Högsta domstolen stoppar kalkbrytningen på Gotland. Allt arbete avbryts medan överklagandena mot brytningen behandlas. Naturvårdsverket är bara en av 20-talet organisationer som har överklagat den kontroversiella brytningen i Ojnareskogen.
Redan de inledande ingreppen på naturen kan orsakar förändringar av miljön och landskapet som kan vara svåra att återställa, konstarerar HD i sitt beslut.
– Just nu firar vi, men kampen går vidare, säger en lättad Alva Snis Sigtryggsson.
Hon är fältbiolog och hon har varit en av eldsjälarna i kampen för att bevara den gotländska skogen. Det är bland annat därför hon utsetts till Årets Miljöhjälte av Världsnaturfonden. I morgon, torsdag, får hon ta emot sitt pris – men det blir inte ur kungens hand.
Normalt brukar Carl XVI Gustaf dela ut priset, men i år hoppar han av. Han avstår ofta när det gäller större kontroversiella frågor, som hovets informationschef Bertil Ternet uttrycker det.
Att ta ställning för miljön innebär nästan alltid strid mot exploatörer. Greenpeace mot oljebolagen. Naturskyddsföreningen mot kemikalieindustrin. Fältbiologerna mot Nordkalk i Ojnareskogen.
Men kungen fegar ur. Vill väl hellre klippa band och klappa små djur.
Eva Franchell

Nej, ingen vet om Ojnareskogen är räddad.
Inte ens Naturvårdsverket kan på rak arm avgöra vad måndagens besked från Högsta domstolen egentligen innebär. Klart är att domstolen vill pröva en del av rättsprocessen kring det planerade kalkbrottet i Ojnareskogen.
Men det är verkligen en snårig historia.
De juridiska turerna kring kalkbrottet har varit många. Till en början var det lätt. Länsstyrelsen sa nej till kalkbrytning i skogen som ju skulle bli nationalpark. Miljödomstolen sa givetvis också nej.
Men då överklagade Nordkalk till Miljööverdomstolen. Företaget köpte en utredning av expertmyndigheten SGU och till slut fick man dåvarande miljöministern Andreas Carlgren att ändra lagen. Nordkalk fick sitt tillstånd.
Tala om effektivt lobbyarbete.
Naturvårdsverket och ett 20-talet organisationer överklagade domen till Högsta domstolen som i dag tog sitt beslut. Medan Naturvårdsverkets jurister analyserar den verkliga innebörden av det kan vi ändå konstatera att Ojnareskogen har fått en frist.
Nu är det dags att lobba tillbaka.
Miljöminister Lena Ek har hittills mest skjutit ifrån sig frågan, men det finns faktiskt en sak hon kan göra. Hon behöver inte lägga sig i domstolens arbete, hon behöver inte ens ändra lagen utan bara följa de miljölagar som redan finns i Sverige och EU.
Med risk för att anklagas för uppvigling tycker jag att Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Fältbiologerna och alla andra organisationer ska öka trycket på miljödepartementet. Det finns många som kan bidra i kampen.
Det är dags att skydda Ojnare för gott.
Eva Franchell