Pascalidou ska inte bära hatet ensam

– Någon hade börjat kartlägga min familj och då kändes det inte värt det längre. Jag har släckt ner den.
Så säger journalisten Kolbjörn Guwallius efter sitt beslut att stänga ned projektet sajtkoll.se.
I tre dagar fanns sajten uppe. Här skulle du snabbt kunna få svar på om en sida på nätet man besöker är trovärdig eller inte.

Här skulle man kunna få svar på om nyheten man läst kom från en satirsajt, en rasistisk hatblogg eller en sida vars hela affärsidé är att sprida myter och bedrägliga uppgifter. En god insats i källkritikens namn alltså.

Men någon gillade inte det.

Efter flera överbelastningsattacker och påhopp i sociala medier från högerextremister beslutade sig redaktionen för sajtkoll.se att avbryta.

I går deklarerade även journalisten Alexandra Pascalidou att hon fått nog. Under en sändning av ”Ring P1” fick hon ett mejl från en lyssnare som önskade att hon och Mona Sahlin skulle skjutas.

”Det är inte synd om mig. Det är synd om dem och alla andra som så tidigt döms ut så hårt. Det är synd om alla dem som tvingas svälja och förgiftas av hatet utan omgivningens stöd och uppmuntran. För deras skull – stå upp. Stå upp för dem och med dem. Stå upp för framtiden. Jag orkar inte längre”, skriver hon på sin blogg.

Nu överväger hon att sluta hon programleda ”Ring P1”. Efter 20 år i offentligheten säger Pascalidou att det får räcka. Den ständiga strömmen av hat gröper ur, förändrar, missbildar och förstör. Och det är syftet.

Man ska tänka efter. Man ska påminnas om hur det känns att få ett dödshot nästa gång man formulerar en tanke eller en åsikt som internets mobb kan betrakta som misshaglig. Man ska tystna. Och det oavsett om man är erfaren journalist eller en gymnasietjej som bloggar om feminism eller arrangerar en antirasistisk demonstration.

Man kan med fog tala om att yttrandefriheten kringskärs.

Just nu pågår utredningen ” Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten”. Här tittar man på om lagstiftningen är tillräcklig när det gäller hot på nätet. Man ser tittar på hur polis och åklagare använder de möjligheter som dagens lagstiftning ger och om lagen mot näthat måste skärpas och kompletteras.

Det är bra, men räcker det?

”Det finns inget som känns så ensamt som när man blir hotad eller trakasserad och omgivningen håller tyst. Även om hoten blivit vardag så får tystnaden inte bli det”, skriver skribenten Kawa Zolfagary på Politism.

Han har rätt.

Du och jag måste också agera mot hat och hot.

Säg ifrån. Kliv emellan. Ta någons hand.
Visa att du inte stillatigande tänker acceptera att människor tystnar eller slutar sina arbeten för att hatet är för tungt att bära ensam.

– – –
Läs också: Hoten mot Sajtkoll får inte leda till tystnad (Eric Rosén/Politism)