Det var ett tal lika underhållande som det var ostrukturerat. Men det sistnämnda gör liksom inget. Håkan Juholts anförande skiljde sig dessutom från hans partikamraters sedvanliga upplägg – han talade inte om motståndarna annat än vid enstaka tillfällen. Det är egentligen inte mycket att orda om här, talet kommer att analyseras i sina minsta beståndsdelar, inte minst av högerdebattörer som redan bestämt sig att de inte är nöjda.

Viktigare än att analysera partiordförandens tal är att titta på publiken. Det är människor som tröttnat på att vara på reträtten och till viss mån finns det en något osund investering i den nya partiledaren som ska lösa alla problem. Det kommer han inte att göra, något han också var noga med att påpeka. Peter Högberg är emellertid av åsikten att han ”gav just medlemmarna det mod som var efterfrågat.”

Juholts öppningstal kan mycket väl bli ett startskott för en återuppfunnen arbetarrörelse, något som Peter Johansson illustrerar i synen på ägarformerna i välfärden som mycket väl kan skapa en ny politisk uppdelning:

Juholts ansats i frågan om privata alternativ i offentlig sektor kommer att skapa problem för Reinfeldt. Där försvann vapnet ”ni vill avskaffa…” och kvar finns den kritik som inte bara socialdemokrater, utan även borgerliga debattörer uttrycker.

Hur Socialdemokraterna gör ifrån sig framöver är öppet och det hänger i mångt och mycket inte på partiledaren. Det avgörs av hur partiet i stort agerar.  Det kan gå bra och det kan gå dåligt och det är en avsevärd förbättring.

Undertecknad är beredd att ompröva ståndpuntken när Moderaterna får problem med trottar. Än så länge är det mest de socialdemokratiska kongresserna som får denna sorts besök.

Inga trottar – inget arbetareparti.

När chefer och politiker skickar ut pressmeddelanden om att det slutar för att få tid för familjen är det i vanliga fall ingen som tror dem. Makthavare fungerar inte på det sättet.

Tid för familjen brukar vara en omskrivning för att de fått sparken.

Men när Saab-chefen Jan Åke Jonsson säger att de senaste tre åren varit ”väldigt krävande” finns det liksom ingen som kan tvivla på att han talar sanning. De anställdas kamp för det lilla bilmärket från Trollhättan har trotsat det mesta i modern svensk industrihistoria, och i centrum har hela tiden Jonsson stått.

”Den mest respekterade ledare jag någonsin träffat”, säger Saab nye ägare Victor Muller om Jonsson.

För bara ett drygt år sedan hyllades de tillsammans nästan som rockstjärnor när frigörelsen från GM till sist blev klar.

Saab hade trotsat nedläggningsbesked, både från Detroit och Stockholm. Hur det kommer att gå i framtiden är ännu oklart, men företaget och de anställda har fått ännu en möjlighet. Och till stor del är det Jonssons verk.

I dag beklagas hans avgång av de fackliga organisationerna. ”Tråkigt”, säger IF Metalls Håkan Skött. ”Vi kommer att sakna honom”, säger Unionens Anette Hellgren.

Samtidigt förklarar de både att de förstår och respekterar beslutet. Den respekten har Jan Åke Jonsson arbetat ihop.

För en gångs skull finns det faktiskt anledning att tro en chef som säger att han slutar för att få tid för annat i livet.

Ingvar Persson

Det är inte bara på tidningsredaktionerna den libyske ledarens namn ställer till med oreda. Heter han Gadaffi eller Khadaffi? ABC News har gjort den samhällsnyttiga insatsen att sammanställa alltihop i en enda begriplig lista. Som så:

• Qaddafi, Muammar
• Al-Gathafi, Muammar
• al-Qadhafi, Muammar
• Al Qathafi, Mu’ammar
• Al Qathafi, Muammar
• El Gaddafi, Moamar
• El Kadhafi, Moammar
• El Kazzafi, Moamer
• El Qathafi, Mu’Ammar
• Gadafi, Muammar
• Gaddafi, Moamar
• Gadhafi, Mo’ammar
• Gathafi, Muammar
• Ghadafi, Muammar
• Ghaddafi, Muammar
• Ghaddafy, Muammar
• Gheddafi, Muammar
• Gheddafi, Muhammar
• Kadaffi, Momar
• Kaddafi, Muamar
• Kaddafi, Muammar
• Kadhafi, Moammar
• Kadhafi, Mouammar
• Kazzafi, Moammar
• Khadafy, Moammar
• Khaddafi, Muammar
• Moamar al-Gaddafi
• Moamar el Gaddafi
• Moamar El Kadhafi
• Moamar Gaddafi
• Moamer El Kazzafi
• Mo’ammar el-Gadhafi
• Moammar El Kadhafi
• Mo’ammar Gadhafi
• Moammar Kadhafi
• Moammar Khadafy
• Moammar Qudhafi
• Mu`amar al-Kad’afi
• Mu’amar al-Kadafi
• Muamar Al-Kaddafi
• Muamar Kaddafi
• Muamer Gadafi
• Muammar Al-Gathafi
• Muammar al-Khaddafi
• Mu’ammar al-Qadafi
• Mu’ammar al-Qaddafi
• Muammar al-Qadhafi
• Mu’ammar al-Qadhdhafi
• Mu`ammar al-Qadhdhāfī 50
• Mu’ammar Al Qathafi
• Muammar Al Qathafi
• Muammar Gadafi
• Muammar Gaddafi
• Muammar Ghadafi
• Muammar Ghaddafi
• Muammar Ghaddafy
• Muammar Gheddafi
• Muammar Kaddafi
• Muammar Khaddafi
• Mu’ammar Qadafi
• Muammar Qaddafi
• Muammar Qadhafi
• Mu’ammar Qadhdhafi
• Muammar Quathafi
• Mulazim Awwal Mu’ammar Muhammad Abu Minyar al-Qadhafi
• Qadafi, Mu’ammar
• Qadhafi, Muammar
• Qadhdhāfī, Mu`ammar
• Qathafi, Mu’Ammar el 70
• Quathafi, Muammar
• Qudhafi, Moammar
• Moamar AI Kadafi
• Maummar Gaddafi
• Moamar Gadhafi
• Moamer Gaddafi
• Moamer Kadhafi
• Moamma Gaddafi
• Moammar Gaddafi
• Moammar Gadhafi
• Moammar Ghadafi
• Moammar Khadaffy
• Moammar Khaddafi
• Moammar el Gadhafi
• Moammer Gaddafi
• Mouammer al Gaddafi
• Muamar Gaddafi
• Muammar Al Ghaddafi
• Muammar Al Qaddafi
• Muammar Al Qaddafi
• Muammar El Qaddafi
• Muammar Gadaffi
• Muammar Gadafy
• Muammar Gaddhafi
• Muammar Gadhafi
• Muammar Ghadaffi
• Muammar Qadthafi
• Muammar al Gaddafi
• Muammar el Gaddafy
• Muammar el Gaddafi
• Muammar el Qaddafi
• Muammer Gadaffi
• Muammer Gaddafi
• Mummar Gaddafi
• Omar Al Qathafi
• Omar Mouammer Al Gaddafi
• Omar Muammar Al Ghaddafi
• Omar Muammar Al Qaddafi
• Omar Muammar Al Qathafi
• Omar Muammar Gaddafi
• Omar Muammar Ghaddafi
• Omar al Ghaddafi

Det är bara att välja sin favorit.

Han vill så gärna hjälpa presidenten att navigera i den komplicerade situation som råder i Libyen. Obamas svar borde, med tanke på Rumsfelds historia av att missbedöma krigssituationer och underättelser, vara tack – men nej tack. Det är komplicerat nog som det är.

Rumsfeld 2003:

”I can’t tell you if the use of force in Iraq today will last five days, five weeks or five months, but it won’t last any longer than that.”

Att ta motståndarens slagord och bilder och göra dem till sina egna är en fantastisk metod som kan ge enormt genomslag om det görs rätt. För ett politiskt parti kan det vara väldigt effektivt – se bara på Moderaterna som la till ”nya arbetarpartiet”. En väldigt tydlig markering mot det befintliga arbetarepartiet.

Problemet, som Viktor Barth-Krohn påpekar, är om man gör det för mycket. Det är en svår balansgång Moderaterna har varit på i ett halvt decennium.

Det var den här bilaffischen 2006 som följdes upp av en likadan från Moderaterna.

Och 2010 var det den klassiska socialdemokratiska valaffischen från 80-talet som remixades av moderaterna.

Nu kampanjar moderaterna under parollen ”ansvar för hela Sverige”. Det leder osökt tankarna till de Rödgrönas valparoll ”för hela Sverige.”

Det som i början är väldigt slagkraftigt och uppkäftigt blir efter drygt fyra år vid regeringsmaktenmest rätt torftigt.

Den antifackliga kampanjen i USA fortsätter. Den har spridit sig från Wisconsin och den har spridit sig från att bara handla om löner och arbetsvillkor. Daily Kos:

Maine Gov. Paul ”elected with 38% of the vote” LePage apparently isn’t content with going after collective bargaining rights for workers, raising pension contributions for public employees while exempting himself, and a host of other measures designed to drive down wages and working conditions.

No, his anti-worker crusade extends to artwork.

LePage has ordered a labor history mural removed from the walls of the state’s Department of Labor, and conference rooms renamed so they won’t honor labor leaders.

Så himla fräscht.

Det har varit minst sagt intressant att följa nätrötternas diskussioner i den socialdemokratiska partiledarfrågan. Det är självfallet omöjligt att avgöra exakt hur stor inverkan har varit, men helt ovidkommande är den inte. Johan Westerholm sammanfattar saken:

Avslutningsvis vill jag både tacka alla de som hjälpt till i opinionsarbetet. Alla de 700 bloggare som är anslutna till nätverket Netroots och framför allt de kanske 10-tal som tillsammans med mig slitit dag och natt med att bryta igenom mediebruset och bilda opinion. De artiklar, och de reportage, som publicerats är ett kvitto på att vi gör skillnad. Vi kan idag räkna in ett antal segrar som ingen kan ta ifrån oss, segrar som innebär en plats i samhällsdebatten som innebär att vi är här för att stanna. Och denna plats kommer i alla fall jag att utnyttja i valrörelsen 2014. Det Alliansen och alla dess opinionsbildare sett hitintills är bara början.

[…]

vi ska bejaka våra segrar – ingen annan kommer göra det. Nu vänder jag blad. Det finns mer att göra och tiden är knapp till den tredje söndagen i september 2014. Då är det val igen.

Alexandra Einerstam tar på sin blogg upp frågan om omöblering bland socialdemokraterna i Stockholm.

Oppositionsborgarrådet Carin Jämtin (S) kommer med drygt hundraprocentig sannolikhet väljas till Socialdemokraternas nya partisekreterare på kongressen i helgen. Det väcker självafallet frågan om vem som ska ta över hennes nuvarande post. Det finns i dagsläget två namn.

Tomas Rudin gör något socialdemokrater inte brukar göra – han kandiderar. Öppet och tydligt. Det är ett hedervärt initiativ. Kanske en effekt av partiets diskussioner om ökad öppenhet vid tillsättningar, vem vet. Nu är han dessvärre strategen bakom valkampanjen i Stockholm förra hösten och borde därmed falla bort. I övrigt vet ingen vad han tycker om egentligen någonting, förutom att han vill renovera men bevara Slussen i sitt befintliga skick. Hanna Fridén har gjort ett exemplariskt fotokollage för att visa exakt hur slussen ser ut.

Betydligt intressantare är 31-åriga Gabriella Granditsky Svensson. Hon är en av arkitekterna bakom nya organisationsformer. Däribland Rebellaprojektet, som varit många ungas första kontaktyta med arbetarrörelsen. Hon har också satt sin prägel på SQ2540, en del av den socialdemokratiska valkampanjen som fungerade mycket väl i valrörelsen och som Svenska Dagbladets ledarsida beskrev som ”sex and the city-sossar”. Det har experimenterats en hel del med uppläggen bland unga S-kvinnor på senare år.

Därtill följer ett engagemang i bostadsfrågor och kvinnojourer. Tidigare högerskribenten och numera riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (M) skrev apropå detta för fyra år sedan

Gabriella Granditsky Svenson, en arg och välformulerad s-kvinna med glödande engagemang i tjejjourer, hade just dragit ner den längsta applåden. Svenson hade i och för sig fel i att alliansregeringens handlingsplan om mäns våld mot kvinnor saknar förebyggande åtgärder. Desto mer berättigad var Svensons vädjan till det egna partiet att sluta stigmatisera män som kvinnomisshandlare.

Den här viljan att bryta ny mark i inte minst jämställdhetsfrågor är precis var Socialdemokraterna behöver göra. Att ta sig an nya, eller gamla, problem kräver ständigt nya infallsvinklar. Där har SQ2540 och Rebella varit föredömen. Nya sätt att hantera politiska problem låter sig ofta inte göras med mindre än nya ansikten.

När Moderaterna klarar av att sätta yngre kvinnor på tunga poster (gruppledare i riksdagen, partisekreterare) sätts fokus på Socialdemokraterna. Ett progressivt parti måste vara berett att byta ut både folk och metoder med jämna mellanrum.

Socialdemokraterna i Stockholms stad har ett gediget framför sig för att återuppfinna sig självt. Carin Jämtins tomma stol öppnar upp möjligheten att ta i alla fall ett första steg i den riktningen.

(Att Granditsky Svenson dessutom får antifeministen Per Ströms lärjunge Pelle Billing att gå i taket är mest bara en bonus.)

I samband med den socialdemokratiska kongressen har partiet tillsammans med Palmecentret bjudit in ett tjugotal internationella gäster. Sådan är traditionen.

Bland besökarna finns representanter för palestinska Al Fatah, sydafrikanska ANC och det socialdemokratiska partiet i Bosnien, för att nämna några.

Gästerna ska bland annat studera hur det går till att utveckla politik och ordna kongresser i den svenska socialdemokratin. En nyckelroll kommer enligt pressmeddelandet valberedningen att spela. Två av ledamöterna ska tala inför de internationella gästerna.

Det kan nog bli lärorikt, även om det inte är säkert att erfarenheterna från de senaste månaderna förtjänar att exporteras.

Men med tanke på vilka problem Berit Andnor och de andra i valberedningen har haft att enas om partiledarkandidat är det nog tur att Sverige inte bär på en historia av inbördeskrig.

Ingvar Persson