I vanliga fall har näringsminister Maud Olofsson som bekant inget emot att lägga sig i det mesta. Centerledaren brukar ha starka åsikter.

Men när det gäller Vattenfall och de senaste skandalerna är det annorlunda. Avtalen upprättade under den tid Olofsson basade för de statliga bolagen, och enligt den dåvarande ledningen för Vattenfall har näringsdepartementet hele tiden varit informerat.

Ändå är Maud Olofsson nu mycket noga med att frågorna riktas till finansdepartementet och finansmarknadsminister Peter Norman, som tog över ansvaret för ledningen av de statliga bolagen efter valet.

En slutsats är att det ibland är skönt att lämna över politiskt ansvar.

En annan kanske att det var ganska klokt av Reinfeldt att flytta frågorna om de statliga företagen från Olofssons bord.

Ingvar Persson

Dagens Nyheter berättar om förberedelserna inför ett av Fredrik Reinfeldts ”besök i verkligheten”:

Prästen Albin Davidsson ger instruktioner.

– Statsministern är intresserad av era tankar, känslor och rädslor, men vi ska inte ha någon politisk debatt. Då förstörs tillgången till Sveriges mäktigaste person. Ni får inte debattera, sånt är teve. Den skillnaden gör att det här samtalet kan äga rum.

Francine Holmgren Pedersen räcker upp handen;

– Men om jag känner att jag vill säga ”du gör fel”?

– Nej, då är det inte smart att du är med.

Francine väljer att lämna bordet och mumlar ”Reinfeldt har förstört så mycket för min familj”

Inte så konstigt att Reinfeldt ibland har en något skev verklighetsuppfattning.

Okej, ni kommer ihåg den där oljeplattformen som exploderade utanför USA:s sydkust förra året…? Den där explosionen som kostade 11 människor livet och sedan ledde till att närmare 800 miljoner liter olja läckte ut i havet och förstörde kusten, miljön, djurlivet och folks levebröd. Transocean var en av ägarna av oljeplattformen, som för att öka vinstmarginalerna hade gjort stora neddragningar i säkerheten.

Transocean meddelar nu att de högsta cheferna ska få en rejäl bonus för ”best year in safety performance in our company’s history”, trots att 9 av de 11 döda var deras anställda – utöver alla de andra sakdor som anförts ovan. För detta belönas VD-n Steve Newman med, förutom sin lön på 850.000 dollar (som höjts med 34% från föregående år) också med

• förmåner för 622.057 dollar
• bonus på 374.062 dollar
• optioner för 1,9 miljoner dollar
• aktier för 2 miljoner dollar

Det här väcker egentligen bara en enda fråga: Vad hade varit ett dåligt år?

På Kungsholmen i Stockholm ligger i en närmast osynlig trappuppgång en av Sveriges nyaste myndigheter. Dess arbete är mindre känt än FRA. Det handlar om Myndigheten för Kulturanalys.

Kulturkollen uppmärksammar denna märkliga myndighet som inledde sin verksamhet i fredags. Att man inte får några svar om myndigheten kan man itne klandra Kulturkollen för, informationen är knapphändig. Man blir inte heller ett dugg klokare av att läsa den intervju med generaldirektören Clas-Uno Frykholm som regeringskansliet har lagt ut. Frykholm förklarar sin uppgift:

Myndighetens viktigaste roll kommer att vara att ta fram sakligt underbyggda underlag för kulturpolitiska beslut, och att ge inspel till den ständigt pågående diskussionen om kulturens roll i samhället. Självklart kommer en del av de resultat som Myndigheten presenterar att vara kontroversiella, men det är min förhoppning att en konsekvent tillämpning av vetenskaplig metod i våra utvärderingar ska ge stor trovärdighet i våra resultat och analyser.

Det kan alltså betyda nästan vad som helst, och det återstår att se vad det blir. Men det är intressant att notera att medan andra reglerande myndigheter avskaffas för att bereda plats för marknadskrafterna drar regeringen igång en myndighet för att få pli på kulturen.

Kulturkollen avslutar:

Hoppas att myndigheten inte sätter ett snävt ekonomiskt perspektiv på sina analyser, kulturens inverkan kan inte alltid mätas med ekonomiska termer

Onsdagen den 16 mars träffade statssekreterare Per Schlingmann (M) ett 70-tal ”nyfikna och förväntansfulla kommunikatörer” i Rotundan i Rosenbad. På dagordningen stod ”regeringens prioriteringar på kort och lång sikt samt om tematisering som arbetssätt.”

I klartext att de opolitiska tjänstemännen i regeringskansliet nu ska kommunicera moderat politik och moderat beskrivning av verkligheten. Det framgår av de minnesanteckningar som lagts ut på Regeringskansliets intranät, som Aftonbladets ledarsida tagit del av.

”Alla som arbetar i Regeringskansliet ska känna att de är kommunikatörer och kommunicerar helheten”, slog Per Schlingmann fast enligt intranätet.

Tidigare har skillnaden mellan politiskt anställda och vanliga tjänstemän varit helt central. Ministrar, statssekreterare, pressekreterare och politiskt sakkunniga har kommit och gått när regeringar skiftat. De har kommunicerat partipolitik, vinklat nyheter och bedrivit valkampanj för sina partier.

Övriga tjänstemän ska istället vara opartiska, neutrala och korrekta. Vilket, med all respekt för partipolitiska kampanjer, är något helt annat.

”En utmaning är att kommunicera reformer när de genomförs trots en ofördelaktig medialogik”, menade Schlingmann på mötet.

Han menar kanske de omfattande utförsäkringarna av sjuka eller fas 3 där arbetslösa tvingas jobba utan lön. Det är självklart en ”utmaning” att kommunicera att detta är något bra. Men är det verkligen en ”utmaning” för regeringskansliets tusentals opolitiska tjänstemän.

Ska inte de vara, just, opolitiska?

Är det inte sådant vi har valt politiker för?

Vidare ska de opolitiska tjänstemännen nu bygga bilden av Sverige som ett ”reformland” och prata om vikten av ”stabila statsfinanser”.

Idag pratas ofta om vikten av att partierna har en ”berättelse”. Det är den moderata berättelsen som de opolitiska tjänstemännen i regeringskansliet nu får i uppdrag att befästa. Det är så nästa val ska vinnas.

Fredrik Reinfeldt tänker alltså använda statens resurser och den svenska ämbetsmannakåren för att bedriva valkampanj.

Jag minns att det en gång fanns en opposition i det här landet som tyckte regeringspartiet blandade ihop sina partipolitiska intressen med statens.

Men det var ett tag sedan.

Anders Lindberg

Uppdatering: Hela texten från regeringskansliets intranät hittar du här. (Texten är kopierad och inklistrad i ett PDF-dokument och bilder är borttagna.).

Sofia Arkelsten och Mats Gerdau:

[Arbetslinjen] måste vi slå vakt om, och inte avveckla och ersätta med bidragslinjen som de rödgröna vill.

Och senare i samma debattartikel:

Nu höjer vi flerbarnstillägget i barnbidraget och bostadsbidraget till flerbarnsfamiljerna.

Just saying.

I maj blir Saco:s ordförande Anna Ekström chef för Skolverket. Akademikerna får med andra ord söka sig en annan ordförande. Tills vidare blir det vice ordföranden Richard Malmbor som tar över.

Ekström kommer att saknas på Saco. Själv konstaterar hon att organisationen har vuxit under hennes år som ordförande. Och det i en tid när andra fackliga organisationer kämpar med sjunkande organisationsgrad och vikande medlemssiffror.

Det kan sägas att Ekström haft tidsandan och samhällsutvecklingen på sin sida. Utbildningsnivån stiger, precis som kraven i arbetslivet. Hon har dessutom faktiskt lyckats dra en del fördelar av regeringens angrepp på a-kassan. Saco:s medlemmar är de som förlorat minst, och akademikernas a-kassa den som vuxit mest, under de senaste turbulenta åren.

Som röst i samhällsdebatten har det i bland funnits anledning att irritera sig på Ekström. Hon har tagit uppdraget att företräda de mest utbildade och ofta mest privilegierade på allvar, och resultatet har inte sällan pekat mot större klyftor och mindre jämlikhet.

Men samtidigt kan ingen förneka att Ekström och Saco genom sina framgångar stärker den svenska samhällsmodellen. Facket som representant för löntagarna, organisationer som uttolkare av kollektiva intressen och ett civilt samhälle som formulerar krav och åsikter. Allt det där förutsätter starka organisationer, inte bara för LO-medlemmar eller lägre tjänstemän.

Ska den svenska modellen fungera måste också akademiker och specialister organisera sig. Och det har de gjort bakom Anna Ekström.

Skolverket får en drivande chef som är van att lyckas. Det kan vara precis vad den svenska skolan behöver just nu.

Ingvar Persson

Någon i Bryssel har uppenbarligen inte tänkt klart. Idén om att ta bort ideella föreningars mosfrihet är lika befängd som den är skadlig. Erik Strand, generalsekreterare för Riksidrottsförbundet, kommenterar:

”Dels så skulle det drabba föreningar rent ekonomiskt, men det skulle också drabba föreningen administrativt. Hur många människor skulle vilja vara kassör i en idrottsförening när man krånglar till det med att momsbelägga vissa delar av verksamheten – det är det som är vår huvudinvändning”

Motiveringen från EU:s håll är att ”momsfriheten skulle vara ett konkurrensproblem”. I valet mellan de ideella krafterna och konkurrensen som koncept väljer man alltså det sistnämnda. Problemet är bara att motsättningen i sig är falsk, och finansminister Anders Borg (M) sammanfattar det hela rätt väl:

”Att man säljer korv på fotbollsmatcher är inget problem, det är ingen som går och äter korv på läktaren när det inte är match”

Han tillägger att regeringen kommer att ta strid i frågan, men att han ”inte ha[r] något större hopp om att få gehör”.

Det är uppenbart att någon knåpat ihop denna skrivbordsprodukt utan en tanke på vad det kan få för effekt på medlemsländernas samhällen. Som Laval för den ideella sektorn.

Det blev ett jäkla liv den gången. Det kommer bli ett jäkla liv den här gången också.

Den svenska kärnkraften ska ”stresstestas”. Det bestämde kärnkraftsindustrin vid ett möte med Strålsäkerhetsmyndigheten.

Tanken är att ta reda på vad som händer på kärnkraftverken om till exempel strömmen försvinner eller om Sverige skulle drabbas av extremt väder. Hur blir det med kylningen, och hur klarar sig bassängerna för utbränt kärnbränsle.

Efter 40 år av kärnkraftsproduktion kan man tycka att det är dags att ställa dessa frågor. En del av svaren finns rimligen att hämta i rapporterna efter tillbudet på Forsmark sommaren 2006. Den gången var katastrofen inte långt borta.

Från början är stresstesterna ett initiativ från EU, men de svenska kärnkraftsverken är otåliga att komma i gång.

”Vi vill inte vänta” säger chefen på strålsäkerhetsmyndigheten, Ann-Louise Eksborg. Var det inte ett parti som använde en liknande paroll i valrörelsen?

Det partiet väntar fortfarande…

Ingvar Persson

När man blir stämd av inte mindre än 1,5 miljoner av sina nuvarande och tidigare anställda bör man fundera över sin egen roll i det hela. Svenska Dagbladet:

Efter mer än tio års kamp – på måndag landar det tyngsta ärendet någonsin gällande könsdiskriminering i USA i landets högsta domstol. I försvarsställning återfinns detaljhandelsbjässen Walmart – lika välkänt för sina låga priser som för sitt arbete mot de anställdas villkor.

Chefer som har gått på strippklubbar och förlagt möten på restaurangkedjan Hooters, beryktat för sina servitriser. Kvinnliga anställda som systematiskt har nekats en lika god löneutveckling som männen, hindrats från att göra karriär i företaget och ofta benämnts som ”flickor”. Ja, det är några av de anklagelser som framförs mot Walmart i den stämningsansökan som 1,5 miljoner såväl nuvarande som tidigare anställda inom företaget står bakom.

Skadeståndsbeloppen kan landa på uppemot 25 miljarder dollar, nästan två gånger företagets vinst 2010. Då är det billigare att både hålla sig med jämställda löner och tillåta fackföreningar.