Som socialdemokratisk ledarskribent på plats i London för kungliga bröllopet borde jag förstås försöka få syn på Labourledaren Ed Miliband. Detta har jag misslyckats med (se tidigare inlägg om bajonetter). Däremot kan jag konstatera av denna bild  att han bär jackett (morning suit), vilket bekräftar tidigare uttalanden från partiet. Kungahuset är populärt och Miliband vill inte stöta sig. Premiärminister David Cameron däremot som ”gjort en Reinfeldt” och flyttat sitt konservativa parti mot mitten brukar vilja göra allt för att försöka framstå som en ”man av folket”.

Som en del i denna image ryktades det om att Cameron skulle bryta mot traditionen och komma i vanlig mörk kostym till bröllopet. Det fick pressen att gå i taket och Cameron har alltså ändrat sig. Däremot bär hans fru Samantha Cameron ingen hatt och det kommer säkerligen uppröra en del, men jag måste säga att jag förstår henne. 

Ed Milibands fästmö Justine har nån sorts lila kreation, nja… (fast snygga skor, LK Bennett tror jag) och eftersom hon bär hatt är Labour- paret alltså mer traditionellt klädda än det konservativa premiärministerparet. 

Socialdemokraterna i Storbritannien har aldrig varit de som rasat mot monarkin. På partikongressen 1932 när frågan om monarkins avskaffande kom upp tyckte partiledare George Lansbury att ”what is the use of bothering about that just now” och sedan dess har detta mer eller mindre varit inställningen.

Redan 1908 när den skotske socialisten och labourledaren Keir Hardie  portades av Edward VII från ett kungligt trädgårdsparty gick partiet i taket. Inte över monarkins arrogans men över taskigheten i att Hardie inte blivit bjuden. Verkställande utskottet lobbade stenhårt och fick tillslut in Hardie.  Vad är väl en bal på slottet….. väldigt mycket.

Uppenbarligen. 

Nu har Kate Middleton alltså klarat sig nerför altaret och det såg inte ut såhär (tyvärr):

Emellertid verkar marknaden för kungliga look-alikes vara stor här i Storbritannien. Johan Wirfält skriver i senaste Fokus bland annar om Jodie Bredo, som sade upp sig från sitt jobb på advokatbyrå och numer försörjer sig på att likna Kate Middleton. Förövrigt kan vi nu också konstatera att svaret på Ingrid Hedströms fråga i DN häromveckan: kommer Kate bära burka? Är ja.

Men jag måste måste säga att jag verkligen gillar klänningen. 

”Upp med hakan, du kanske kommer med på TV” försökte taxichauffören muntra upp mig när vi fastnade vid Parliament Square efter att polisen av säkerhetsskäl började dirigera om trafiken. Områdena runt Westminster Abbey i London där prins  William just nu gifter sig med Kate Middleton var redan igår fullständigt belägrade. De riktiga entusiasterna campar utanför Buckingham Palace. 5000 personer uppskattade morgontidningarna,

Befattningshavare inom polisen har mullrat i veckor om att alla som eventuellt protesterar vid evenemanget kommer behandlas som brottslingar, det har förekommit fraser som ”skjuta för att döda” och Queen’s Guard har tydligen laglig rätt att spetsa folk på sina bajonetter … Polisen har gjort räder och arresterat folk inför bröllopet . Det hade varit tal om att sådant skulle ske men de räder som gjorts hävdar man nu inte hade att göra med bröllopet. 

Paradoxalt nog är inga stora antirojalistiska demonstrationer inplanerade, trots att polisen alltså har arresterat aktivister och i hög grad har polisens kontroversiella agerande att göra med den allt större allmänna rädslan för vänsterextremister. 

I mars marscherade 400 000 människor fredligt Londons gator i protest mot regeringens nedskärningar men samtidigt som Labourledaren Ed Miliband talade till demonstranterna i Hyde Park attackerade ett hundratal extremister butiker längsmed Oxford Street. 

Tidningarna är fulla med varningar för ”anarkister” och den rojalistiska pressen uppmanar medborgarna: ”Vi kan skydda William och Kate på deras stora dag”.

Själv försöker mest undvika bajonetterna.

Reklambyrån Saachi gjorde Villaägarnas kampanj mot de rödgröna.

Igår på DN-Debatt gjorde moderaternas partisekreterare en kvarts pudel. Moderaterna kommer redovisa vilka privatpersoner som ger över 20 000 kronor till partiet. Som alla partier utom SD, KD och M redan gjort.

Vilka som har gav i valrörelsen och som nu förväntar sig payback får vi inte veta. Principen om ”öppenhet” börjar gälla efter nästa veckas partistyrelsemöte.

Som Karin Pettersson skriver på ledarplats idag nöjer sig Moderaterna inte med detta. De vill även inskränka föreningsfriheten och hindra, främst LO, att företräda sina medlemmar politiskt och göra vad de vill med sina pengar.

Samtidigt som Moderaterna vill att LO ska redovisa vad de kallar ”det oavlönade arbetet” för Socialdemokraterna vill de inte själva redogöra för det stöd de får via högerns nätverk av tankesmedjor, stiftelser och intresseorganisationer.

I valrörelsen 2010 hade Villaägarna en kampanj mot de rödgröna (se bild ovan) med ett levande lik som klättrade upp ur en grav som symboliserade fastighetsskatten (komplett med en fyra meters gravsten uppställd i Kungsträdgården).

Budgeten låg på upp till 8 miljoner. Denna typ av stöd ska inte redovisas.

I valrörelsen 2006 hade Timbro hatkampanjen ”enpartistaten” mot S med tillhörande hemsida som drevs av två personer från februari till november 2006.

Budgeten är hemlig men sysselsatte två personer nästan ett år. Denna typ av stöd ska inte redovisas.

I valrörelsen 2010 drev Skattebetalarna kampanjerna ”Isberget” och en påhittad skatteprotest. De genomfördes med helsidesannonser i tidningar och affischer. Skattebetalarna gjorde även en extremt negativ film om Mona Sahlin. Filmen spelades bland annat på en storbildsskärm centralt i Almedalen under hela politikerveckan.

Budgeten 2006 för Skattebetalarna var otroliga 15 miljoner kronor. Förmodligen ligger kostnaden 2010 i samma härad. Denna typ av stöd ska inte heller redovisas.

Det finns många fler exempel som fejkorganisationen Alliansens vänner och dess helsidesannonser i större tidningar. Eller stöd i form av rapporter, seminarier och mötesplatser från Näringslivets organisationer. Som inte heller ska redovisas.

Däremot ska en LO-ombudsman som delar ut flygblad för en rättvis a-kassa redovisas mycket noggrant.

Det som ska redovisas är med andra ord LO:s stöd, som redan redovisas. Inget annat.

Och definitivt ingen redovisning av någon som stödjer Moderaterna.

Anders Lindberg

Ibland blir politiken riktigt löjlig. Som idag. Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten gör ett utspel om att moderaterna ska redovisa sina finansiärer efter år av kritik från de andra partierna, samt EU:s enhet mot korruption.

Låt oss dissikera denna artikel lugnt och metodiskt.

Arkelsten: ”Vi kommer omedelbart och ensidigt att börja offentliggöra namnen på de privatpersoner som skänker mer än 20.000 per år.”

Möjlig invändning: Det går inte göra ensidigt när S, V, MP, C och FP redan gör det. Att de börjat muttra om lagstiftning för att täcka upp en otillräcklig frivillig överenskommelse är nog en möjlig förklaring till varför Moderaterna nu börjar gilla den här idén med en frivillig överenskommelse

Arkelsten: ”[Diskussionen har] handlat om Socialdemokraterna och det oavlönade arbetet och oredovisade miljon­stödet från LO”

Möjlig invändning: Socialdemokraterna redovisar detta. LO också. Hade Arkelsten dykt upp till seminariet om partifinansiering som arrangerades härom veckan av Arenagruppen hade hon fått denna redovisning uppläst för sig av Socialdemokraternas kassör Tommy Ohlström (både bidrag från privatpsersoner och juridiska personer). Men hon bemödade sig inte ens att tacka nej till inbjudan.

Arkelsten: ”Diskussionen rör hur vi ska ställa oss till […] om de som köper vissa lotter känner till att de därmed direktfinansierar ett politiskt parti […] Det bör tydligt framgå för lottköparen om så är fallet”

Möjlig invändning: De står på lotterna om pengarna går till Socialdemokraterna. Hur mycket tydligare ska man vara?

Arkelsten: ”Dels har det handlat om insamling och bidrag från privatpersoner där Moderaterna varit i blickfånget.”

Möjlig invändning: TV4 har avslöjat att mellan 2000 och 2009 tog Moderaterna emot hemliga donationer till en summa av drygt 80 miljoner kronor. Hur mycket som kom in till valrörelsen 2010 är fortfarande hemligt.

Arkelsten: ”Vi redovisar [i dagsläget] såväl totalbeloppet av alla personliga bidrag som det sammanlagda antalet privatpersoner som gett ett bidrag”

Möjlig invändning: Jaha? Vad ska vi göra med den informationen?

Arkelsten: ”Därför kommer jag vid kommande partistyrelsemöte föreslå att Moderaterna omedelbart och ensidigt börjar offentliggöra namnen på de privatpersoner som skänker mer än 20.000 kronor om året till partiet”

Möjlig invändning: Bör inte beslut av den här typen okejas av partiet innan debattartikeln publiceras?

Arkelsten: ”Då inte minst genom att göra det möjligt för LO-medlemmar att kunna avstå från att stödja Socialdemokraterna”

Möjlig invändning: Vi har föreningsfrihet i Sverige. Föreningar gör vad de vill med sina pengar, utan att Arkelsten lägger sig i. Tycker man att en organisation man är med i använder sina pengar felaktigt får man välja mellan att arbeta för en förändring eller lämna organisationen. Det brukar kallas ett demokratiskt styrelseskick.

Arkelsten: ”Jag kommer också, i samband med att Moderaterna tar detta steg, att bjuda in övriga riksdagspartier med ambition att nå en ny utökad överenskommelse som reglerar partiernas finansiering”

Möjlig invänding: Nej, Arkelsten bjuder in till en likadan överenskommelse som de andra partierna redan har – däribland allianskollegorna C och FP. Syftet är, som framgår i debattartikel, att slippa kraven på att det ska regleras i lag.

Arkelsten: ”partibidrag i form av oavlönat arbete ska offentliggöras”

Möjlig invädning: Ska vi ha stämpelklocka i valstugan? Berätta gärna hur denna väldiga logistiska mardröm ska genomföras.

Arkelsten: ”Nu tar Moderaterna ett första steg för att öka öppenheten. Vi utgår från att Socialdemokraterna är beredda att också ta sitt ansvar.”

Möjlig invädning: Ni är sist på tåget, inte först. Att ni vill klämma åt Socialdemokraterna och arbetarrörelsen är förståeligt – det var därför Moderaterna bildades. Men det är inte riktigt schyst mot regeringskamraterna i Centerpartiet och Folkpartiet.

Uppdatering: Här finns Socialdemokraternas ekonomiska redovisning [pdf]. Bidragsgivare överstigande 20000 kronor är två till antalet. Alla organisationer som donerat pengar finns också med.

Andra som kommenterar: Mikael Andersson | Thomas Böhlmark | Peter Högberg | Peter Johansson | Martin Moberg | Scaber Nestor | Rosemari Södergren | Johan Westerholm |

Visst, det har varit några spridda reaktioner på de läckta Guantanamodokumenten. Och visst, företrädare för den amerikanska försvarsmakten har muttrat lite. Men mest talande har varit den totala avsaknaden av förvåning.

Farhågorna om tortyr, skrotad rättssäkerhet och politiska fångar har besannats. Flera hundra människor har hållits fängslade på obestämd tid, utan bevis, rättslig prövning eller ens anklagelse.

Men ingen är förvånad.

Det har inte blivit några unisona protester från de demokratiska länderna. Det har inte blivit några kommentarer alls. Istället pågår någon slags lågintensiv diskussion om att vissa grundläggande fri- och rättigheter ibland måste stryka på foten för att försvara rikets säkerhet.

1943, då Storbritannien hade ett högst reellt hot mot sin säkerhet, uttalade preimärministern Winston Churchill orden

”Den verkställande maktens befogenhet att kasta en man i fängelse utan att formulera någon för rätten känd anklagelse […] är högst motbjudande och grunden för varje totalitärt styrelseskick”

Men det fortgår.

Bland de som engagerar sig i frågan har upprördheten avtagit över tid sedan Guantanamofängelset öppnades, och knappast återkommit bara för att man fått det man redan visste bekräftat. Och de senaste dagarnas mediala uppmärksamhet har tydligare än något visat att politiska fångar numera är en del av det västerländska rättssystemet.

En ganska oroväckande tanke.

På söndag är det många campingplatser som slår upp portarna för säsongen, och branschen spår ännu en rekordsommar. Förra året campade vi nästan 14 och en halv miljon nätter på svenska campingplatser, de flesta i husvagn. Nu hoppas ägarna och annat på ytterligare någon eller några miljoner gästnätter.

Campinglivet är väl inte den mest flashiga delen av det som brukar kallas besöksnäringen. Det var nog inte en natt i husvagn statsminister Reinfeldt tänkte på när han för några år sedan uppmanade svenska folket att ge bort en upplevelse i julklapp.

Snarare har väl branschen dragits med en doft av säckiga träningsoveraller, utslagen öl och vidbrända skivor av fläskkarré. Vanligt folk på vanlig semester, med andra ord. Råmaterial för komik i de kommersiella TV-kanalerna, inte så mycket mer.

Men nu ska det bli skillnad, läser jag i ett telegram från TT. Campingbranschen siktar in sig på nya målgrupper. Affärsmän som hellre lagar sin middag i en stuga än äter i ännu en hotellmatsal, grillentusiaster som söker sig till campingplatser med expertkockar vid stekborden eller tekniknördar som söker högsta standard på uppkopplingen är några av de idéer som lanseras.

Campingplatsernas organisation kan dessutom tänka sig alldeles speciellt glammiga campingplatser, med kristallkronor i taket och ekbord i matsalen. Målgruppen är människor som själva inte uppfattar sig som campare.

Det låter spännande, även om dåligt väder och stigande kronkurs antagligen är ett mer konkret problem än bristen på kristallkronor och gourmetkockar.

Dessutom finns det ett par frågor jag inte kan låta bli att ställa mig:

Kommer verkligen glamfolket att fylla nästan 15 miljoner nätter på landets campingar? Och vart har campingägarna tänkt sig att husvagnsfolket ska ta vägen när dresskoden skärps i receptionen?

Det brukar vara lättare att skrämma bort de kunder man har, än att locka till sig nya.

Får vi gissa att konsulten som hittat på förslagen använder arvodet för en semesterresa – till Thailand.

Ingvar Persson

Oppositionsledaren och socialdemokraternas partiordförande Håkan Juholt har varit på semester i Turkiet. Denna händelse har varit synnerligen välbevakad av en konkurrerande tidning.

Konkurrenten gör gällande att Juholt varit missnöjd med priset på grogg, varit otydlig huruvida han verkligen önskade dricka grogg, pratat om politik samt klagat på kollegor. Enligt vittnesmål ska Juholt dessutom ha varit klädd i en mycket semesterslafsig garderob (piratbyxor!).

I går kom Juholt hem till Sverige och var då enligt konkurrenten solbränd. Också det mycket dubiöst, tydligen.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldt också varit på semester nyligen. Han var klädd i förment fräsch piké (rosa!), han var solbränd och träffade fotomodeller.

Mest intressant i sammanhanget är kanske ändå att en Juholt på semester ser ungefär lika sjavig ut som en Reinfeldt på statsresa, men en Reinfeldt på semester är snäppet stiligare.

Trots rosa piké.

Påskuppropet mot utförsäkringarna har visat sig vara en ganska öm punkt för borgerligheten. Reaktionerna har varit talande. Propagandamaskineriet är i full gång. Och den följer som Peter Johansson påpekar ett par linjer som löper parallellt.

Gunnar Axén (M), ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, sprider på twitter frågeställningen ”Påskuppropet. Är svenska kyrkan en del av Socialdemokraterna?” Nu ska nämnas att han tycks ha insett sitt misstag och gjort en viss insats att städa upp efter sig. Patrik Stenvard, oppositionslandstingsråd i Gävleborg menar också att det egentligen var en sossesammankomst.

Att ifrågasätta avsändaren är också den linje Svenska Dagbladets ledarsida har valt. Kyrkliga företrädare, fackliga organisationer och andra ska inte lägga sig i, är budskapet.

Till har vi också ”Det var inte speciellt mycket folk där utan det var nog mest sossarnas ombudsmän”-linjen (Stenvard igen). Riksdagsledamoten Lars Beckman (M) är inne på samma spår.

Beckman går ändå längre än sina borgerliga kamrater. Han kringgår den sedvanliga principen om att inte yttra sig i enskilda fall för att fälla ett avgörande rörande en kvinnas diskbråck. Oortodoxt, kan tyckas.

Regeringen däremot är fullständigt knäpptyst.

Uppdatering: Hanif Bali, riksdagsledmot för moderaterna, kommer med sitt förslag:

”Om alla som deltar i påskupproret donerar sina jobbskatteavdrag till en fond så kan de försäkra sig mot försäkringskassan.”

Glädjande att han ser kopplingen mellan skattesänkningar och förämsrade socialförsäkringar. Mindre glädjande att vill privatisera dem.

Astrid Seeberger läste sin peosi inför en något större skara än vanligt.

Trångt.

Helle Klein håller brandtal.

Ordentlig uppslutning på Medborgarplatsen.

Bitte Assarmo har fler bilder från Stockholm.