Hanif Balis höga tonläge är riktat mot medborgarna
Bali ger förmodligen blanka fan i min omtanke, men den som inbillar sig att hans sätt att driva opinion kommer utan kostnader är korkad. Han hotas. Hans familj hotas, trakasseras, ja nyligen skars däcken på hans bil upp medan han var på semester – kanske är det svårt för människor som inte lever i eller i närheten av offentligheten att förstå, men sånt tar på en. Hårt. Och människor som försätts eller försätter sig i en sådan situation svarar på ett av två sätt. Backar undan, eller går på offensiv. Att han har valt den senare, svårare vägen hedrar honom.
Så skriver Expressens kulturredaktör Victor Malm i en kommentar till att M-politikern Hanif Bali twittrat bort sina politiska uppdrag i riksdagen.
Ja, det har säkert varit jobbigt för Hanif Bali att vara så antagonistisk och grälsjuk. Och att han hotat och trakasserats är förstås avskyvärt. Men Malms hyllning till Balis tonläge är ändå lite udda.
För när Hanif Bali ”går på offensiv” går han inte till attack mot de människor som skär sönder däcken på hans bil eller hotar honom. Han drevar mot busschaufförer och han hånar kvotflyktingar i syfte att misstänkliggöra sina politiska motståndare och flytta det offentliga samtalets gränser.
Är det någon som är intresserad av vilket socialt pris de här helt vanliga människorna som riksdagsman Bali häcklar får betala? Är det någon som skulle uppmuntra att dessa medborgare ”går på offensiv” som svar?
Jag är också för högt tonläge. Det skärper politiska konflikter och gör motsatser tydliga. Men om man tycker att det är oproblematiskt att behandla människor helt utan tillgång till offentligheten som sidoskada är man faktiskt inte klok.
Att dreva mot någon bibliotekarie i Grums och kalla henne ”batikhäxa” för att äga kulturministern eller Aftonbladets ledarsida är inte högt tonläge.
Det är vanartigt.