Sverige ska stå utanför Europakten, meddelar Sveriges Radio. Finansutskottet har fattat beslutet:

”Det var den rödgröna oppositionen som drev på för att Sverige ska stå utanför pakten eftersom den riskerar att ge EU ett inflytande över lönebildningen.

[…]

Det var på det extra eurotoppmötet i Bryssel i fredags som de 17 stats- och regeringscheferna i euroländerna enades om att öka samordningen av den ekonomiska politiken.

Euroländerna ska bland annat se över lönebildningen och verka för decentraliserade löneavtal och se till att de offentliganställdas löner hålls nere. Även icke-euroländer bjöds in att delta i pakten.”

Katrine Kielos skriver i dagens upplaga av tidningen om de europeiska finansministrarnas uppgörelse

”Det är den underliggande politiska analysen när EU:s finansministrar i tisdags kom överens om ett paket för ekonomisk styrning. (Till skillnad från den europakt som diskuterades i fredags.) Det här är ingen frivillig sak – det gäller även oss.”

Det börjar så sakteliga gå upp för regeringen Reinfeldt att den har tappat sin majoritet. Två voteringar idag:

Regeringens proposition om att göra Datalagringsdirektivet till svensk lag godkändes idag i riksdagen. Men tillräckligt många ledamöter röstade för en minoritetsbordläggning, alltså att ikraftträdande skjuts upp i ett år. Minoritetsbordläggning användes också för FRA-lagen 2008.

Inte heller beslutet om utförsäljning av statliga bolag gick som det var tänkt. Sverigedemokraterna gick på de rdögrönas linje och bolagen förblir därmed i statlig ägo.

Så kan det gå.

Republikanerna i Wisconsin har förbjudit såväl kollektivavtal som reallöneökningar för statsanställda. Inte minst lärarfacket är förbannat och man beslöt sig för att besöka senatorn Randy Hopper för att kräva hans avgång. MAL Contends:

”But protesters outside the Hopper house this week in Fond du Lac were met by his wife who reportedly came out and told them: Hopper no longer lives there, but with his 25-year-old mistress in Madison.”

Hoppers hembiträde skrev under protestlistan mot honom och lät meddela att även hustrun har för avsikt att skriva under.

Resumés gedigna projekt att kartlägga lobbyister och närliggande yrkeskategorier tar form. Det är något som borde ha gjorts för länge sedan, för det behövs. Inte minst när till synes oberoende experter tillåts uttala sig i pressen om den ena och den andra frågan när de har tydliga partikopplingar. Vi fick exempel på detta i den andra kvällstidningen här om dagen när en PR-konsult med förflutet på det moderata partikansliet fick uttala sig om den socialdemokratiska mediestrategin. Inget fel i det, om man hade kommit ihåg att påpeka hans bakgrund och sedan inte kommit med märkliga förklaringar.

Det är inte ovanligt, och det är inte för att medier har en dold agenda som många tycks tro. Det är enkelt att missa att göra kollen, vilket också drabbade den här kvällstidningen här om dagen. Normalt brukar man vara noga med att påpeka att statsvetaren Stig-Björn Ljunggren har ett förflutet i socialdemokratin.

Den stora nyttan med Resumés sammanställning är inte att det blir lättare att sätta dit medierna när det blir fel. Den stora nyttan är att det blir lättare att göra rätt. I valrörelsen blev det emellanåt ganska pinsamt när retorikexperten som sa sig få gåshud av Jan Björklunds almedalstal visade sig vara kommunpolitiker för Folkpartiet och den oroliga villaägaren som tilläts fråga ut Mona Sahlin om fastighetsskatten visade sig vara lokalordförande för Villägarna.

Resumés initaitv behövs.

I morgon är det dags igen. I skuggan av världsdramatiken ska den svenska riksdagen rösta om ett stopp för regeringens planer på att sälja ut statliga företag. Det handlar i första hand om SBAB, Posten och Telia Sonera. Riksdagen deklarerar dessutom att Vattenfall också i fortsättningen ska vara helstatligt.

Under den förra mandatperioden gav riksdagens majoritet regeringen grönt ljus för försäljningen. Men den majoriteten finns inte längre. I näringsutskottet har alla oppositionspartier – alltså även Sverigedemokraterna – röstat för att staten ska behålla aktierna.

Det borde betyda att saken är avgjord. Den politiskt motiverade utförsäljningen av svenska folkets tillgångar får göra halt.

En sak återstår dock, själva omröstningen. Oppositionen har nämligen misslyckats förr. Och det även med förslag som faktiskt borde ha en majoritet bakom sig i riksdagen. Riksdagsledamöter har tryckt på fel knappar, varit på toaletten eller handlat julklappar.

Men framför allt är det kvittningssystemet som inte fungerat. Ledamöter har varit frånvarande när de skulle ha varit närvarande, och de har varit på plats när de borde ha hållit sig borta.

Resultatet blir att lagar som styr människors liv inte reflekterar vad de folkvalda tycker. Det urholkar demokratin, och respekten för riksdagen.

I morgon kommer det att råda kvittningsförbud i riksdagen. Det är bara för ledamöterna att infinna sig i kammaren. Det är begripligt. Ett kvittningssystem som inte fungerar är sämre än ingen kvittning alls.

Men att avskaffa kvittningen är faktiskt ingen långsiktig lösning, och det är inget sätt att göra riksdagsbesluten mer förutsägbara. Det kan inte vara meningen att landets lagar eller framtiden för statliga företag ska avgöras av vilka riksdagsledamöter som är sjuka eller borta av andra skäl.

Partierna måste helt enkelt få kvittningen att fungera.

Ingvar Persson

Alliansfritts uppslag från tidigare idag att Expressens PR-expert som kommenterar S-ledaren Håkan Juholts mediestrategi är moderat harvar vidare. Resumé:

”Anledningen till Expressen missade att kolla upp och redovisa Christian Ekströms bakgrund är enligt Viveka Hansson att man haft fullt upp med bevakningen av Tsunami-katastrofen i Japan.”

Frågan är vilken naturkatastrof som låg bakom att Expressen glömde att kolla ovan nämnda PR-experts partikopplingar när han fick betygsätta den socialdemokratiska valkampanjen i somras. Vi får också gissa oss till att en annan naturkatastrof låg bakom att han inte heller dubbelkollades när han i egenskap av fristående expert kommenterade Arkelsten-härvan, när han fick berömma regeringen för en blocköverskridande uppgörelse med miljöpartiet eller när han tilläts såga KD:s angrepp på moderaternas förnyelse.

Allt i Expressen.

Expressen har en artikel om den framtida S-ledaren Håkan Juholts mediatakti:

– Jag tror inte att ducka och spela ödmjuk är vad Socialdemokraterna behöver. De behöver en tydlig ledare som vågar peka med hela handen just nu, säger PR-konsulten Christian Ekström.

Expressen tycks glömma att PR-konsulten i fråga tidigare jobbat med opinionsbildning för både moderaterna och skattebetalarnas förening. När han ger goda råd till en S-ledare är alltså det med samma medkännande omsorg som när undertecknad tycker att Moderaterna borde sätta tillbaka Bo Lundgren som partiordförande.

Svenska Dagbladets eminenta granskning av vårdbolagen levererar oroväckande resultat. Förutom att vårdbolagen på helt laglig väg trixar så de slipper betala skatt så börjar vinsterna bli skrämmande stora. Miljarder kronor betalas ut i vinst. Så gott som varenda krona kommer från medborgarnas plånböcker, skatt som betalades för att gå till välfärd.

Ali Esbati Ulla Andersson (V) skriver:

”I ett system där privata företag bedriver vård för offentliga medel måste skattepengarna även räcka till den svällande byråkratin, till ständiga omförhandlingar och komplicerade vårdavtal, till vinst åt vårdbolagen och till marknadsföring. Men eftersom uppemot 90 procent av kostnaderna i de verksamheter som privatiserats består av löner är det personalen som måste effektiviseras för att vinsten ska maximeras. Personalkostnaderna sänks genom att bemanningen minskas, de privata företagen omvandlar fasta tjänster till timanställningar, förlänger arbetstiden, sänker jourersättningen eller sänker lönerna.”

Marika Lindgren Åsbrink tillägger:

”De stora pengarna finns dock inte i utdelningarna, utan realiseras vid försäljning: SvD rapporterar om vårdbolagen Aleris, Ambea och Attendo, som alla har bytt ägare de senaste åren, med vinster på mellan 100-440 procent av de tidigare ägarnas insats som följd. Totalt 6,4 miljarder kronor. Dina skattepengar. En av ägarna var för övrigt Singapores statliga investeringsbolag, som enligt SvD kammat hem en vinst på drygt en halv miljard. Grattis till de singaporianska skattebetalarna, säger jag.”

För en borgerlighet som ständigt talar om att skatten är för hög och att man ska ”få valuta för skattepengarna” borde det här vara en väldigt graverande omständighet.

Men det är det av någon anledning aldrig.

Sveriges mest förutsägbara ledarsida tycker självfallet att Håkan Juholt är ett olämpligt val för Socialdemokraterna och uppmanar Mikael Damberg att rädda partiet genom att kandidera mot valberedingens förslag.

Detta för att de visar omsorg om Socialdemokraterna och Mikael Damberg. Eller inte.

Snarare vill de att de senaste veckornas kaos i partiet förlängs några dagar eller helst veckor till. När de uppmanar Damberg att ”ta fajten” är det inte för att de vill ha Damberg utan för att de vill ha fajten.

Svenska Dagbladet avfärdar Håkan Juholt eftersom man tycker han är för vänster. Sen när blev han i så fall det? Vad vet Svenska Dagbladet som vi andra missat? I vilka politiska frågor?

Snarare är han en del av den breda mittfåran i socialdemokraterna. Om något, står han nära partiets medlemmar. 

På Svenska Dagbladet står man istället till höger om Djingis Khan, ganska långt från socialdemokraternas partimedlemmar. Och då är det kanske inte så märkligt att man är missnöjd med den föreslagna partiordföranden.

Hela högerns ekokammare verkar ha rullat igång med budskapet att Håkan Juholt är för vänster. Från Fredrik Reinfeldt själv till regeringsbloggarna rullar nu detta budskap. 

Man har inte fattat särskilt mycket av hur Socialdemokraterna fungerar. Valet av Håkan Juholt handlar inte om höger eller vänster utan om framåt eller bakåt. Socialdemokraterna har gjort sitt val, och nu kommer det att bli åka av.

För att Svenska Dagbladet ska bli komplett förutsägbart återstår nu egentligen bara kraven på att Juholt ska raka av sig mustaschen.

Vi väntar.

Möt Peter King.

Han är amerikansk kongressledamot och republikan. Och han har en mycket märklig inställning till det här med terrorism.

Han har tidigare sagt att Wikileaks är en terroristorganisation och att Julian Assange bör ställas inför rätta för spionage, vilket torskade på utrikesdepartemenets krav på att en terroristorganisation faktiskt måste hålla på med terror. Var världens alla tidningar som också publicerat informationen hamnar med en sådan inställning är oklart.

De senaste dagarna har han väckt en del uppmärksamhet för att han dragit igång kongressförhör med muslimer, för han anser att islam är ”en fiende ibland oss”. I sann McCarthy-anda stagmatiserar han allsköns människor i jakten på verkliga och inbildade fiender.

För muslimer ska det inte längre räcka med att lyda lagen, de måste också ta ett aktivt ansvar i att stoppa terrorism. Det är oklart exakt vad det innebär. Men han vill dra igång utredningar mot imamer som menar att USA varit en bidragande orsak till attackerna 2001, samt vägrar klassa Hamas som en terroristorganisation.

Själva var han en aktiv anhängare av Irländska Republikanska Armén på 80-talet, enligt MSNBC. Han talade vid sammankomster vid NORAID, IRA:s finansiella insamlingsorgan, har uttryckt sig mycket överslätande över civila dödsoffer i IRA:s attacker. Hans wikipediaartikel sammanställer en hel del medierapportering om hans förehavanden.

Så. Nu har vi mött Peter King.

Vi lär få chans att möta honom igen.