Projekt Rädsla

LONDON Det är 17 grader och kvalmigt i den brittiska huvudstaden. På torsdag avgörs om britterna ska stanna i EU och även om själva valkampen går på sparlåga efter mordet på Labourpolitikern Jo Cox är stämningen febrig.

En god vän nära Labours kampanjledning beskriver känslan rätt och slätt som ”overklig”.

Många i Labours kampanj mår dåligt och är outsägligt ledsna och chockade – samtidigt står så oerhört mycket på spel.

Folkomröstningar handlar ofta om känslor och personer snarare än sakfrågor. Det är en svaghet.

För att vinna folkomröstningar har olika kampanjer i historien ofta vädjat till människors lägsta politiska instinkter och det finns ett element av att den som ljuger mest faktiskt tjänar på det.

Det är övertydligt här i London just nu.

När kampanjen väl är över är ingen längre ansvarig för allt som sas – därför verkar folk säga i princip vad som helst för att vinna.

De jag pratar med här kallar det ”Projekt Rädsla”.

Båda sidor anklagar varandra för fula knep men Lämna-sidan har tagit ljugandet till en helt osannolik nivå. Längst går högerextrema grupper med påståenden om att miljontals turkar kommer att strömma in i landet och att folk inte kommer att få sjukvård om britterna stannar i EU.

I princip alla politiska kampanjer bygger på en blandning av ”hopp” och ”rädsla”. Vanligen försöker man sprida hopp när det går bra för den egna sidan och skrämmas när det går dåligt.

Här bryts regeln, även om Lämna-sidan skräms mest effektivt bygger även Stanna-sidans kampanj på rädsla för framtiden.

Det är både destruktivt och väldigt farligt. Det finns helt enkelt ingen känsla av hopp någonstans – all energi är negativ och riktad mot den andra sidan.

I början av kampanjen handlade det mesta om ekonomi. Det vann Stanna-sidan på. Men i takt med att debatten allt mer kommit att handla om invandring så har tonläget höjts och sakligheten försvunnit.

De två ledande på Lämna-sidan är Londons tidigare borgmästare Boris Johnson vars viktigaste drivkraft verkar vara att själv bli premiärminister och Nigel Farage som leder UKIP som kombinerar EU-motstånd med främlingsfientlighet. Dessa har starkt stöd av en skrikig högerpress.

Organisatoriskt samlas kampanjen i ”Vote Leave” utom UKIP som har en egen kampanj. Det finns även en mindre grupp EU-motståndare till vänster.

Stanna-sidan bärs i första hand av premiärminister David Cameron. Labour och fackföreningarna kampanjar men har hela tiden haft problem med att partiordförande Jeremy Corbyn inte verkar brinna för projektet.

Kampanjen samlas i ”Britain stronger in Europe”. Stanna-sidan har på många sätt samma problem som ja-sidan i den svenska eurofolkomröstningen 2003.

Den är etablissemang i en tid av uppror mot etablissemanget. Den försöker samla etablerade politiker både från höger och vänster samtidigt som de egentligen har helt olika idéer om vad de vill med EU.

Men även Lämna-sidan har problem. Väljare röstar ofta mot förändring och ingen vet riktigt vad ett brittiskt utträde ur EU betyder.

”Projekt Rädsla” är en riskfylld strategi för Lämna-sidan eftersom rädda människor sällan vågar rösta för stora förändringar.

Ser man till opinionsmätningarna är det jämnt, ofta med övervikt för Lämna. Men vadslagningsmarknaden tror i skrivande stund på seger för Stanna.

Number cruncher politics, som gör projektioner utifrån tidigare val och som brukar få rätt, tror på ett jämnt val, men med övervikt för Stanna.

Men alla dessa tre, mätningar, vadslagning och projektioner är värda att följa.

När vet vi?

Vallokalerna stänger klockan 22 lokal tid på torsdag. Bedömningen är att det bör finnas ett rimligt trovärdigt resultat runt 4 på morgonen på fredag.

Med fyra dagar kvar kan vad som helst hända.

Anders Lindberg