Alla partier bjuder av gammal sed på underhållning innan partiledartalet. Varje dag den här veckan kommer vi bjuda på gravallvarliga politiska analyser av inledningsunderhållningen. Det blir vår sed.

Det fanns en tid då Socialdemokraterna var landets bästa hipsterparti. Man vann inga val, men man var coolast i stan.

Mona Sahlin var partiordförande, Moneybrother, Marit Bergman och Henrik Schyffert stod för de kulturella inslagen.

Det är andra tider nu. Håkan Juholt, som beskrivit sig själv som en Åsa-Nisse-figur, värms i Almedalen upp av en singer/songwriter-nisse. Hipstersosseriet är långt borta, om man säger så.

Singer/songwriter-nissen spelar insmickrade versioner av Pete Seeger- och Jeff Buckley-hits. Hallelujah! Hipster-pop har blivit sönderältad Idol-pop. Det är inte bättre men kanske vinner man val på det?

Over to you, Mr. Juholt.

Håkan Juholt deltog under eftermiddagen i Debatt Live i Aftonbladets tält i Almedalen. Han gav flera besked.

En tema som Juholt hållit sig till ända sedan sitt installationstal handlar om arbetets värde. Det är en ny slags arbetslinje som inte bara handlar om fler jobb utan även om de människor som utför jobben.

När han pratar om fungerande arbetsmiljöarbete låter det kanske inte så spännande.

Men i ett allt mer stressigt arbetsliv, där allt för många har svårt att få livspusslet att gå ihop, där människor bränns ut och tempot drivs upp tror jag han har träffat en nerv.

Det handlar både om traditionell arbetsmiljöpolitik som att inte skadas på jobbet men även mera subtila saker som att bekämpa stress och ge mer makt över det egna arbetet.

Det han måste göra är att vara mer konkret i sina förslag. Han har uppfattat problemen. Men vad vill han konkret göra åt dem?

Ett annat viktigt besked gäller det parlamentariska läget. Juholt höjer tonläget rejält när han säger att statsministern måste lyssna in stämningen i riksdagen vad gäller femte jobbskatteavdraget.

I praktiken ger han Fredrik Reinfeldt ett tydligt val: dra tillbaka förslaget om jobbskatteavdrag eller få regeringskris.

Det ska bli intressant i höst att se om Håkan Juholt håller fast vid den linjen hela vägen. I så fall är risken för nyval överhängande. Han verkar inte heller särskilt rädd för det.

På en punkt var han mycket tydlig: samarbete med Sverigedemokraterna är helt uteslutet. Det är en självklar hållning.

Sverigedemokraterna är inte vad vi normalt menar med ett demokratiskt parti. De anser inte att alla människor är lika mycket värda och det finns ingen anledning för övriga partier att ge dem något inflytande. Över 90 procent av svenska folket har ju röstat för en annan politik.

Att inte ge Sverigedemokraterna något som helst inflytande en hedersak för varje demokrat.

Anders Lindberg

Idag lanserar Moderaterna tramssajten Juholts Sedelpress. Vi vill inte vara sämre och föreslår några komplement:

1. Juholts vitlökspress

2. Juholts juicepress

3. Juholts prispress

4. Juholts express

5. Juholts bänkpress

Maud Olofsson höll inte ett Almedalen-tal. Maud Olofsson höll ett Oscars-tal. Till Journeys ”Don’t stop believeing” äntrade centerledaren scenen. Den avgående partiledaren grät, tackade partikollegor och pratade om sina föräldrar. När hon gick ner kysste hon sin man så att man osökt kom att tänka på centerns gamla löfte om att RUT-avdraget skulle hjälpa svenska par att ”hålla kärlekslågan levande”.

Det här var tionde gången som Maud Olofsson stod på Almedalens scen. Talet var en nostalgiorgie. Tänk: det var här i Almedalen som Maud först pratade med Bo Lundgren och Alf Svensson om att bilda en allians. Tänk: här togs första bilden på fyra borgerliga partiledare tillsammans. ”Fredrik, Göran och Lars och jag”. De kom hem till Maud och sedan planterade de tallar. ”Det betyder att man tror på framtiden”. Sedan avgick Lars och tallarna har enligt uppgift det ganska jobbigt : Fredrik Reinfeldts har fått sig en törn, Göran Hägglunds ser lite vissen ut och Jan Björklunds har fortfarande inte vuxit i kapp.

Sverige ska inte ha fler storföretag deklarerade sedan Olofsson , vilket kanske inte är särskilt förvånande med tanke på hennes insatser som näringsminister. Det är någonstans vad vi har misstänkt hela tiden. Och eftersom detta var nostalgitimme kunde Maud förstås inte låta bli att påminna om sin gamla vision om att svenskarna skulle ”sluta vara matade fågelungar och istället bli ivriga bävrar”. Många i media fnissade, berättade hon. Och ja, uttrycket ivriga bävrar är på grund av den innebörd det har på engelska även namnet på en stilbildande serie pornografiska filmer om kvinnor som slutar vara matade fågelungar och i stället börjar ha sex med varandra.

Trotsallt gjorde Maud, det som alla borgerliga partiledare borde göra. ”Det är inte invandrarna det är fel på” sa hon och berättade det uppenbara: som att 1 av 4 läkare är födda utomlands. Den svenska välfärden skulle aldrig klara sig utan invandring. Det är självklarheter men i tider när sverigedemokratisk retorik letar sig allt längre in i borgerligheten var det oerhört välkommet.

Maud Olofssons tal

Tema: Hejdå!

Retoriskt knep: tårar, kyssar och nostalgi

Vad hon vill att du ska tänka: visserligen går centern kräftgång i opinionen och har sålt ut det mesta som gjorde partiet unikt, men de har trotsallt suttit i två regeringar tack vare Olofsson.

Vad hon inte vill att du ska tänka: don’t cry for me Argentina

Alla partier bjuder av gammal sed på underhållning innan partiledartalet. Varje dag den här veckan kommer vi bjuda på gravallvarliga politiska analyser av inledningsunderhållningen. Det blir vår sed.

Vad har Centerpartiet för kultursyn och hur tar den sig praktiskt uttryck? Man föreställer sig att allt emellan Frösöblomster och Äppelbo gånglåt kan spelas. I stället välljer Centern den vidrigaste av alla former av uppvärmningsunderhållning – after ski-orkestern.

Ja, de spelar Oh boy. Ja, de spelar Sommartider. Ja, de spelar ett fruktansvärt The Rolling stones-medley. The Rolling Stones förresten. På rullande sten växer ingen mossa, säger man ju. För att behålla sin vitalitet måste man sysselsätta sig och vara aktiv, liksom.

Aktivitet. Själva motsatsen till Maud Olofssons ministergärning. Mossan växer. Men nu rullar Maud Olofsson vidare. Till coverbandtonerna av The Beatles Hey Jude.

Tommy Waidelich är märkbart nöjd efter segern i gårdagens DJ-battle mot Sofia Arkelsten och Anna Kinberg Batra. Tillsammans med vapendragaren Carin Jämtin drog han de största applåderna. Aftonbladet har träffat DJ-guden.

Det är fel att vara för genomtänkt – ibland måste man få spreta lite, säger han. Precis som Håkan Juholt försöker ställa undan popcorngrytan.

Hur reagerade du på att Moderaterna spelade Tommy tycker om mig?

– Jag vet inte om det var en dödskyss eller inte. Vi kontrade med staten och kapitalet.

Waidelich passar på att påpeka att Jämtin och han inte hade hållit sig till något tema som deras motståndare gjorde. Le Freak, Waterloo och Ramlar ska istället ses som en blandning av tradition och förnyelse.

Varför spelade ni inte dansbansklassikern Han med mustaschen?

– Man kan inte få med allt.

Med eller utan dansbandsklassikern blev det framgång. Brunchrapporten talade om Waidelich-effekten.

– Jaså? Vad skulle den bestå av? Jag tror nog snarare att det var jämtin-effekten vi såg igår, förklarar han.”I och för sig valde jag Staten och Kapitalet, det var där matchen vände.”

Sofia Arkelsten försökte förgäves överklaga domslutet. Hur gör man framtidens DJ-battles mer rättssäkra?

– Framförallt måste man se till ta Per Schlingmann inte är där.

Han framhåller dock att matchen var jämn, och att det såg mörkt ut när Carl Bildt plockades in för att dansa i båset. ”Vi måste fundera på om vi behöver någon hemlig gäst nästa år.”

Vem skulle det vara?

– Jan Eliasson skulle kunna fungera.

Kan han röja?

– Ibland behöver man dansa tryckare också

Jan Björklund avslöjade igår en helt ny inriktning för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Den ska nu inriktas på försvaret av Gotland. En brigad om 5000 man ska därför komplettera det nuvarande försvaret.

Tas Gotland i från oss, får vi aldrig ön tillbaka, säger han till Helagotland.se. 

Den risken verkar överhängande. Redan efter Georgienkriget stärktes också försvaret, på Björklunds initiativ, men ett stridsvagnsgarage. Än så länge utan stridsvagnar.

Aftonbladet kunde redan 2002 avslöja den hemliga ryska planeringen, komplett med de hemliga invasionskartorna av Sverige.

Vi har nu hela listan, här är fem sätt som ryssarna kan ta Gotland:

1. Ryssland kan invadera Finland med en mekaniserad division i höjd med Rovaniemi. Sen kan de ta Rovaniemi, slå ut den finska Jägarbrigaden och gå över gränsälven. Sedan tar de E4:an söderut och tar av till Kapellskär i Roslagen. Där får de omlasta den mekaniserade divisionen till någon form av skepp, typ en kapad finlandsfärja, och sedan invadera Gotland från väster. 

Nackdelen är långa försörjningslinjer och att Finland kan ha den dåliga smaken som EU-medlem att enligt EU:s solidaritetsdeklaration begära hjälp av kärnvapenmakter som Storbritannien och Frankrike.

2. Ryssland kan invadera Estland och återta den före detta ryska militära hamnstaden Paldiski. Sedan kan de omgruppera sin Svartahavsflotta dit (kan bli problem komma under Öresundsbron) och med den invadera Gotland från öster.

Nackdelen är att Estland som Natomedlem kan begära hjälp av, typ Nato. Det vore jobbigt.

3. Ryssland kan omgruppera sina luftburna trupper (ungefär 35 000 man) till Kaliningrad och därifrån invadera Gotland från luften.

Nackdelen är Nato-länderna Lettland och Litauen som ligger mellan Ryska moderlandet och enklaven Kaliningrad kan upptäcka det. Samt ungefär 100 JAS 39 Gripen.

4. Ryssland kan använda kärnvapen.

Nackdelen är att det är varmt att gå runt i Visby på sommaren i en sån där skyddsdräkt.

5. Ryssland kan skicka en större styrka än 5 000 man (det tar max fyra turer) som turister med Gotlandsfärjan och sen övermanna de svenska soldaterna.

Nackdelen är att 6 000 platser med vilstol på Gotlandsfärjan kostar 3 120 000 kronor. Det är ganska dyrt.

Anders Lindberg

Idag är Centerpartiets dag i Almedalen. De firar med ett energiutspel på DN-debatt.

De vill att Sveriges energiförsörjning ska vara helt förnybar 2050.

Man pratar i allmänna termer om vindkraft, regelförenklingar och småföretagande. Det mest konkreta är ett tidsbegränsat stöd för introduktion av solenergi.

Detta är politik när den är som sämst. Man sätter upp storstilade mål långt in i framtiden. Sedan finns inga politiska åtgärder kopplade till målen. När de ska vara uppfyllda har alla ändå avgått.

Tvärtom mot utspelet vill Alliansen bygga ut kärnkraften som inte är en förnybar energikälla.

En känd visa för förskolebarn lyder:

Vi ska önska runt i ring

Önska kostar ingenting

Tänk vad man kan ha det bra

Säg vad du vill ha

Om vi ändå ska önska runt i ring önskar jag att Sveriges energiförsörjning ska vara helt förnybar redan innan 2050.

Exempelvis på tisdag.

Anders Lindberg

Andra som skriver om Centerpartiet: Röda berget skriver att Alliansen är splittrad om kärnkraften. Roger Jönsson konstaterar att Alliansen är på väg in i oväder. Högbergs tankar frågar sig om Alliansen överlever Centern. Martin Moberg funderar på vem som ska efterträda Maud.

1. Sofia Arkelsten gör ett utspel om att makten över politikutvecklingen ska flyttas bort från partiledningen. Samma morgon annonserar Fredrik Reinfeldt att han tänker tillsätta en expertgrupp som leds av honom själv för att ta fram partiets långsiktiga visioner.
2. Sofia Arkelsten berättar spökhistorier på stranden om sossezombies som ”förstör allt vi byggt upp”. Efteråt tar hon frågor från publiken om zombies och får frågan om man kan fly undan zombies genom att åka på bjudresor betalda av Shell.
3. Sofia Arkelsten förlorar Burmeisters DJ-battle mot Carin Jämtin.
4. Sofia Arkelsten får avslag på sin överklagan om att Jämtin vann.

Kärnkraft, kärnvapen, kärnämnen är folkpartiets kärnfulla politiska profil. Bygg kärnkraft, gå med i NATO, och lär eleverna sjunga oxdragarsång och läsa blindkartor precis som när Jan Björklund var liten. Detta skapade en spänd förväntan över om folkpartiledaren i år överhuvudtaget skulle lyckas fylla ut sin talartid i Almedalen.

Kärnkraft kunde han knappast prata om (katastrofen i Fukushima). Skolan kunde han knappast prata om (resultaten faller och segregationen ökar). Skulle han ägna ett helt tal åt Nato? Hur skulle folk stå ut? Folkpartiets fjärde politiska fråga (att Sverige bör gå med i euron) kunde han ju inte riktigt heller gå loss i.

Men Jan Björklund lyckades trots detta utmärkt med att tala i trettiofem minuter.

Socialismen har ”fel, fel, fel” dundrade han och rasade mot dess ytterst uttryck: värnskatten. Den som tvekar om värnskatten bör ”studera den koreanska halvön.”

Folkpartiledaren varnade publiken: ”Nordkorea är idag ett av världens fattigaste länder”. Det var ungefär som när han tidigare under dagen varnade för ett ryskt angrepp mot Gotland ”Tas Gotland i från oss, får vi aldrig ön tillbaka” konstaterade han.

Nej just det.

Men gällande värnskatten undrar man förstås om Björklund även brukar jämföra värnskattförsvararen Anders Borg med Kim Jong Il på regeringssammanträdena. Det är säkert populärt.

Björklund försökte sedan faktiskt prata om skolan. Lite trevande upprepade han 14 år gamla exempel och försökte skylla ifrån sig det faktum att eleverna lär sig allt mindre. Det är sossarnas fel! Trots att Björlund ansvarat för skolpolitiken i fyra och ett halvt år. Det finns gott om exempel på skolsystem i världen som förbättrats kraftigt på fem-sex år. Oavsett världsdel, politiskt system och BNP-nivå. Det vet antagligen Björklund.

Förintelsen och andra världskriget lär oss att vi måste hålla fast i det europeiska perspektivet berättade folkpartiledaren sedan. Vi måste tänka på Europa inte nationella intressen manade han. Sedan gick han direkt över i att rasa mot ”Greker som tycker att medlemskapet betyder att vi andra ska betala för deras missskötta ekonomi”.

Allt som allt mycket konsekvent.

Jan Björklunds tal

Tema: Nordkorea, värnskatt och elaka socialister.

Retoriskt knep: genomskinlig teleprompter samt att stå i princip helt still.

Vad han vill att du ska tänka: att resultaten sjunker i skolan kan faktiskt inte ha något med skolministern att göra.

Vad han inte vill att du ska tänka: är det inte dags för den här killen att avgå snart?