Batongliberalismen går ännu en rond. Barn under 15 år ska kunna ställas inför domstol, föreslår folkpartiets rättspolitiska grupp. Vårdnadshavare ska göras ekonomiskt ansvariga för de skador deras barn orsakar. Föräldrar ska vara skyldiga att närvara om deras barn ställs inför rätta.

”Den missriktade välviljan gentemot unga på glid är tyvärr cementerad i vårt samhällsbygge. Trots viktiga insatser för att förebygga brott vågar vi inte gripa in mot föräldrar som av olika orsaker misslyckats i sitt uppdrag gentemot sina barn”, skriver folkpartiets rättspolitiske talesman Johan Pehrson i Dagens Nyheter.

Det är en populistisk analys. De bristande insatserna för unga på glid beror inte på missriktad välvilja eller feghet. Utan på socialtjänstens alltför små resurser.

I går mötte jag socialarbetare i Stockholmsstadsdelarna Vantör, Enskede och Årsta. De berättade att människors behov av hjälp ökar dramatiskt. Men pengarna räcker inte. Socialarbetarna går på knäna och hinner inte gripa in i krisande familjer innan situationen är helt akut. Läs socialarbetarnas vittnesmål här.

Johan Pehrson vill att socialtjänsten ”vid allvarlig brottslighet ska kunna besluta om tvingande insatser riktade mot barn”. Han skriver att ”insatser från beroendevården och socialtjänsten ska erbjudas snabbare än i dag”.

Hur ska det gå till, när socialtjänsterna har allt fler människor att hjälpa och allt mindre pengar att göra det med? Folkpartiet ingår i en borgerlighet vars paradgren är att sänka skatten. Minskade skatteintänkter utarmar välfärden och drabbar socialtjänsten.

Johan Pehrsons förslag att unga som begår brott ska ställas inför domstol är en mjukisvariant  av hans gamla förslag att sänka straffmyndighetsåldern. Folkpartiets landsmöte 2005 ville inte ha sänkt straffmyndighetsålder, men sa ja till att även brott som begås av barn under 15 ska kunna utredas.

Det fick flera folkpartister att varna för det som Pehrson nu föreslår: att barn kan ställas inför rätta. ”Är ni medvetna om att barn så små som tio eller fem år kan ställas inför skranket?” frågade Carin Melin landsmötet.

Förra året föreslog kristdemokraternas Peter Althin särskilda barndomstolar och sänkt straffmyndighetsålder. Då reagerade Brottsförebyggande rådet, Brå.

”Tittar man på andra länder där straffmyndighetsåldern är lägre, som till exempel England, så finns det inget som tyder på att de har lägre brottslighet än vi har. Tvärtom, de har mer omfattande problem än Sverige”, sa kriminologen Felipe Estrada  på Brå i Svenska Dagbladet.

Det tragiska med Johan Pehrsons utspel om barn inför domstol, eller för den delen Jan Björklunds besked om att stökiga barn ska kunna stängas av från skolan, är att barn missgynnas av förslagen. De får hårda bud istället för stadig hjälp.

Batongliberalismen löser inga problem. Den bara förvärrar dem. Barn som brännmärks som brottslingar kommer att börja identifiera sig som brottslingar. Sedan går det utför.

Åsa

Stäng av stökiga elever från undervisningen. Ge rektorn möjlighet att dela ut skriftliga varningar. Inför ett nytt sorts straff i skolan, försittning, alltså kvarsittning på morgonen.

Det vill Jan Björklund, folkpartiledaren och utbildningsministern, ha med i den nya skollagen. Han fortsätter alltså att estradera i skoldebatten. Som vanligt med batongliberalismen i högsta hugg.

”Reglerna i dag är dels för slappa, dels för luddiga”, säger Björklund i Svenska Dagbladet.

Han möts av hård kritik. 

”Jan Björklund har missuppfattat problemet. Istället för resurser till skolan levererar Björklund bara fler varianter av straff. Stökiga elever behöver fler vuxna i skolan. Att slängas ut på stan är förödande för dem”, säger Miljöpartiets Maria Wetterstrand.

Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén är inne på samma linje.

”En elev för vilken situationen blivit så allvarlig att det här blir aktuellt har antingen svåra störningar eller mycket svåra hemförhållanden. Stänger man av dem kan man ge dem en skjuts in i farliga miljöer”, säger hon.

Även elevorganisationerna Seco och Svea är kritiska.

”Jag tror att det är mycket viktigare att man snackar med eleven om vad som är problemet och att den kan få individuell hjälp av lärarna”, säger Siri Nylund, 15 år, som går i åttonde klass på Katarina Norra i Stockholm, till TT.

Hur bemöter Björklund kritiken? Han hakar upp sig på socialdemokraternas Marie Granlund, som säger att ”grundskolan är inget man ska kunna befrias från varken på det ena eller andra sättet”.

Björklund svarar att socialdemokraterna ”har låtit flummet härja”.

Så uttalar sig en utbildningsminister som inte har förstått vidden av sitt uppdrag. Den högsta ansvariga politikern för svenskt skolväsende beter sig som om skoldebatten är hans egen sandlåda. Arrogansen ersätter respekten.

Det vore skrattretande, om inte så många skolbarns framtid stod på spel.

Åsa