”Vi ska inte tillbaka till den situation vi hade 2015″ skriver justitieminister Morgan Johansson i ett sms till SVT.

Vad betyder detta?

När grekisk gränspolis skjuter flyktingar i EU:s namn är saken glasklar: om vi inget gör, då accepterar vi att människor dör. Senaste dagarnas händelser vid den turk-grekiska gränsen borde vara en moralisk väckarklocka för justitieministern.

I går – tidig morgon – sköts Ahmed Abu Emad vid gränsen. Den grekiska gränspolisen sköt honom i halsen. Han dog direkt.

Ahmed var en av 700 000 flyktingar som flyr bomberna i Syrien enligt FN – från platser som Idlib och Aleppo. Tusentals människor går nu till fots längs den grekisk/turkiska landsvägen, detta efter Turkiets beslut att öppna gränsen mot Europa.

De välkomnas med tårgas av grekisk gränspolis. På sociala medier delas en bild med en grekisk patrullbåt som försöker sänka en liten båt bräddfull med flyktingar.

Flyktingarna drivs runt som boskap av både EU och Turkiet. Vem tar ansvar för dessa människors liv och frihet? Vem försvarar dem?

Regeringen väljer att till varje pris försvara en absurd retorik om att Sverige inte har mer plats. Detta är att ge upp. Alla vet att det måste finnas tillräckligt många lärare och socialsekreterare för att mottagandet ska bli värdigt. Kommuner måsta få tillräckliga resurser och nyanlända måste integreras betydligt fortare än idag.

Men det är önsketänkande att tro att färre kommer fly till Sverige i framtiden. Det motsatta är snarare sant. Särskilt när vi ser fler konflikter och klimatkatastrofer i världen.

Detta är ett nytt normalläge.

Ahmed var någons son. Kanske var han även en bror eller pappa. Han flydde Syrien för att han inte ville leva med ”rädslan av att dö i ett land, där dödgrävarens lön är högre än människans frihet”- för att citera den persiska poeten Shamloo.

Just detta är frontlinjen i kulturkriget. En kamp mot likgiltigheten som nu hotar idén om alla människors lika värde. Den växer när du avhumaniserar flyktingar.
Det krävs ett motstånd mot de som avhumaniserar människor.