrets.

Enligt lagen ska man normalt vara folkbokförd där man bor. Man är inte heller valbar till kommunfullmäktige där man inte är folkbokförd. Trots det är ställer hon upp i valet som tredje namn för Folkpartiet.

Vad sysslar Folkpartiet i Örebro med egentligen?

Anders Lindberg

Andra som skriver: Viktor Silwerfeldt har skrivit här och här.

Håkan Julholt (S) presenterade idag ett niopunktsprogram för sjukvården i samband med att Verkställande utskottet hade sammanträde där och kampanjade.

Det innebär bland annat mer pengar i höstens budget, ökad tillgänglighet för patienter och gratis tandvård för alla upp till 25 år.

Samtidigt höjer Socialdemokraterna tonläget när det gäller gräddfiler för försäkringspatienter in på de stora akutsjukhusen. De slår även fast att de större sjukhuen ska ägas gemensamt.

Vård ska ges efter behov, inte efter hur mycket pengar du har, är budskapet.

Det är kring dessa frågor valrörelsn i Västra Götaland kretsat vilket vi skrivit om här och här. Och S går framåt enligt Sifo.

Samtidigt är oron för valdeltagandet stor. Risken är att det blir ännu lägre eftersom Moderaterna gjort allt för att Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt inte ska mötas i debatt.

Istället har Fredrik Reinfeldt hållit torgmöte och sänds som radioreklam.

Garanterat oemotsagd.

Anders Lindberg

Andra som skriver: På Röda Berget gästbloggar jämlikhetsanden om Sifo medan han själv spekulerar i om valet blir ett (S)egertåg. Kratarina Bredberg valspurtar. Lars Ohly uppmanar folk att rösta.