Skatteverket meddelade i fredags att årets alla deklarationer var utskickade. Sverige sitter där med blanketterna vid köksborden, kommer lämna in dem i tid och se till att betala det vi ska.

Journalisten Jan Gradvall som oftast skriver om populärkultur skrev nyligen en krönika i Dagens Industris helgbilaga om skatt. Han citerade Ian McMillan, en av Englands mest kända poeter: ”Jag älskar att betala skatt. Det är vad som skiljer oss från mollusker och kameler och apor”. Gradvall tyckte sig höra den typen av uttalanden allt oftare och resonerade kring det potentiella PR-värdet för företag med att faktiskt betala vad de ska.

Stefan Persson på H&M har de senaste 12 åren betalat 4,4 miljarder i skatt. Jämför med Ica vars reklambyrå flyttar pengarna till Luxemburg. Om folk visste om detta, skulle det då inte påverka hur de agerade som konsumenter?

I den nya boken Treasure Islands: Tax Havens and the Men who Stole the World skriver Nick Shaxson om hur en tredjedel av världens samlade rikedom är undangömd i skatteparadis. Storbritannien förlorar 19 miljarder pund varje år bara till paradisen utanför sin egen kust: det är dubbelt så mycket som landets hela biståndsbudget. Inom EU är det Zug i Schweiz som sväljer pengar och på Kajmanöarna finns en byggnad som på pappret innehåller 19 000 USA-baserade företag: ”Antingen är det världens största byggnad, eller världens största skattebedrägeri”, sa Barack Obama. 

”Är ni inte snällare, så flyttar jag till Schweiz!” har kapitalet skrikit. I efterhand vet vi hur det gjorde regleringarna av hedgefonder, kreditderivat och kollaterala skuldobligationer alldeles för tandlösa. Efter finanskrisen försöker världens ledare nu agera mot skatteparadisen.

Huruvida vi även rör oss mot en diskussion där skattemoral blir viktigare i allmänhet är svårare att säga. Anders Borg ser på skatt främst som ett instrument att förändra människors beteende – inte primärt att finansiera välfärd med. Jobbskatteavdraget ska få arbetslösa att bli anställda och friska. Att det inte har haft den effekten förklarar regeringen med att folk inte har förstått vidden av jobbskatteavdraget. Att bättre kommunicera detta definierade regeringens PR-strateg Per Schlingmann som en av sina huvuduppgifter.

Samtidigt uppgår skattefusket till 133 miljarder kronor per år. Det är lika mycket pengar som kostnaderna för sjukförsäkringen när de var som högst, år 2003, och då ansågs ”hota statsfinanserna”.

Kanske tar PR-mannen Schlingmann till sig Gradvalls resonemang om PR-värdet med skattemoral.

Vi kanske ska börja jaga skattesmitare i stället för sjuka och arbetslösa?

Det här kan mycket väl var början till det politiska slutet för Angela Merkel, Europas mäktigaste kvinna. Att hennes Kristdemokrater igår förlorade makten efter 58 år i delstaten Baden Württemberg är en skräll. Ännu tuffare kommer Merkels koalitionspartner utrikesminister Guido Westerwelle att få det. Hans liberala parti FDP har mer eller mindre kollapsat. 

Precis som bland annat Björn Elmbrant beskriver idag på Dagens Arena var det kärnkraften som fällde Kristdemokraterna. Baden Württemberg var det första valet i världen efter kärnkraftskatastrofen i Japan – det blev en folkomröstning om kärnkraften som nej-sidan vann.

I fjol ansåg Merkel kärnkraften säker och förlängde drifttiden på kraftverken. Strax efter katastrofen i Japan ändrade hon sig och stängde av de äldsta verken på tre månader. Den här typen av vinglighet väckte raseri – inte förtroende. De Gröna är de stora segrarna i valet och kommer nu antagligen regera tillsammans med Socialdemokraterna. Partilandskapet är helt omskakat. 

Angela Merkels framtid ser osäker ut och hon är hårt kritiserad i sitt eget parti. Hennes populäre kronprins försvarsminister Karl Theodor zu Guttenberg tvingades nyligen att avgå efter en skandal. Utrikesminister Westerwelle har varit en politisk katastrof och kan bli tvungen att lämna både regeringen och sin post som ordförande i det liberala partiet FDP. Nyligen  vann socialdemokraterna SPD en jordskredsseger i landets näst största stad Hamburg och förluster lokalt betyder att Merkels regeringskoalition förlorar mandat i förbundsdagens överhus och kan få svårt att driva igenom sin politik.  

Förhoppningsvis kan det här leda till att Merkel inser att hon måste närma sig Socialdemokraterna – att den hårda position hon drivit gällande euron kan mjukas upp. Vi får se. Att det här valet däremot kommer förändra tysk energipolitik är ställt utom allt tvivel. 

Låt ”schamanerna ta hand om visionerna” skrev Svenska Dagbladets politiska chefredaktör PJ Anders Linder igår. Linder var upprörd på alla dem som anklagar Fredrik Reinfeldt för att inte ha några framtidsprojekt. Vaddå, bara ett jobbskatteavdrag? Vad mer kan man begära?

Linder vänder sig mot ”de grandiosa politiska projekten”, det där är något som bara vänstern håller på med. Reinfeldt bör stå för att han inte är den typen a politiker, tycker han.

Vad PJ Anders Linder glömmer är att regeringens visionslöshet inte är problematisk i relation till någon abstrakt idé om att ”politiker ska snickra på grandiosa projekt”, Regeringens visionslöshet är problematisk i relation till de utmaningar som Sverige står inför.

För precis som LO:s nya chefekonom Ola Pettersson nyligen skrev:

”Jag kan inte påminna mig att någon tidigare svensk finansminister har slagit sig för bröstet i en situation när arbetslösheten ligger över åtta procent”.

Att Tysklands försvarsminister Karl Theodor zu Guttenberg idag lämnar alla sina politiska uppdrag, är för tysk politik ungefär som om Anders Borg plötsligt hade avgått vore för svensk.

Zu Guttenberg (vars fulla namn är Karl Theodor Maria Nikolaus Johann Jacob Philipp Franz Joseph Sylvester Freiherr von und zu Guttenberg – vilket alltid är värt att påpeka) är Tysklands populäraste politiker och kronprins inom högern.

(Zu Guttenberg har även hyllats av svenska moderater, läs gärna Walburga Habsburg Douglas, vars fulla namn är Walburga Maria Helene Elisabeth Franziska Habsburg Douglas, klassiska debattartikel ”Därför vill tyskarna ledas av en friherre”)

Zu Guttenberg visade sig ha plagierat stora delar av sin doktorsavhandling och länge såg det ut som om han skulle kunna sitta kvar ändå eftersom Angela Merkel inte tog sin hand ifrån honom. Men trycket blev för stort.

”En försvarsminister kan uppenbarligen komma undan med att plagiera sin avhandling, men en person som arbetar på ett bageri kan få sparken för att stjäla ett bakverk” sa exempelvis den kände tyske forskaren Ernst-Ludwig Winnacker. 

Politiskt är avgången ytterligare ett hårt slag mot Angela Merkel. Nyligen  vann socialdemokraterna SPD en jordskredsseger i landets näst största stad Hamburg. Förluster lokalt betyder att Merkels regeringskoalition förlorar mandat i förbundsdagens överhus och kan få svårt att driva igenom sin politik. Samtidigt har det liberala partiet FDP som regererar tillsammans med Merkel stora problem och Tyskland står inför ytterligare sex viktiga delstatsval i år. 

Merkel kommer bli tvungen att först och främst ta inrikespolitiska hänsyn – även i EU politiken. Risken är därför stor att den tyska positionen gällande euro- krisen hårdnar än mer.

Vilket vore förödande. 

Det här året kunde inte ha börjat bättre för Socialdemokraterna.

I Tyskland alltså.

I söndags vann socialdemokraterna SPD en jordskredsseger i landets näst största stad Hamburg. Det är bra för den europeiska socialdemokratin – men kan paradoxalt nog få negativa konsekvenser för EU.

Det som hände i Hamburg, det hände i Hamburg tycker förbundskansler Angela Merkel. Hon gör sitt bästa för att bortförklara kristdemokraterna CDUs brakförlust. Det här är inte början på ett socialdemokratiskt återtagande av makten i hela landet menar Merkel som oroar sig för de övriga delstatsvalen i år. Förluster på lokalt betyder att Merkels regeringskoalition förlorar mandat i förbundsdagens överhus. Och kan få svårt att driva igenom sin politik.

CDU har det överlag skakigt. Den omåttligt populäre försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenberg (som egentligen heter Karl Theodor Maria Nikolaus Johann Jacob Philipp Franz Joseph Sylvester Freiherr von und zu Guttenberg, vilket alltid är värt att påpeka) har frånsagt sig sin doktorstitel. Han anklagas för att ha plagierat stora delar av sin avhandling.

Samtidigt verkar det liberala partiet FDP som regererar tillsammans med Merkel vara i fritt fall. Och nu vann alltså socialdemokraten Olaf Scholz egen majoritet i Hamburg. Varken genom vänstersväng, eller högersväng, utan vanlig trovärdig socialdemokratisk politik med fokus på ekonomin.

Tyskland har av historiska skäl tänkt mer på Europa, mindre på sitt nationella egenintresse inom EU. Men det senaste året har något hänt. Merkel har istället för att försöka lösa eurons problem mest varit inne på att exportera olika ekonomiska tortyrinstrument att utsätta budgetsyndare för inom en eurozon som hade behövt något helt annat. Risken är att hon nu med större politiska problem på hemmplan kommer gå ännu längre. För att hålla sitt partis bas på gott humör.

 Det vore förödande för hela Europa. 

Ja, då var det alltså dags för alla hjärtans dag och cynikerna kan förstås gruffa över det romantikindustriella komplexet: folk köper mer och mer rosaröda saker varje år.

2008 var alla hjärtans dag-konsumtionen i USA (som förstås är värst) uppe i 17 miljarder dollar. En försvarlig summa.

Men det här är inte det enda sättet för ekonomerna att räkna på det där med kärlek. I alla fall inte om man får tro den nya boken Spousonomics, som lovar att förbättra våra relationer med hjälp av ekonomiska principer. Incitament, utbud, efterfrågan applicerat på hem och känsloliv, om jag har förstått det hela rätt.

Det är ingen ny idé. Bokhandlare och kiosker över hela världen staplar titlar som ”Freakonomics”, ”Discover your Inner Economist”, ”The Undercover Economist” (eller varför inte: ”Find a Husband After 35 Using What I Learned at Harvard Business School”?) Bästsäljande böcker som lär ut hur man ska applicera marknadens principer på allt från sitt kärleksliv till nästa tandläkarbesök.

Freakonomics har sålt över 4 miljoner exemplar och bokens premiss är att marknadens logik kan förklara precis allting om oss människor. Något som inte stämmer med någon psykologisk forskning – för att inte tala om något sunt förnuft. 

Istället för att ge sig på våra kärleks- och sexliv, borde ekonomerna i dessa kristiden, ha fullt upp på sitt eget område. 

Skulle man kunna tycka. 

Efter ett ha ägnat mer energi åt att tvätta sitt varumärke än att tvätta den mexikanska golfkusten så har nu BP gett sig in i nästa stora projekt. Man ska borra olja i de mycket känsliga marinområdena i arktis. Nu använder förvisso VD:n Carl Henric Svanberg termen ”utforska”, men vi vet alla vad han menar. För att detta prospekteringsprojekt ska kunna gå i hamn har man slagit ihop sig med ryska staten och dess oljebolag Rosneft. The Independet:

BP:s utforskande riskerar nog att associeras med annat än den Fritjof-Nansen-anda man vill framkalla. För en sak är säker – när BP och ryska staten slår sina påsar ihop för att borra olja i känsloga naturområden, då hamnar miljön på avbytarbänken.

Björn Fridén

Det här är bara för sjukt. Bloomberg rapporterar om att vapenförsäljningen i Arizona har skjutit i höjden sedan lördagens massaker som lämnade fem döda och elva skadade, däribland den kongressledamot som var måltavlan. Även i resten av landet ökade vapenförsäljningen med i genomsnitt 5%, som trots att det är en påtaglig ökning är långt ifrån Arizonas ökning på 60%.
Den politiska situationen i USA är onekligen infekterad. Den republikanska kongressledamoten Louie Gohmert har sin lösning – han är i full färd att lämna in en motion som tillåter kongressledamöterna att ständigt bära vapen, däribland inne i själva kammaren.
Lösningen på det ökade våldet har i en fantastisk logisk kullerbytta blivit ökad beväpning.
Jon Stewart höll här om dagen en lång skämtfri monolog på sitt program The Daily Show, och satte där fingret på hela problemet:

”You can’t outsmart crazy.”

Den närmaste tidens utveckling kommer att ha enorm inverkan på USA:s politiska inriktning.

Björn Fridén

Okej, jag erkänner. Jag åt lunch med Jan Larsson. I måndags, på KB, i tre timmar, vilket i och för sig är misstänkt bara det. Jag hade en ljusblå knytblus. Jan Larsson hade röd slips. Jan Larsson är Göran Perssons före detta statssekreterare. Jan Larsson känner Pär Nuder. Det gör jag med. Jag har skrivit en ledartext i Aftonbladet om att Mona Sahlin, Sven Erik Österberg och Thomas Östros misslyckades med att läsa samtiden (FRA-debatten och finanskrisen). Jan Larsson har skrivit en analys av partiledarfrågan inom socialdemokraterna i ett nyhetsbrev. Jan Larsson känner dessutom Sten Olsson som var Pär Nuders statssekreterare på finansdepartementet. Ingen skulle förstås därför kunna klandra Expressen som såhär en helgdag drar den självklara slutsatsen av allt detta: EN HEMLIG KAMPANJGRUPP FÖR PÄR NUDER. Som mig veterligen säger nej till att kandidera, fast det kanske jag inte ska säga högt, då kanske Jan Larsson sparkar mig ur DEN HEMLIGA KAMPANJGRUPPEN. Mitt bidrag till den verkar trots allt hittills ganska klent (en bloggpost från 2006 och en ledartext som nämner Sven- Erik Österberg). Jag bör nog akta mig.

Här trodde jag att jag gick runt som alla andra sossar och slet mitt hår över att det inte verkade finnas några partiledarkandidater och så visar det sig att jag i själva verket ingår i en HEMLIG KAMPANJGRUPP. Och jag som trodde att jag bara åt lunch med Nordeas informationsansvarige för att han ville diskutera min ledare om Basel III och de svenska boräntorna

Tänk så fel man kan ha.

Nya siffror från SCB visar katastrofsiffror för Socialdemokraterna. Partiet får 29 procent. Men partisekreterare Ibrahim Baylan vet förstås bättre:

– Det har ju visat sig att även SCB kan ha fel. Det är långt kvar till valet och det är vid valsituationen som människor gör sitt övervägda val. Det kom en annan undersökning som visade att S-sympatisörerna tror att vi har möjlighet att göra ett bättre val än senast, säger han till TT.

Men vilken tur då!