Det har gått på tok för långsamt, därför är det klokt att Kommunal ryter ifrån:

Redan i riktlinjerna till (S)-kongressen 2001 står det att heltid borde vara en självklarhet i offentlig sektor och att offentliga arbetsgivare har ett stort ansvar att erbjuda bra arbetstider. Fast det har gått tio år sedan beslutet har alltför få kommuner och landsting som styrs av vänsterallianser tagit ansvar för att genomföra detta.

Att det är så visar en ny enkätundersökning bland Kommunals avdelningar och sektioner. 

Enkätundersökningen bland Kommunals avdelningar och sektioner visar att:

• Endast en femtedel av de kommuner som styrs av vänsterallianser har skriftliga överenskommelser om rätt till heltid för samtliga anställda. 
• Endast ett av nio landsting/regioner som styrs av vänsterallianser har avtal om rätt till heltid för samtliga anställda.

Från borgerligt håll säger man sig stödja heltidsarbete, men alliansen skrotade den förra regeringens förslag om rätt till heltid. Och, som Peter Andersson påpekar, så är heltid inte något som intresserar högern när det väl kommer till kritan.

Socialdemokraterna bör lyssna på Kommunal och ta sitt kommunala ansvar. Det skulle också lyfta upp ämnet på agendan, och där finns ett frö till en formidabel valfråga. Så länge den politiska debatten handlar om att göra olika skattesänkningar och riktade momssänkningar kommer Socialdemokraterna inte att kunna bli det ledande partiet – Moderaterna är ohotade svenska mästare i skattesänkningar.

Att möjliggöra ofrivilligt deltidsarbetslösa att kunna få en hel lön att leva på övetrumfar skattesänkningar och skulle underlätta livet för de löntagare som behöver det mest. Dessutom kan man faktiskt vinna val på det.

Det är fyra år sedan Harry Rantakyrö blev något av en rikskändis. Som stridbar ordförande i gruvtolvan stod han mitt i en djupt symbolisk strejk, riktad både mot företagets övervinster och facket flathet.

När andra anade revolutionsstämning från 1969 summerade Rantakyrö situationen. Ett tecken på frustaration, sa han om aktionen.

Rantakyrö har flyttat från Kiruna, hem till Tornedalen. Nu byter han dessutom sida. Den forne fackledaren ska arbeta med personalfrågor åt det kanadensiska gruvföretaget Northland Resources i som öppnar gruvbrytning i Pajala.

Bolaget beskriver det som en drömvärvning, och det kan det nog vara.

Den svenska gruvbranschen växer nämligen så det knakar. Från Pajala i norr till Bergslagen och Dannemora i söder öppnas gamla och nya gruvor, och expansionen bara fortsätter. Orsaken är höga malmpriser, och förklaringen finns att hämta i den ekonomiska expansionen i länder som Kina, Indien och Brasilien.

När miljarder människor får råd att handla behövs det metall, och malmen ligger där den alltid legat. I Bergslagen och i Norrland.

Svårigheten är inte att hitta brytvärda tillgångar. Kanske inte ens att få fram det kapital som krävs. Den trånga sektorn för svensk gruvnäring kan mycket väl visa sig bli arbetskraft.

För någon månad sedan fanns i hela landet ett 60-tal personer som sökte jobb i gruvbranschen. Samtidigt skulle bara planerna på nya gruvor i Ludvikafältet kunna skapa ett 1000-tal jobb på några års sikt, de flesta kvalificerade.

Det kommer att bli dragkamp om arbetskraften. Den som vill behålla sina anställda lär få anstränga sig för att skapa ett bra samarbetsklimat.

Det ligger – som Rantakyrö uttrycker det i Svenska Dagbladet – ekonomi i det.

Då skadar det inte att ha en gammal fackledare på sin sida.

Ingvar Persson

På tiden:

”Det var den kristna organisationen Exodus International som låg bakom Iphone- och Ipad-appen som skulle omvända homosexuella.

Men när Apple godkände den och lanserade den i sin ”butik”, App store, möttes det av massiva protester.

[…]

sedan i natt är Exodus-appen borttagen från App Store.”

Tea Party-rörelsen tycks ha avstannat något. Deras konvent i början av veckan besöktes av inte mindre än trehundra besökare, trots att exempelvis den konservativa superstjärnan Ron Paul var där. Think Progress berättar vidare:

The Save America Convention’s website lists 25 guest speakers, meaning there was one speaker for every 12 attendees. If one includes the 13 musicians and other performers listed as entertainment, that ratio drops to one for every 7 and a half.

Samtidigt ser de fackliga samlingarna i Wisconsin ut såhär.

Det är inte mycket som gått Andreas Carlgrens väg i vargfrågan. Vid det här laget är det nästan tröttsamt att behöva upprepa listan på alla haverier.

Det första beslutet om licensjakt kom bara någon månad innan jakten skulle börja. Och nar jakten väl genomförts på det sätt Naturvårdsverket bestämt blev kritiken massiv. Och ministern slöt upp i kören, i praktiken i opposition mot sin egen politik.

Årets jakt blev inte mindre kontroversiell bland djurvännerna, och dessutom retade myndigheterna upp jägarkåren genom att minska kvoten trots att antalet djur sannolikt är minst lika stort som för ett år sedan.

Efteråt slog Carlgren fast att det redan till våren skulle planteras ut valpar från svenska djurparker. Att parkerna inte tänkte släppa till några valpar eftersom metoderna är alltför outvecklade var det kanske ingen som berättat för Carlgren. Han kan inte ha blivit gladare när svårigheterna att flytta vuxna vargar från Finland radat upp sig under vintern.

EU-kommissionen har fått halvdanna svar på sina frågor, och unionen lär inte släppa frågan om de svenska vargarna. Det har varit en golgatavandring för en minister som så gärna vill bli uppskattad, både i miljörörelsen och bland folket på den landsbygd hans parti en gång representerade. Därför måste dagens nyhet ha kommit som en lisa för Carlgren.

Länsstyrelsen i Örebro har lyckats fånga den invandrade varg som sedan en tid kalasat på renar från Tassåsens sameby i Jämtland. Och inte nog med det. Vargen släpptes i måndags ut på hemlig plats i Kilsbergen.

Mycket återstår innan den nya vargtiken bidrar till stammen. Farorna är hur många som helst, och hon lär inte stanna kvar där länsstyrelsen har släppt henne. I värsta fall lockar renaren i Jämtland fortfarande. men förhoppningsvis får Sverige ännu en ”genetiskt värdefull” varg.

Men en sak är i alla fall klar redan i dag. Carlgren har äntligen en flyttad varg att peka på, och för en pressad miljöminister är det ingen liten sak.

Ingvar Persson

De senaste månaderna har det sannerligen inte saknats exempel på hur personer som fastnat i jobb- och utvecklingsgarantins fas 3 far illa. Tidningar och TV har kunnat berätta om meningslösa arbetsuppgifter, om gratisarbete och i en del fall om livsfarliga arbetsmiljöer.

Det är egentligen bara en sak som fattats. Kraftfulla reaktioner från fackligt håll, och kanske är det inte så konstigt. De fackliga organisationerna är byggda för att företräda anställdas rättigheter, och den som finns i fas 3 hamnar lätt i en gråzon.

Precis det noterar det regionala skyddsombudet Glenn Bergenstoff på Dagens Arbetes hemsida. Bergenstoff tycker att skyddsombudsorganisationen borde användas för att kartlägga och besöka alla LO-medlemmar som finns i fas 3. Och han tycker dessutom att LO-förbunden borde samarbeta för att klara uppgiften.

Det är en riktigt intressant tanke. På stora delar av arbetsmarknaden kämpar facken i motvind, och det beror inte bara på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Tillfälliga anställningar, entreprenörskedjor och inhyrningar har förändrat den gamla bilden av arbetsplatsen och arbetet.

En samlad fackföreningsrörelse skulle kanske kunna möta den utmaningen, och det är precis dit skyddsombudet Glenn Bergenstoff förslag pekar. Det är spännande.

Ingvar Persson

De svenska storföretagen är just nu rekordlönsamma. Det konstaterar fackförbundet Unionen som gått igenom resultatet för de 25 största svenska bolagen.

Pressade kostnader efter krisen och stigande försäljning är förklaringen. Resultatet, en vinstmarginal på över 14 procent. Betydligt bättre än åren innan den stora industrikrisen.

Löntagarna betalade ett högt pris under krisåren. Bara i de största bolagen försvann 15 000 arbeten, och sammantaget förlorade omkring 100 000 svenska industriarbetare sitt jobb. Dessutom accepterade många, många krisuppgörelser och uppskjutna löneökningar och kortare arbetstid.

När nu bolagen gör rekordvinster är det dags att betala tillbaka. Det handlar om investeringar för nya jobb och ökad konkurrenskraft. Men också om att löntagarna faktiskt har rätt till en del av de vinster de arbetar ihop.

Det kan bli en intressant avtalsrörelse till hösten.

Ingvar Persson

Reinfeldt har sedan igår spelat upp något slags indignationsnummer över att regeringen förlorat i riksdagen.

Bakgrunden är att han förlorar allt fler frågor eftersom han inte har majoritet. Detta är ingen direkt nyhet, men han är arg ändå.

Kärnan i Reinfeldts attack på de rödgröna är att de skulle svika vad de sagt i valrörelsen om att aldrig någonsin samarbeta med SD.

Men Reinfeldt bluffar.

Och bluffar ganska fult.

I valrörelsen krävde de rödgröna besked av Reinfeldt om han kunde tänka sig sitta i regeringen med aktivt eller passivt stöd av SD. Då slingrade han sig.

Idag sitter har som regeringschef med passivt stöd av SD.

Riksdagens talman, moderaten Per Westerberg, är vald med aktivt stöd av SD.

Under hösten röstade SD 9 av 10 gånger med Alliansen i de avgörande voteringarna.

I Landskrona och Karlskrona styr Moderaterna mer eller mindre i koalition med SD.

Hur Reinfeldt kan komma undan genom att skälla på de Rödgröna är faktiskt en medial och politisk gåta.

Anders Lindberg

Fler om detta. Alliansfritt Sverige konstaterar att det Reinfeldt egentligen kräver är ”att de Rödgröna lägger ner sina röster resten av mandatperioden”. Signerat Kjellberg undrar om tanken är att ”oppositionen ska rösta mot sin egen övertygelse”. Martin Moberg tycker (nästan) synd om Reinfeldt.

Nu har de borgerliga fått styra i drygt fyra år. Arbetet har mest präglats av utförsäljningar och skattesänkingar. Av att döma på höstens propositionsförteckning hade man inte räknat med att få behålla Rosenbad.

I det borgerliga lägret har man insett problemet. Man saknar visioner. Man har förvisso identifierat ett antal samhällsproblem som ska åtgärdas med några olika riktade skattesänkningar. Men sedan är det stopp. Det finns ingen övergripande plan, ingen övergripande idé om vad man vill med samhället. Det har blivit tydligt att det är idélöst. Mest tydligt har det blivit för de som saknar idéerna.

Debatten har tagit fart om vad som bör göras. Nästa val kommer inte att kunna vinnas på PR och lobbyarbete allena, det krävs ordentlig idéutveckling (även om somliga borgelriga debattörer tycker att idélösheten är positiv).
En inte helt ovanlig punkt för borgerliga debattörer att ta avstamp i är frågeställningen om alliansen inte innehåller lite väl många partier. Inte att något ska utslutas, det rör sig om sammanslagningar och nedläggningar.

Ungdomsförbunden i det liberala lägret går sedan länge i sådana tankar. Att de nu fått ny energi kanske inte är helt oberoende av att man inte längre uppvisar tillräckligt många medlemmar för att få statliga pengar.

I en situation där ett parti total dominerar och två av partierna är beroende av stödröster från sina kamrater för att överhuvudtaget ha en chans att vara kvar är diskussionen kanske inte så märklig. Olika kombinationer av sammanslagningar och nedläggningar blir till slut idédebatten.

Problemet med en sådan debatt är att den spårar ur ganska snabbt. Dessutom har den en otrevlig biverkning att den förstärker idélösheten. När partikonstallationerna blir högerns diskussion är det snart kört. Dessvärre, för de inblandade ska sägas, leder den insikten bara till att man gräver ännu djupare.

Anton Abele efter valet:

”Alla minns vi säkert Lars Ohlys principfasthet på valnatten då han vägrade dela sminkloge med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Ett halvår senare är det uppenbart att principfastheten bara vara ett spel för gallerierna. I onsdagens votering hade Lars Ohly uppenbarligen inte några som helst problem att göra gemensam sak med Sverigedemokraterna för att hindra införandet av teledatalagringsdirektivet.”

Anton Abele innan valet:

”Det här vill jag: […] Förfina nuvarande lagar så att ”generell e-mejl” inte behöver lagras annat än om myndigheter som polis, tull, eller säkerhetstjänst har behovsprövat detta i domstol eller liknande myndighet. Säkerställa varje individs rätt att inte behöva vara övervakad vid normal användning av Internet och digital trafik.”

Och förresten. Om att rösta likadant verkligen är samma sak som att ”göra gemensam sak” så har alliansen en hel del att förklara.