Den socialdemokratiska partistyrelsen har benhård kontroll på ombuden. Hittills har den bara förlorat två (2) frågor.

I ”Gröna jobb är framtidens jobb” ändrades meningen ”Gång-, cykel- och kollektivtrafik ska stimuleras, särskilt inne i städerna där biltrafiken måste minska.” till ”ska stimuleras i hela landet”.

En regionalpolitisk revolution, med andra ord. Konflikten mellan land och stad formligen glöder.

Det andra är att kongressen beslutat förbjuda bottentrålning (det är en fiskemetod, frågan berör det kustnära yrkesfisket).

Riktigt varför kongressen vill det är lite oklart eftersom det redan verkar vara förbjudet. Men det argumentet bet inte riktigt på ombuden.

Det brukar sägas att partistyrelsen alltid förlorar några frågor men den här gången börjar jag misströsta.

Dessutom håller kongressombuden tiden. Även detta är nytt. Vid det här laget brukar kongresspresidiet annars skälla och hota med att ställa in kongressfesten.

Men inte ens Bosse Ringholm verkar det minsta upprörd.

O tempora, o mores.

Anders Lindberg

Före S-kongressen har en lång rad motioner lämnats in som kräver en mer human flyktningspolitik. Särskilt har partimedlemmarna krävt förbättrade möjligheter till familjeåterförening och permanenta uppehållstillstånd.

Fram till i går fanns vissa möjligheter att delar av detta skulle kunna gå igenom. Men partistyrelsen förhandlade fingerfärdigt och har fått nästan alla med sig på en ny linje.

Frågan har nu i debatten ändrats från sakpolitik nu till en principiell fråga senare. Och då är det lättare att kompromissa.

Partiledningen har lagt enorm prestige bakom det nya förslaget och piskat in de ombud som inte håller med. Taktiken har lämnat en del ledsna personer efter sig men har i princip lyckats vilket man kunde höra när så skilda grupper som skogslänen, alltså norra Sverige, SSU och Kronoberg yrkade bifall.

Så här ser för övrigt beslutsprocessen oftast ut, och det mesta av kongressens förhandlingar sker i temagrupper, delegationsmöten och korridorer bortom journalisternas blickar.

Konkret betyder beslutet att Sverige inte ska ha en flyktingpolitik som på viktiga punkter avviker från EU. Det är alltså en rejäl sänkning av ambitionerna jämfört med den tidigare ”humanitär stormakt”-retoriken. Sverige ska uttryckligen inte föregå med gott exempel i frågorna.

Den nya linjen är att Socialdemokraterna principiellt är för permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.

Det finns inga skrivningar om när eller hur detta ska ske. Så i sak betyder beslutet att regeringen har fria händer att fortsätta nuvarande politik.

Sen finns ett par mindre frågor som skärpts som att Sverige ska ta emot fler kvotflyktingar vilket alla redan tyckte.

Men den verkliga betydelsen finns på ett annat plan. Partiledningen kan inte rimligen skärpa migrationspolitiken ytterligare efter detta utan att få en rejäl svekdebatt på halsen. Det är i sin tur en seger för de som kritiserat den nya hårdare politiken och en förlust för partiledningen stenhårda linje innan förhandlingarna.

I princip har partiledningen fått kongressens stöd för sin politik. Nu väntar dock diskussioner i EU och där är positionerna minst sagt låsta.

Betyder detta att det tillfälliga flyktinglagen blir permanent?

Men om inte ett mindre underverk inträffar i EU så kommer det mesta av lagens innehåll bli kvar.

Anders Lindberg

Natolobbyn har länge försökt påstå att det finns en rörelse inom Socialdemokraterna för Nato.

Som bevis brukar de lyfta fram tre tidigare ambassadörer som är S-märkta samt Widar Andersson, politisk chefredaktör för socialdemokratiska Folkbladet.

Inget ont om dem, men i morse var det ”reality check” då S-kongressen diskuterade frågan.

Resultat: när de socialdemokratiska partimedlemmarna får bestämma blev det inte ett enda inlägg och inte ett enda yrkande för Natomedlemskap. Inte en enda person (vad jag kunde se) lobbade för frågan vilken kan bero på att det inte finns en enda arbetarekommun som tycker så. Inte heller fanns det några ”ja till Nato”-motioner.

Om det ser ut som vitlök, luktar som vitlök och smakar som vitlök finns en slutsats att dra – det är vitlök.

Nato-lobbyn har helt enkelt fel. Synd för er.

Anders Lindberg

I dag meddelade partierna i försvarsgruppen, alltså de som står bakom den blocköverskridande försvarsuppgörelsen, att försvaret får ytterligare 500 miljoner redan i år.

Det är en bra början.

Både för att resurserna behövs och för att det visar att försvarsuppgörelsens partier håller ihop. Det sista är viktigt eftersom Sverige kommer att behöva fatta en rad tuffa beslut kring försvaret de närmaste åren.

Den försvarspolitiska kartan börjar så sakteliga närma sig verkligheten.

Enligt ÖB:s underlag inför nästa år behövs 6,5 miljarder i tillskott och om den militära förmågan ska ökas, som de flesta partier vill, så krävs betydligt mer pengar än så.

Problemet är att försvarets ekonomi varit eftersatt i tjugo års tid och att åtgärda det snabbt är både svårt och dyrt.

Men beskedet visar ändå en ny anda av allvar. Den 9 januari 2017 tillsattes en ny Försvarsberedning som ska ta fram underlag inför nästa försvarsbeslut. Den 2 mars aktiverade regeringen värnplikten igen och i sommar kommer ungefär 13 000 att kallas till mönstring. Och i dag besked om ökade anslag.

Supertankern håller sakta men säkert på att ändra kurs.

Anders Lindberg

Den 14 till 15 mars samlas ett 60-tal progressiva opinionsbildare på Rönneberga kursgård utanför Stockholm.

Konferensen arrangeras tillsammans av Aftonbladets ledarsida och tankesmedjan Katalys.

I dag utmanas värderingar många av oss trodde var självklara. Demokratins kärna, allas lika värde och rätt, pressfriheten och rättsstaten är plötsligt inte självklara i debatten längre, varken i vår omvärld eller i Sverige.

Giftet från högerpopulismen tränger allt djupare in i samhället, och med ilskan och föraktet för svaghet följer också rädslan hos de som utsätts.

Ett nytt, allt mer polariserat samhälle håller på att växa fram. Men det behöver inte bli så.

Vänstersidans opinionsdagar är ett tillfälle att samla tankarna och kanske försöka formulera några svar. Det finns inget facit, inget rätt och fel,

Det som finns är möjligheten att tänka och prata till punkt, ett samtal som inte begränsas av 140 tecken.

Medverkar gör bland andra:

Thomas Frank, USA, författare till nyutkomna boken Listen, Liberal,

Karin Pettersson, Aftonbladet,

Magnus Marsdal, Norge, expert på högerpopulism, Manifest tankesmedja,

Lisa Pelling, utredningschef Arena,

Björn Elmbrant, journalist och författare,

Kajsa Ekis Ekman, journalist,

och många fler.

Tanken är att Vänstersidans opinionsdagar ska bli en årligt återkommande konferens.

För frågor kontakta Daniel Suhonen, Katalys

Telefon: 0735190106

E-post: daniel.suhonen@katalys.org

Anders Lindberg, Politisk chefredaktör (tf) Aftonbladet

Daniel Suhonen, Chef tankesmedjan Katalys