Finanspolitiska rådet ville igår ha större oberoende från regeringen och mer pengar. Finansministern svarade med att hota om att dra in deras pengar: Om du inte håller tyst, får du inga resurser! Anders Borg och Lars Calmfors gick sedan några ronder mot varandra i Dagens Industri. ”Storbråk” var rubriken. Argumenten på sedvanligt hög nivå. 

Idag är Borg tillbaka. Nu bråkar han med riksdagen om budgetlagen. 

I såväl de rödgrönas som i SD:s budgetförslag framförs ett krav om besparing på regeringskansliet med 670 miljoner kronor 2011. Röstar partierna på sina egna förslag kan det innebära regeringens första nederlag i riksdagen. Finansministern hävdar emellertid att de enligt budgetlagen också måste komma överens om hur pengarna ska användas. Det stämmer inte, enligt finansutskottets kanslichef.

Anders Borg står emellertid på sig. Nästa storbråk? 

Det där med tacksamhet har problematiserats på sistone (även om man skulle kunna tycka att just den här debattören blandar ihop begreppen- de österländska filosofierna går knappast ut på att vi alla ska bli Pollyannor)

Hursomhelst, är det dags att slå ett slag för tacksamheten. Den nya sajten Tacka Alliansen är på alla sätt efterlängtad

Riksbanken höjde idag räntan (Sveriges går bra) men sänkte samtidigt prognosen för den framtida räntan (oron i omvärlden är stor). 

De internationella stimulanspaketen och de låga räntorna räddade världsekonomin men verkar ha fått slut på ånga. Affärspressen skriker om valutakrig och risk för protektionism.

Tillväxten var något starkare än förväntat under första halvan av 2010 men förväntas bromsa in. De grundläggande problemen i världsekonomin finns kvar:

Den rikaste 1 procenten av USA:s befolkning hade i slutet av 1970-talet åtta procent av inkomsterna. Idag har siffran ökat till 24 procent. I Kina (som förstås är en helt annan typ av ekonomi) händer något liknande. 

För att världsekonomin ska kunna återhämta sig måste efterfrågan ta fart. Frågan är om den kan göra det i USA (som trots allt fortfarande är världsekonomins motor) om den hisnande ojämlikheten består. Vanligt folk har helt enkelt inte råd att spendera pengar. 

Med så mycket av inkomsterna koncentrerade i toppen måste man skapa efterfrågan i ekonomin på andra sätt: med extremt låga räntor, vilda subprimelån och att människor uppmuntras att leva med åtta kreditkort i varje byxficka (som var fallet i USA innan krisen). Eller lägga allt fokus på exportmarknader, som i Kina.

Skälet var det samma: ojämlikheten. Vanliga kineser vågar inte spendera pengar i brist på utbyggda trygghetssystem. De spar av rädsla för vad som ska hända om de blir sjuka. Landets inhemska efterfrågan är oerhört låg. 

Problemen i världsekonomin är ingen opolitisk väderlek: i grund och botten handlar det om ojämlikhet. 

Alliansens partiledare hävdade många saker i gårdagens utfrågning i TV4. Här är en liten genomgång gjord av Alliansfritt Sverige.

Fredrik Reinfeldt stod i TV4 nyss och hävdade att klyftorna inte har ökat under hans tid vid makten. Statsministern hänvisade till ginikoefficienten (ett mått på inkomstspridning) och hävdade att den har minskat under hans tid vid makten: alltså har klyftorna inte ökat!

Så här ser det i själva verket ut:

Inkomstskillnaderna har ökat under hela 1990-talet. Efter år 2000 vände de tillbaka för att åren 2004-2007 åter bli större. Inkomstskillnaderna 2007 var de högsta som uppmätts sedan SCB påbörjade sina mätningar. 2008 minskade dock inkomstspridningen precis som Fredrik Reinfeldt påpekade. Världen drabbades av den värsta finanskrisen sedan 1930-talet. I Sverige krympte exempelvis de 100 rikastes förmögenhetssumma med nästan en tredjedel år 2008. Inkomstspridningena minskade men det berodde på börsen – inte på Reinfeldt.

Så, vad har regeringen Reinfeldt själva gjort? De har ökat klyftorna. De nedersta 25 procenten fortsatte bli reellt sett fattigare mellan 2006 och 2008. Andelen med låg ekonomisk standard har ökat i alla typer av hushåll, men mest för ensamstående med barn.

De 20 procent av befolkningen som har den allra lägsta disponibla inkomsten, deras inkomster har minskat de senaste åren, (även i absoluta tal). Alla andras inkomster har ökat och ökningarna är procentuellt sett större ju högre inkomst man har (för alla utom de allra rikaste 10 procenten). Pengar har alltså tagits ur fickan på de 20 procent fattigaste och gått till alla oss andra, enligt SCB:s beräkningar.

För den som vill se det diagrammet och några till på ett överskådligt sätt rekommenderas den här sammanställningen.

Idag skriver jag om butlern i tunnelbanan. Såhär skriver Per Wirtén om samma fråga på sin blogg:

”Jag vill ha en butler i tunnelbanan. Jag vill ha förslag som hånas från höger. Jag vill ha minst fem sådana i veckan. Jag vill ha reformistisk fantasi. Jag vill ha prillig politik. Jag vill ha en storm av infall. Jag vill ha smart service till folket. Jag vill skratta. Jag vill absolut ha en butler i tunnelbanan.”

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg har tydligen hävdat i radio att hon tänker stjäla ledarredaktionens TV för att kunna följa fotbolls VM. Detta kommer hon naturligtvis aldrig att lyckas med (ledarredaktionen utklassade som bekant kulturredaktionen i Aftonbladets friskvårdstävling) men i förebyggande syfte vill vi hänvisa till en artikel av Terry Eagleton i The Guardian.

Marxisten Eagleton skriver att där det moderna samhället förnekar män och kvinnor riktig solidaritet blir fotbollen ett substitut. Ett ”opium för folket”, ett begrepp som Linderborg borde vara familjär med:

”Like some austere religous faith, the game determines what you wear, whom you asociate with, what anthems you sing and what shrine of transcendent truth you worship at. Along with television, it is the supreme solution to that age-old dilemma of our political masters: what should we do with them when they’re not working.”

Eagleton avslutar med att konstatera att ingen människa som menar allvar med politisk förändring kan ducka för faktum att fotboll borde förbjudas. Ledarredaktionen uppmanar kulturchefen att fundera över Eagletons analys i relation till sina egna ideologiska utgångspunkter. Tack på förhand. 

För första gången på flera decennier har antalet kvinnor som dör av komplikationer vid graviditet och förlossningar minskat. Precis som New York Times rapporterade tidigare i våras visar detta att det går att göra något åt problemet. I senaste numret av den amerikanska feministiska tidningen MS. Magazine finns en artikel i tre delar om vad som nu behöver göras. Texten går att läsa här. 

Det började med att Moderaterna nu sänder ett eget TV-program på Axess TV. Partisekreterare Schlingmann har där en egen talk-show. I ”Föregångslandet” kan man se honom prata med andra moderater om moderaternas politik. Torsdagar 21.30 sänd detta. Den som inte får nog av Schlingmann Show kan titta på Studio Sollentuna. 

Vänstersidan har inte varit sen att svara och från Göteborg sänds numer Roffe och Nisses talk show.