Finns det något mer att säga om Moderaternas hotbrev till landstingsanställda i Stockholms län?

Jag tror det. Det finns nämligen en formulering i Moderaternas brev som jag inte blir klok på:
”Gör det inte dyrare att anställa nyexaminerade undersköterskor och sjuksköterskor.”

Det är alltså Socialdemokraternas förslag att återställa arbetsgivaravgiften – ungdomsrabatten – för alla unga som är 25 år och yngre det handlar om. Moderaterna vill hävda att ungdomsrabatten gör det billigare för att anställa sjuksköterskor.

I Sverige är yrkestiteln sjuksköterska skyddad. Det betyder att man inte får kalla sig sjuksköterska om saknar sjuksköterskelegitimation. Innan man fått sin legitimation – som utfärdas av Socialstyrelsen – får man inte arbeta som sjuksköterska i Sverige.

Så jag ringde upp Socialstyrelsen med en enkel fråga: Finns det en massa sjuksköterskor i Sverige som är under 26 år gamla?

Svaret är nej.

28 år. Det var medelåldern för alla sjuksköterskor som fick sin legitimation i fjol.

Det såg likadant ut 2012, enligt Socialstyrelsen.

Nu vore det roligt att få veta hur stor del andel av sjuksköterskorna i Stockholms län som arbetsgivarna – ja, Moderaterna alltså – verkligen får ungdomsrabatt för.

– – –

Läs också: Maximalt dåligt omdöme (Expressen ledare), Dålig kommunikationsetikett hos M (SvD:s ledarblogg), Filippa Reinfeldt på Instagram: Jag har inte läst brevet (Alliansfritt Sverige)

”M: Rösta på oss eller riskera att få sparken”.

Den rubriken mötte de stockholmare som tar sig till jobbet via kollektivtrafiken i morse.

Det är gratistidningen Metro som berättar att Moderaterna i Stockholms läns lanstidning , SLL, – via pressekreteraren Kristoffer Tamsons – varnar personalen i landstinget att rösta på Socialdemokraterna.

Så här skriver Tamsons i ett brev som publicerats på både SLL:s hemsida och skickats ut i fysisk form på landstingets brevpapper:

”Socialdemokraterna vill chockhöja arbetsgivaravgiften för alla anställda som yngre än 25 år. Alla i Sverige med unga anställda drabbas alltså av förslaget och för en stor arbetsgivare som Stockholms läns landsting riskerar en vänsterregering att bli en mycket dyrköpt historia”

Det märkliga i att Moderaterna använder sig av landstingets kanaler för att bedriva valkampanj, och författar brev som lätt uppfattas som en uppmaning från arbetsgivare till anställda, har kritiserats på annan plats.

Och det finns väl fog för att misstänka att offentliggörandet av brevet är ett irrbloss som ska få oss att låta bli att prata om kaos i förlossningsvården, att döende vårdas i skrubbar och att Filippa Reinfeldt är en flippfloppande belastning för sitt parti.

Men låt oss i alla fall titta lite närmare på det där brevet och själva sakfrågan: den halverade arbetsgivaravgiften för unga.

Denna så kallade ungdomsrabatt till landets arbetsgivare kostar staten 17 miljarder kronor om året. Utskrivet med siffror blir det 17 000 000 000 kronor. Enligt en rapport från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Ifau, har de där miljarderna skapat mycket få jobb – som mest 10 000, men kanske bara 6 000.

Enligt studiens beräkningar har varje nytt jobb då kostat 1,6 miljoner kronor per år. Det är chockdyra jobb och att det blir så dyrt beror förstå på att rabatten gäller alla under 26 år, oavsett om de – som de flesta – ändå skulle ha haft sitt jobb.

De där miljonerna per jobb är pengar som skulle kunna räcka till att anställa tre extra lärare eller fyra undersköterskor i äldrevården, till exempel.

Nu vill Moderaterna låtsas som om ungdomsrabatten faktiskt har inneburit att SLL anställt en massa ungdomar.

SLL har sedan sänkningen i stället sparkat personal och sjösatt besparingar.

Intressant i sammanhanget kan vara att trots att den halverade arbetsgivaravgiften kostar pengar och inte skapat några mätbara jobb så har vissa branscher fått mycket pengar av staten.

Enligt en granskning i Dagens Nyheter har restaurangbranschen fått den största procentuella sänkningen av arbetsgivaravgiften i förhållande till lönekostnaderna efter halveringen: 4,8 procent av den totala lönekostnaden. Jämför det med 0,9 procent för vården.

Vad vi ser att det finns arbetsgivare gärna sänker sina kostnader genom sänkta arbetsgivaravgifter eller andra lönerabatter, men de flesta branscher vill ha utbildad, kunnig och erfaren personal.

När miljarderna som använts för sänkningen av arbetsgivaravgiften inte haft några märkbara effekter borde kanske Moderaterna stanna och fråga sig: är ungdomsarbetslösheten (för närvarande uppe i 20,2 procent) en kostnadsfråga och en lönefråga?

Det konstiga är att den politiska debatten om de sänkta arbetsgivaravgifterna fortsätter utan att någon från den borgerliga sidan nyktrar till. På andra sidan blockgränsen finns det till och med folk som påstår att systemet nu är etablerat och att ”arbetsgivarna vant sig”.

Vant sig vid vad då? Att deras anställda slutar fylla år? När de fyller 26 år så blir ju arbetsgivarna av med rabatten.

Då är frågan: Vill Moderaterna i SLL sparka personal som blir äldre än 25?

Ibland är det verkligen svårt att förstå sig på Miljöpartiet.

Gustav Fridolin har säkert vackra drömmar om hur han ska agera kungamakare och vågmästare om ett drygt år. Det kan jag förstå.

Men jag kan faktiskt inte förstå varför han väljer så fullständigt hopplösa frågor att göra upp med regeringen om.

Senast handlar det om den halverade arbetsgivaravgiften för unga. Plötsligt stöds det av Miljöpartiet.

Den halverade arbetsgivaravgiften är en usel idé eftersom det har visat sig att den inte sänker arbetslösheten och därför att den kostar massor av pengar.

I verkligheten betyder det att företag som ändå skulle ha anställt unga – som McDonalds – kan kamma hem en extra vinst. Ekonomer skulle kalla det dödviktskostnader.

Dålig politik, säger vi andra. Och eftersom regeringen för dålig politik på många områden har oppositionen varje budget kunnat peka på hur pengarna skulle kunna göra bättre nytta än som utdelning till McDonalds ägare.

Nu ansluter sig alltså Miljöpartiet till regeringens slöseri. Mikaela Valtersson lär vara glad som en lax, men hon har väl egentligen alltid varit folkpartist.

Om Miljöpartiet känner behov av att göra upp med regeringen för att markera sitt oberoende och ge Gustav Fridolin lite tid i TV, kunde de då inte valt någon av regeringens mindre urdåliga idéer?

Ingvar Persson